kan aldrig få förmycket kunskap

jag har precis läst en väldigt intressant bok
som heter islam brudar och paljetter
skriven av journalisten Ingmarie Froman.
När jag läste boken försökte jag få svaret på
varför vissa muslimska kvinnor väljer att bära slöja
jag tycker inte att jag fick svaret jag ville ha i boken
och kompleterade med några andra texter som
slutade med att jag satt och läste och grävde ner mig i
politikens paradoxer och om genussystem
och om Freuds och Aristotoles syn på det kvinnliga könet i allmänhet.

ibland känns det totalt hopplöst och undrar om jag
någonsin kommer få svar på de frågor jag har.
kanske borde jag börja forska på universistetet om det?

jag träffade en Imam förra helgen som var väldigt trevlig,
han sa för att jag ska få svar på det jag söker så
måste jag förstå vad Islam är och vad muslim betyder
och då måste jag gå tillbaka till starten, dvs jag skulle behöva
läsa islams historia från början för att reda ut svar jag
egentligen borde få av att förstå samhällets genussystem
och samhällets maktordning bortsett från det biologiska könet.

ibland kan jag bli ganska trött på mig själv,
jag nöjer mig aldrig med de svaren jag finner
utan jag vill veta anledningen till varför jag
får just de där svaren och vad är tanken bakom allt.
är man humanist så är man.
fast som idag när det är söndag så
hade jag önskat att jag bara kunde lägga mig
framför Tvn och slappna av och bara nöja mig
med att vara lagom. jag behöver inte kunna allt sägs det
men jag vill ju veta allt. jag vill ha svar på allt, jag vill
vara bäst i allt. man kan aldrig få förmycket kunskap.

just nu har jag 3 vägar att välja och den väg
jag väljer kommer bestämma framtiden.
vilken väg ska jag välja?
måste man välja en väg?
Det är egentligen 2 vägar som utesluter varandra
medans den 3dje går att kombinera med väg ett och två,
frågan är bara vilken jag ska välja-

Till den vackraste

Att skiljas från dig på morgonen gör så ont,
då känns livet helt plötsligt så orättvist.

Egentligen vet jag inte vad du ska med mig till.
Jag är ju en halvpensionerad 29 åring som inte
vet hur den fysiska morgondagen ser ut.
Men jag har en vilja av stål och en envishet värre än en åsna,
så kanske står du ut med mig i alla fall?
Att bli ett paket att ta hand om kommer aldrig på fråga,
jag ska ju stå i kyrkan och predika, på scen och spela apa,
vara på kontoret och göra ett exemplariskt arbete
och jag ska ta hand om våra barn.

Men även om jag inte vet hur den fysiska morgondagen ser ut
så är jag iaf säker på att jag alltid kommer att vakna med ett leende,
för så länge jag får vakna upp bredvid dig varje morgon
så kommer jag alltid att ha den styrkan och energin du ger mig,
jag kommer alltid att vara världens lyckligaste människa
med dig vid min sida.

Det är en gåva och en saga för god för att vara sann
att du tog ett sjumila kliv rakt in i mitt hjärta och
aldrig trodde jag att någon som du fanns och väntade mig.
Du är den vackraste människa jag någonsin träffat.
och även om det gör ont ibland så är det ändå positivt.
Att bli ledsen för att vi för dagen måste skiljas åt fysiskt
är trots allt en gåva från himlen, det är stjärnans förtjänst.

Att ha träffat en människa som du,
som allltid finns där och som stöttar och puschar
och som står ut är en Guda gåva att vara rädd om.
och vad som än händer så kommer du alltid att
finnas på den där speciella platsen i mitt hjärta
som du har nu.

29,5 år och pensionär

jag har varit lite frånvarande ett par dagar och
det har sina förklarliga orsaker.
Jag har inte haft någon lust att skriva,
jag har inte haft någon lust att prata.
har jag inte suttit i ett mörkt rum och
låtit tårarna falla så har jag varit i kyrkan.
i Kyrkan finner jag en inre frid och en inre ro,
att låta tårarna falla hjälper inte jag vet,
men ibland orkar man bara inte.
" du är stark du är stark" jo jag är stark
men hur länge ska man orka?
jag har återigen blivit påmind om
att jag har en grym sjukdom. jag har
mitt första riktiga skov på nästan ett år.

Den danska staten vill Pensinonera mig nu,
den danska staten, mina läkare och min
arbetsterapeft och min sjukgymnast
tycker det är bäst att jag pensinonerar mig.
Men vadå jag fyller 30 om 6 månader och jag är redan
pensionär??? det går ju inte, ni kan inte göra så
mot mig, jag vill jobba. jag vill spela teater, jag vill skriva
och jag vill fortsätta min väg mot prästyrket.
vad ska jag göra i 40 år om jag inte får jobba?
och vad får jag göra när jag är pensionär?

jag är 29, 5 år och redan en gammal avdankad kärring
som lika gärna kunde sätta sig på ett ålderdomshem
och låta sjukdomen äta upp mig.
Allt jag kämpat för under dessa år blir helt plötsligt bortblåst.
Jag har vägrat att acceptera sjukdomen
men nu känns det som att jag inte har något val.
Måste jag sitta och vänta på att kroppen förmultar bort?
kan jag inte få göra som nu? bara jobba, studera och spela teater
och köra på tills den dagen kommer?
jag trodde det var så ni ville att sjuka människor skulle göra?
leva livet och försöka göra det bästa av situationen så
länge man kan och inte ge upp?
min kropp kan dö i morgon men den kan lika
gärna dö om 30 år, måste jag bara sitta still och vänta?

upp och ner, ut och in, bak och fram

Måndagar brukar vara den bästa dagen på veckan för mig
men idag har det verkligen känts upp och ner,
är det måndag eller är det fredag?
Jag är offantligt trött och inte blev det bättre
av att det var lugnt på kontoret hela dagen,
allt kändes bak och fram, upp och ner,
ut och in. kanske beror detta på att
dagen började så illa som den gjorde?

