Dag 21 eller något jag vet inte jag har tappat räkningen nu. Jag går in i sjukhusvecka 4a på tisdag och börjar bli allmänt less på att det inte riktigt går som jag vill. Feber, högtblodtryck, högpuls och starka domningar och stickningar i huvudet, ben och armar i dag. Det känns inte alls bra. Jag har trots detta tränat med en av undersköterskorna flera gånger i dag, men sedan klockan 18 är jag sängliggande och tränar "bara" vänster arm och vänster hand, var iof upp en liten kortis till på kvällen.
I morgon eftermiddag har jag en liten operation inplanerad, den som skulle ha varit i fredags eller i går, så det kan mycket väl vara därför pulsen och blodtrycket var så högt tidigare idag, det var lägre nu klockan 23 så det var väldigt lugnande men visst känner jag mig nervös inför den. jag vet ju hur det gick sist, vilket inte gick så jättebra. Det dom ska göra i morgon är att ta bort min port a cart som jag fick inopererad för några år sedan för första gången, I maj 2009 satte dom om den vilket resulterade i en förlamad högerarm. Av port a carten ska dom sedan ta odlingar och eventuellt även ta med någon nerv ut och analysera den om jag förstått det hela rätt.
Jag hade ju trott att jag skulle få lämnat sjukhuset i fredags men ikke sa nicke, det gick inte min kropp med på och inte heller läkarna och eftersom jag har denna lilla operation inplanerad i morgon så lär jag inte få komma hem på tisdag heller, nejdå tidigast på torsdag eller fredag beroende på hur operationen går och när provsvaren från analysen kommer och vad proverna från morgondagen visar och när detta med hemrehabilitering kan sätta igång. Jag tycker att det har tagit lite väl lång tid nu. Om jag bara fick komma hem till hundarna nu och till Selma Lagerlöw.
Jag fick förresten ett mycket välbehövligt telefonsamtal tidigare i dag från min avlidna sänggrannes man. Vi pratade länge, närmare en halvtimme och jag blev så glad att han ringde, att han har ork att ens tänka på mig i denna svåra stund för honom är beundransvärt och kanske en bra break för honom och samtidigt så ville han veta hur min och dam D´s kväll hade varit den där fruktansvärda dagen.. Både han och jag behövde prata med varandra, jag har väldigt svårt att släppa tanken om honom och hur han mår och vår plan om att träffas så snart som möjligt stod fast sa han, det kändes skönt och när han har sin födelsedag på tisdag så ska jag ringa och gratta honom tänkte jag. Jag fick även veta när begravningen är. Vi kommer inte att gå men vi ska skicka blommor och postogram eller vad det heter.
söndag 28 februari 2010
vem är värst?
I går fick jag höra från en vän som också legat här på Neurologen att han inte tyckte om att gå ut i matsalen när han låg här. Jag frågade varför och han sa att det alltid var tävling bland patienterna om vem som var sjukast. Jag bara skrattade då och sa att så är det inte hos oss.
Men så i morse så satt jag och funderade på det där när jag åt frukost och det kändes faktiskt som att han hade rätt. Gubbarna försöker i a f bräcka varandra i vem som har värst historier att berätta, vilket är mycket roligt att lyssna på och det är allt från gamla lumpen historier från 1940talet till vem som dragit upp störst fisk i havet. vem har gått mest i kyrkan och haft strängast skola? och vem får mest mediciner vid frukostbordet? Så nog kan jag se tendenser till denna tävling som min vän talade om, även om vem som är sjukast från vissa patienter, lite patetiskt kan jag tycka.
