Under kvällspromenaden märkte jag att jag behövde
köpa snus, sagt och gjort stannade jag till vid en kiosk
och sätter hundarna utanför, jag säger
"sitt, stanna kvar" och går in,
2 minuter senare kommer jag ut, endast elvis sitter fint kvar,
och hjalmar branting syns inte till.
Jag får hjärtat i halsgropen, tårarna börjar rinna och jag skiker förtvivlat
"hjaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaalmar", då tittar han skamset ut från busken
bredvid kiosken, jag sätter mig ner och tar honom i knät och kramar om honom,
gu va rädd jag blev. Aldrig mer ska jag sätta dem utanför kiosken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar