Mycket har hänt sedan jag bloggade sist, barnen har blivit stora, eller större iaf, Prins O är redan 2,5 år och Prinessan B har hunnit bli 4,5. Både Birgitta och Otto är mjölkprotein allergiska liksom jag som även är glutenallergisk. Så vår vardag består alltid av hitta mjölk och glutenfria alternativ, jag har väl blivit någon sorts expert på det de senaste åren.
Jag och barnens pappa gick skilda vägar för snart 2 år sedan. idag lever jag ihop med en underbar man som har samma mål och drömmar som jag, samma intressen och visioner om livet. Han har två barn sedan tidigare så tillsammans har vi fyra! barn, vi brukar kalla oss familjen annorlunda, eller som stora pojken säger "knasiga familjen".
Träning är en stor del av min vardag som även kantas av sjukdomar och de vardagliga sysslorna som en småbarns mamma har.
Jag springer numera Marathon. Det är så stort, för några år sedan satt jag i rullstol och idag springer jag marathon, galet stort! varje dag påminns jag om kampen, ännu mer nu när jag fått en blodsjukdom. Träningen är därför en stor och viktig del i min vardag, lixom kosten. Jag har börjat titta på en dokumentär serie som heter "my life as 600 ibs" som handlar om människor som använder mat som terapi, jag använder träningen som terapi, det är där jag kan rensa tankarna, det är där jag kan samla kraft och få ny energi till att fortsätta orka kämpa och vara en aktiv mamma och vara den bästa mamma jag kan till mina barn, den bästa flickvännen och extra mamman, gympaledaren, kollegan på jobbet mm.
Så nu sitter jag här igen med en blogg som kommer kantas av träning och kost och den vanliga vardagen.