jag var uppe och gick lite nu på morgonen med en undersköterska och även om jag tycker att det är en jätte hemsk känsla så måste jag öva och träna på det för jag vill ju tillbaka, jag vill bli frisk till skillnad från många andra patienter. Så jag kämpar på vilket jag har gjort hela tiden och den här jävlar emamma taktiken har ju varit A och O hela tiden, jag hade aldrig klarat mig om jag inte haft den.. 21 dagar har jag varit på sjukhuset nu och jag hade ju hoppats på att jag skulle få komma hem innan dag 30. Förlamningen släpper mer och mer. i högerhanden är det bara 3 fingrar kvar som är helt förlamade och i högerbenet så är det "bara" högerfot och underben. men styrkan finns ju inte och inte heller musklerna och den måste jag ju bygga upp och kordinationen osv. att stå och göra smörgåsar samtidigt går tex inte, att behöva koncentrera sig på att borsta håret samtidigt som du ska stå upp går inte osv osv men det kommer att komma så småningom, det kan ta veckor det kan ta månader. rehabiliteringen får ta sin tid.
Men så i morse så satt jag och funderade på det där när jag åt frukost och det kändes faktiskt som att han hade rätt. Gubbarna försöker i a f bräcka varandra i vem som har värst historier att berätta, vilket är mycket roligt att lyssna på och det är allt från gamla lumpen historier från 1940talet till vem som dragit upp störst fisk i havet. vem har gått mest i kyrkan och haft strängast skola? och vem får mest mediciner vid frukostbordet? Så nog kan jag se tendenser till denna tävling som min vän talade om, även om vem som är sjukast från vissa patienter, lite patetiskt kan jag tycka.
jag var uppe och gick lite nu på morgonen med en undersköterska och även om jag tycker att det är en jätte hemsk känsla så måste jag öva och träna på det för jag vill ju tillbaka, jag vill bli frisk till skillnad från många andra patienter. Så jag kämpar på vilket jag har gjort hela tiden och den här jävlar emamma taktiken har ju varit A och O hela tiden, jag hade aldrig klarat mig om jag inte haft den.. 21 dagar har jag varit på sjukhuset nu och jag hade ju hoppats på att jag skulle få komma hem innan dag 30. Förlamningen släpper mer och mer. i högerhanden är det bara 3 fingrar kvar som är helt förlamade och i högerbenet så är det "bara" högerfot och underben. men styrkan finns ju inte och inte heller musklerna och den måste jag ju bygga upp och kordinationen osv. att stå och göra smörgåsar samtidigt går tex inte, att behöva koncentrera sig på att borsta håret samtidigt som du ska stå upp går inte osv osv men det kommer att komma så småningom, det kan ta veckor det kan ta månader. rehabiliteringen får ta sin tid.
lördag 27 februari 2010
Edith Piaff blev BIM idag
åh vad roligt det var att se Loretta och Edith Piaff idag och tack hela gänget för en underbar dag i det kalla ridhuset i Gryttinge. Edith Piaff blev 1a med HP pris och sedan BIM, det var Lorettas hane Morris som sedan stod mot Edith Piaff i BIR ringen vilken Morris vann, intressant var att det var 2 helt olika typer av chihuahuor som stod mot varandra även om båda är innanför rasstandarn.
Edith Piaff fick en väldigt fin kritik som jag dessvärre inte har med mig till sjukhuset, men det stod bland annat att hon hade ett feminint huvud, väl markerad benstomme, perfekta rörelser från sidan, perfekt bett , får skriva ut hela kritiken när jag har den framför mig sen när jag kommer hem om någon vecka.
På bilden sitter hon i sin stolta "mammas" knä dvs mitt knä med sina fina rosetter.
Min dagpermission är över för denna gång och jag orkade inte alls så mycket idag men är glad att jag orkade vara med några timmar på utställningen och sedan titta förbi våra vänner i Svalöv innan jag klockan 17 blev tillbaka skjutsad till sjukhuset.
