Till den vackraste

Att skiljas från dig på morgonen gör så ont,
då känns livet helt plötsligt så orättvist.

Egentligen vet jag inte vad du ska med mig till.
Jag är ju en halvpensionerad 29 åring som inte
vet hur den fysiska morgondagen ser ut.
Men jag har en vilja av stål och en envishet värre än en åsna,
så kanske står du ut med mig i alla fall?
Att bli ett paket att ta hand om kommer aldrig på fråga,
jag ska ju stå i kyrkan och predika, på scen och spela apa,
vara på kontoret och göra ett exemplariskt arbete
och jag ska ta hand om våra barn.

Men även om jag inte vet hur den fysiska morgondagen ser ut
så är jag iaf säker på att jag alltid kommer att vakna med ett leende,
för så länge jag får vakna upp bredvid dig varje morgon
så kommer jag alltid att ha den styrkan och energin du ger mig,
jag kommer alltid att vara världens lyckligaste människa
med dig vid min sida.

Det är en gåva och en saga för god för att vara sann
att du tog ett sjumila kliv rakt in i mitt hjärta och
aldrig trodde jag att någon som du fanns och väntade mig.
Du är den vackraste människa jag någonsin träffat.
och även om det gör ont ibland så är det ändå positivt.
Att bli ledsen för att vi för dagen måste skiljas åt fysiskt
är trots allt en gåva från himlen, det är stjärnans förtjänst.

Att ha träffat en människa som du,
som allltid finns där och som stöttar och puschar
och som står ut är en Guda gåva att vara rädd om.
och vad som än händer så kommer du alltid att
finnas på den där speciella platsen i mitt hjärta
som du har nu.