Förvirrad och trött ska jag nu ta mig hem från
kontoret, jag borde dessutom skriva på min predikan,
men jag har ingen inspiration, eller egenligen har jag det,
men jag kan inte formulera orden,
jag får inte ner tankarna på pappret vilket inte alls är
likt mig. nåja det kanske kommer.

konstert med Malmö Sinfonietta i st Nicolai kyrka

Ikväll har vi varit på konsert i kyrkan,
Malmö sinfoinetta spelade
och dirigent var Alexander Einarsson
och som solist hade vi Lisa Ekmark.
Det var riktigt bra stycken som spelades,
den första "die heimkehr aus der fremde",
Felix mendelssohn, var väldigt starkt och gripande.
Nummer 2 " konsert nr 1 för cello och orkester a-moll",
camille saint saëns, var vackert och känslosamt.
Nr 3 var "symoni nr 101 D-dur (uret)", Joseph Haydn,
kännetecknades av mycket glädje.

allt var mycket gripande och Alexander Einarsson
var en helt fantastiskt dirigent med enormt mycket känsla
och inlevelse, han kändes lite lillgammal i den meningen
att han redan är ett med musiken trots en blotta ålder på
30 år. Den känslan och den enheten med musiken
har jag bara sett hos dirigenter i åldrar 50-60 år innan.

mycket starkt, känslosamt och rofullt var det alltså i kyrkan ikväll.

kanelbullens dag

Idag är det kanelbullens dag så grattis kanelbullen.

idag ska vi baka massor av kanelbullar,

ja i drömmarna kanske jag kan göra det för i det verkliga livet

så hinner jag det inte.

jag måste sätta mig och förbererda en predikan

och läsa klart en bok.

Hursom kanelbullens dag firas med kanelbullens helg i Trelleborg.

De flesta bagerier runt om i byn har firat sedan i fredags.

veckans bok heter "islam, brudar och paljetter"

som är en mycket bra och intressant bok av ingmarie Froman.

och appropå Klimatkonferensen

I dagens danska metro kan vi läsa
att president obama har varit hemifrån i 20
timmar och rest 13 000 kilometer,
hur miljövänligt är det med flyg?

överallt propageras det " åk kollektivt,
åk miljövänligt"..President obama flyger hit
i ett eget plan, nu har han ju visserligen sin personal med sig
med säkerhetsfolk osv men iaf varför kan inte han flyga kollektivt?
och när alla världens toppledarmöter kommer hit till Köpenhamn,
samåker dem för att spara på miljön eller ska alla flyga hit i "egna plan"?
och hur tar sig de svenska, norska och danska Topledarmöterna
ner till Köpenhamn, åker dem tåg? Knappast troligt eller hur!

Och det känns faktiskt ganska ironsikt och löjligt
att dom som ska besluta om huruvida vi ska rädda
miljön och mänskligheten eller ej sitter där med sina
jetplan och korterser mm och släpper ut mer
avgaster än vad en vanlig arbetande människa gör.

okey att de pga deras egen säkerhet måste ha
livvakter och annan personal men kan dom inte
försöka åka miljövänligt? Eller iaf sopsortera
och göra annat som visar att de faktiskt står för vad de
borde vara eniga om eller som den enskilda ledarmoten står för?
Det känns mest som ett löjligt jippo från deras sida när de inte
lever som de lär.

I also wana be the President of United states

Min status på facebook idag lyder " I also wana be the president of united states
so I also can close a hole city when I arrive"

6,42 tåget hade systemfel något ATP fel sa man i högtalarna,
vilket gjorde att tåget körde väldigt sakta vilket i sin tur
resulterade i att mitt tåg, 07,02, han på bron precis
innan president obama stängde den, vilket i sig
resulterade i att jag fastnade på Kastrup utan att kunna
ta mig vidare därifrån. Efter äventyr och guidningar från
polisen inne på kastrup kom jag tillsist till arbetet 08,40
vilket gjorde att min buss och tågresa till arbetet idag tåg
2 timmar och 50 minuter, vilken kaos!
jag ser med spääning fram emot Klimatkonferensen.

Igår såg jag iaf Opera Winfrey och en hel del journalister,
poliser samt sånna skvaller fotografer vad det nu heter.
jag var på ett möte inne i köpenhamn
och där jag hade mötet var tydligen "kändisarnas" hotell,
på gatan där jag först trängde mig förbi stod det ett 50 tal
fotografer och journaliser från japan och väntade på något
eller någon, jag tittade mig omkring
och insåg ganska snart att jag var den enda blondinen på den gatan,
en blond svensk kvinna, så exotiskt för dem!
jag kände mig väldigt uttittad när jag gick där med mitt
stora bulliga blonda hår ( som för dagen hade krullat ihop sig
till en stor stor mösslikande sak pga fukten i luften alá Monica Geller i vänner
när hon är på barbados) och min kjol, så jag tog på mig
mina diva brillor (stora solglasögon från fossil) trots att det regnade
och gick vidare.