Tusen tack Loretta för all hjälp med Edith Piaff.
dagpermission
Eftersom Edith Piaff ska ställas ut i Svalöv i dag så har jag fått några timmars permisssion så jag kan åka och heja på min hund. Jag är hemskt nervös för detta, dels för hur jag ska orka men framförallt hur Edith Piaff kommer att sköta sig med Loretta och hur Edith Piaff kommer att vara mot domaren.
idag är första dagen på på 3 veckor som jag ska få andas lite annan luft än sjukhusets, om så bara för några få timmar så ska det bli väldigt skönt.
idag är första dagen på på 3 veckor som jag ska få andas lite annan luft än sjukhusets, om så bara för några få timmar så ska det bli väldigt skönt.
saknad
Usch och fy vad jag saknar min rumskamrat, det gör vi alla 3 här inne.
Det är så himla tomt och inte blev det bättre av att sängen står tom,
inte blev det bättre av att det flyttade in en ny dam som dessutom
har permission hela helgen så nu står sängen tom igen,
den nya damen satt dessutom kallt (hur kunde hon veta?) i stolen dam D har suttit i hela veckan, vi alla 3 blev ledsna när den nya yngre tanten ( i 60-45 års åldern) satt i stolen och läste precis som Dam D har gjort hela veckan.
så tysta som dam K, jag och den nya damen M har varit i dag har vi inte varit på hela veckan, de gånger vi talat med varandra har vi bara pratat om det som hände natten till idag och vi har inte kunnat skratta inne i vårt rum, till och med J var tyst när han kom och kände tomheten här inne. Jag och J åkte på kvällen ner till andaktsrummet och skrev om Dam D och tände ett ljus.. för att skingra tankarna har jag och dam K sedan suttit ute i matsalen hela kvällen och tittat på lets dans och det den där komik serien Solsidan, då skrattade vi.
Det är konstigt vad man lär känna människor på så kort tid, iof min specialitet är ju att börja prata hej vilt med främmande människor, men alla historier om förr som Dam D och hennes make berättade och deras kärlekshistoria och det dagliga pratet om vårt gemensamma intresse och framför allt det dagliga skrattet. Det blev ju att vi umgicks 24 timmar om dygnet under den veckan vi delade rum och var sänggrannar och man känner nästan personerna här inne bättre än vad man känner vissa av sina vänner, speciellt jag och dam K och dam D hade hunnit få en väldigt speciell relation efter att ha delat rum i 1 och 2 veckor, en relation vi visste skulle vara livet ut, nu är det bara jag och dam K kvar. vi är ju aldrig själva och vi har inget privatliv här inne och när Dam Ds make var på besök så besökte han mig lika mycket som han besökte henne och det samma när J var på besök. vi tog hand om varandra och hjälptes åt med det vi inte klarade av, en blind leder en blind som man säger, jag tror iaf att man säger så.
Hur kan vissa ha turen med sig och vissa inte? För att hon var 84+ och jag 30? jag hade kraften och ungdomen att orka besegra?
Det är en tomhet och jag tänker så på hennes anhöriga då speciellt hennes make som jag lärt känna.
Imorgon, lördag, har jag permisson över dagen och ska då åka på hundutställning., kan behöva skingra tankarna lite och det ska bli väldigt spännade att se hur Edith Piaff kommer att sköta sig uppe i Svalöv. Det är 10 chihuahuor hon kommer att tävla emot.
Det är så himla tomt och inte blev det bättre av att sängen står tom,
inte blev det bättre av att det flyttade in en ny dam som dessutom
har permission hela helgen så nu står sängen tom igen,
den nya damen satt dessutom kallt (hur kunde hon veta?) i stolen dam D har suttit i hela veckan, vi alla 3 blev ledsna när den nya yngre tanten ( i 60-45 års åldern) satt i stolen och läste precis som Dam D har gjort hela veckan.
så tysta som dam K, jag och den nya damen M har varit i dag har vi inte varit på hela veckan, de gånger vi talat med varandra har vi bara pratat om det som hände natten till idag och vi har inte kunnat skratta inne i vårt rum, till och med J var tyst när han kom och kände tomheten här inne. Jag och J åkte på kvällen ner till andaktsrummet och skrev om Dam D och tände ett ljus.. för att skingra tankarna har jag och dam K sedan suttit ute i matsalen hela kvällen och tittat på lets dans och det den där komik serien Solsidan, då skrattade vi.
Det är konstigt vad man lär känna människor på så kort tid, iof min specialitet är ju att börja prata hej vilt med främmande människor, men alla historier om förr som Dam D och hennes make berättade och deras kärlekshistoria och det dagliga pratet om vårt gemensamma intresse och framför allt det dagliga skrattet. Det blev ju att vi umgicks 24 timmar om dygnet under den veckan vi delade rum och var sänggrannar och man känner nästan personerna här inne bättre än vad man känner vissa av sina vänner, speciellt jag och dam K och dam D hade hunnit få en väldigt speciell relation efter att ha delat rum i 1 och 2 veckor, en relation vi visste skulle vara livet ut, nu är det bara jag och dam K kvar. vi är ju aldrig själva och vi har inget privatliv här inne och när Dam Ds make var på besök så besökte han mig lika mycket som han besökte henne och det samma när J var på besök. vi tog hand om varandra och hjälptes åt med det vi inte klarade av, en blind leder en blind som man säger, jag tror iaf att man säger så.
Hur kan vissa ha turen med sig och vissa inte? För att hon var 84+ och jag 30? jag hade kraften och ungdomen att orka besegra?
Det är en tomhet och jag tänker så på hennes anhöriga då speciellt hennes make som jag lärt känna.
Imorgon, lördag, har jag permisson över dagen och ska då åka på hundutställning., kan behöva skingra tankarna lite och det ska bli väldigt spännade att se hur Edith Piaff kommer att sköta sig uppe i Svalöv. Det är 10 chihuahuor hon kommer att tävla emot.
fredag 26 februari 2010
att lära sig på nytt
Allting ska läras på nytt och när man har lärt sig en sak så ska man lära sig nästa sak och allting går i en fart jag inte själv hinner med i. Jag förstår fortfarande inte hur jag ska kunna lita på ett ben som jag inte känner, eller äta med en hand jag inte tycker finns där? och när jag sedan lär mig att lita på vissa delar av kroppen ja då ska dom användas oxå och kroppen ska programera in allt som ett litet barn. Du ska lära dig att klä på dig, äta, borta tänderna, borsta håret, sitta, stå, gå, kasta boll, hålla balansen, och sen när man då är uppe och sitter med sjukgymnasten eller ute och går så känner man sig som en liten vinglig fyllebäbis. Det är äckligt och man börja förstå varför bäbisar väljer att krypa runt fast de dagarna innan tog några stapplande steg. att ge sig ut i det okända är inte alltid en trevlig känsla.
I dag börjar min 3dje helg på sjukhus och vecka 4 börja närma sig med stormsteg. Rykten säger att jag ska få åka hem i slutet av sjukhus vecka 4 och ha så kallad hemrehabilitering resten av tiden, om jag nu inte får större bakslag än de jag fått hittills.
I dag börjar min 3dje helg på sjukhus och vecka 4 börja närma sig med stormsteg. Rykten säger att jag ska få åka hem i slutet av sjukhus vecka 4 och ha så kallad hemrehabilitering resten av tiden, om jag nu inte får större bakslag än de jag fått hittills.
livets vändningar
Livets vändningar är verkligen snabba och när man är gammal så ska man ta vara på varje minut som farbror G sa för någondag sedan, igår visste han inte hur rätt han har. jag tror att man ska ta vara på varje minut trots gammal eller ung, titta bara på min kropp som slogs ut på bara 20 minuter och hur den bara försvann bort mer och mer för snart 2 veckor sedan.
I dag är det sorgens dag på något sätt och jag, jakob och Dam K på rummet är verkligen ledsna och känner en tomhet.
Jakob och jag han blir goda vänner med Dam D och hennes make också under denna vecka som både Dam D och jag låg här på neurologen i samma sal och vi började umgås en del vilket iof är ganska oundviklit när man bor på samma sal men det visade sig även att vi har samma intressen, vilket var ett stort samtalsämne. Vi hade dessutom planerat kalas på tisdag och en inplanerad middag hemma. Dam D och jag satt och skrattade hela kvällen igår och hon var med på Videosamtalet jag hade över datorn med hundarna och Lorettah så sent som strax före hon gick och lade sig. Sedan hände något oerhört hemskt och jag är så ledsen för hennes barn och och hennes makes skull. Dam D lämnade oss igår och hon lämnade jordelivet, det tog bara några få minuter, så för hennes skull är det skönt att det gick så snabbt, men för hennes make G är det beklagligt och för hennes barn. hennes make G var så himla kär i henne och jag såg lite Morfar och Lisa i dom två. Tror det var i söndags som jag och Jakob satt och lyssnade på deras kärlekssaga som varat i 13 år. Dam D var endast 84 år gammal, alldeles för ung. Det som hände på salen igår får en att verkligen tänka igenom hur snabbt livet kan gå och fick mig att inse vad som verkligen hände mig och tyvärr lever jag med vetskapen om att det kan hända igen och att det bara är en tidsfråga, frågan är om man är lika lyckligt lottad nästa gång?
i dag eller i morgon ska jag genomgå en liten operation. Jag hoppas ju på att det blir idag så att jag får permission i morgon .
I dag är det sorgens dag på något sätt och jag, jakob och Dam K på rummet är verkligen ledsna och känner en tomhet.
Jakob och jag han blir goda vänner med Dam D och hennes make också under denna vecka som både Dam D och jag låg här på neurologen i samma sal och vi började umgås en del vilket iof är ganska oundviklit när man bor på samma sal men det visade sig även att vi har samma intressen, vilket var ett stort samtalsämne. Vi hade dessutom planerat kalas på tisdag och en inplanerad middag hemma. Dam D och jag satt och skrattade hela kvällen igår och hon var med på Videosamtalet jag hade över datorn med hundarna och Lorettah så sent som strax före hon gick och lade sig. Sedan hände något oerhört hemskt och jag är så ledsen för hennes barn och och hennes makes skull. Dam D lämnade oss igår och hon lämnade jordelivet, det tog bara några få minuter, så för hennes skull är det skönt att det gick så snabbt, men för hennes make G är det beklagligt och för hennes barn. hennes make G var så himla kär i henne och jag såg lite Morfar och Lisa i dom två. Tror det var i söndags som jag och Jakob satt och lyssnade på deras kärlekssaga som varat i 13 år. Dam D var endast 84 år gammal, alldeles för ung. Det som hände på salen igår får en att verkligen tänka igenom hur snabbt livet kan gå och fick mig att inse vad som verkligen hände mig och tyvärr lever jag med vetskapen om att det kan hända igen och att det bara är en tidsfråga, frågan är om man är lika lyckligt lottad nästa gång?
i dag eller i morgon ska jag genomgå en liten operation. Jag hoppas ju på att det blir idag så att jag får permission i morgon .
torsdag 25 februari 2010
trött
Igår uppdaterade jag ingenting tror jag, somnade väldigt tidigt på kvällen och var trött efter alla stora framsteg jag har gjort. Det är inte roligt att tävla mot Emilija längre, stina kan få vara kvar i tävlingen för just nu har vi jämna steg, men får nog ha min brorson Erik som största konkurrent i nuläget. Ska försöka be någon ta kort idag på träningen.
Det har kommit lite blodprovs svar i dag som inte var helt oväntade resultat för mig och läkarna har inte riktigt trott på detta eftersom dom har haft ett helt annat spår i utredningen på varför jag blev förlamad och kroppen slogs ut mer och mer, något som även det var ganska logiskt när jag tänkte efter. Ett stort frågetecken är bara varför man ser detta först efter 2,5 vecka på sjukhus när man tog blodprov redan första dagen. Alla korten kommer läggas på bordet i nästa vecka när mina tre doktorer har lagt alla pusselbitar på plats. Det är ju så här det är att leva med en autoimmun sjukdom.
i dag har jag feber och högt blodtryck och känner mig allmänt slö i kroppen. Trots detta har jag och sjukgymnasten kastat boll och varit ute och gått. högerarmen vaknar mer och mer men det är en vidrig känsla att vara tvungen att vara uppe och gå och vara tvingad till att använda högerben och högerarm fast jag inte känner den sidan. Tänk er själva att ni ska belasta ett ben som inte finns där, eller hålla i ett glas med en hand som inte existerar. det kanske gåra att jämföra med att ni ska sätta er på en påstodd stol som står i rummet men ni ser den inte och undrar hur ni ska kunna sitta på stolen när den inte står där. Det är en obeskrivligt märklig känsla, hur kan något bära upp dig som inte finns? du ser det men känner det inte.
på lördag ska jag få dagpermission så jag kan följa med och titta när Edith Piaff ställs ut. hon skulle ju ha ställts ut på söndag också men det ser ut som att hon inte kommer att göra det. Sen ska jag få komma hem i slutet av nästa vecka och ha så kallad hemrehabilitering.
måste sedan, för att inte göra en person besviken vinka till "coco" så nu vinkar jag till "coco", vink vink.
Det har kommit lite blodprovs svar i dag som inte var helt oväntade resultat för mig och läkarna har inte riktigt trott på detta eftersom dom har haft ett helt annat spår i utredningen på varför jag blev förlamad och kroppen slogs ut mer och mer, något som även det var ganska logiskt när jag tänkte efter. Ett stort frågetecken är bara varför man ser detta först efter 2,5 vecka på sjukhus när man tog blodprov redan första dagen. Alla korten kommer läggas på bordet i nästa vecka när mina tre doktorer har lagt alla pusselbitar på plats. Det är ju så här det är att leva med en autoimmun sjukdom.
i dag har jag feber och högt blodtryck och känner mig allmänt slö i kroppen. Trots detta har jag och sjukgymnasten kastat boll och varit ute och gått. högerarmen vaknar mer och mer men det är en vidrig känsla att vara tvungen att vara uppe och gå och vara tvingad till att använda högerben och högerarm fast jag inte känner den sidan. Tänk er själva att ni ska belasta ett ben som inte finns där, eller hålla i ett glas med en hand som inte existerar. det kanske gåra att jämföra med att ni ska sätta er på en påstodd stol som står i rummet men ni ser den inte och undrar hur ni ska kunna sitta på stolen när den inte står där. Det är en obeskrivligt märklig känsla, hur kan något bära upp dig som inte finns? du ser det men känner det inte.
på lördag ska jag få dagpermission så jag kan följa med och titta när Edith Piaff ställs ut. hon skulle ju ha ställts ut på söndag också men det ser ut som att hon inte kommer att göra det. Sen ska jag få komma hem i slutet av nästa vecka och ha så kallad hemrehabilitering.
måste sedan, för att inte göra en person besviken vinka till "coco" så nu vinkar jag till "coco", vink vink.
tisdag 23 februari 2010
en vanlig dag på neurologen
Så där ja. jag är egentligen alldeles för trött för att blogga nu men
kände att jag kanske behövde göra det iaf.
Istället för att dokumentera en dag på sjukhuset i bilder så blev det inget inlägg alls idag.
men så här var dagens schema:
07.30 upp och hoppa. blodtryck, blåskontroll, puls etc etc
07.35- 08.00 sedvanliga morgon sysslor med arbetsterapeften till hjälp,
försöka att själv flytta över från rullstolen till toaletten, borsta tänderna, borsta håret, klä på sig mm . Dagens övningar gick ju inte direkt bra ska jag erkänna men jag klarade iaf av att borsta tänderna själv och borsta håret själv med upp rätt huvud.
08.00- 08.30 frukost i matsalen med de äldre damerna. arbetsterapeften hjälper mig att hitta knep så att jag kan göra en macka klar med vänster hand, gick över förväntan.
08.30- 09.30 vila i sängen, trött av all morgonträning
09.45 prata med läkaren, det har fortfarande inte kommit några provsvar från i fredags.
10.30- 11.00 sjukgymnasten. Stå och sitta träning, förflytta träning, gå träning. kasta boll träning. jag hittar inte alls högerbenet och gråter igen, får inte lika mycket kramper idag då vi tog det lugnare och jag litade mer på att vänsterbenet som är starkare och höll mig uppe. kasta boll i 2 handsgrepp gick över förväntan men inget grepp med höger armen och det är bara vänster som arbetar men höger armen reagerade några gånger och den följde iaf med. svimmar nästan av utmatthet.
11.00-12.00 en helt färdig erika sover middag
12.00- 12.45 lunch i matsalen med de äldre damerna. äter själv i dag igen med vänster handen ( tur att man är vänsterhänt) det var fiskgratäng på menyn.
12.50- 13.30 sover middag igen då jag är helt slut i kroppen efter sjukgymnastiken och lunchen
13.30- 14.50 samtal med kuratorn om allt det praktiska dvs vårdplan och rehabiliteringsplan hemma i trelleborg och jobbplanering.
15.00- 16.30 besök av L-J, lämnar avdelningen och åker ner till andaksrummet på enré plan
16.30- 17.00 skvallrar med de äldre damerna på avdelningen samtidigt som jag tränar på att sitta i rullstolen vilket jag gjort utan vila sedan 13,30
17.00- 17.30 middag isterband och dillstuvad potatis.
17.30- 19.00 vilar i sängen och passar på att läsa lite, varvas med kvinnopladder och idag fick dam M åka hem så jag, dam K och dam D är ensamma på rummet under kvällen, dam M saknas redan. "jag" dvs jag tittar på från rullstolen, medan de 2 manliga sköterskorna passar på att byta sängplats, får platsen vid fönstret istället då den ger mer utrymme för rullstolen.
19.00 kvällsfika och mera sittträning i rullstol och lyft träning med vänsterarm.
19.30- 23.15 telefon och datortid i sängen, blodtryckskontroll, omlägg av OPsår på halsen, blåskontroll, medicinering, pulskontroll, syresmätning, göra sig klar för natten med hjälp av undersköterska, pratar hundar med sköterskorna. somnar.
kände att jag kanske behövde göra det iaf.
Istället för att dokumentera en dag på sjukhuset i bilder så blev det inget inlägg alls idag.
men så här var dagens schema:
07.30 upp och hoppa. blodtryck, blåskontroll, puls etc etc
07.35- 08.00 sedvanliga morgon sysslor med arbetsterapeften till hjälp,
försöka att själv flytta över från rullstolen till toaletten, borsta tänderna, borsta håret, klä på sig mm . Dagens övningar gick ju inte direkt bra ska jag erkänna men jag klarade iaf av att borsta tänderna själv och borsta håret själv med upp rätt huvud.
08.00- 08.30 frukost i matsalen med de äldre damerna. arbetsterapeften hjälper mig att hitta knep så att jag kan göra en macka klar med vänster hand, gick över förväntan.
08.30- 09.30 vila i sängen, trött av all morgonträning
09.45 prata med läkaren, det har fortfarande inte kommit några provsvar från i fredags.
10.30- 11.00 sjukgymnasten. Stå och sitta träning, förflytta träning, gå träning. kasta boll träning. jag hittar inte alls högerbenet och gråter igen, får inte lika mycket kramper idag då vi tog det lugnare och jag litade mer på att vänsterbenet som är starkare och höll mig uppe. kasta boll i 2 handsgrepp gick över förväntan men inget grepp med höger armen och det är bara vänster som arbetar men höger armen reagerade några gånger och den följde iaf med. svimmar nästan av utmatthet.
11.00-12.00 en helt färdig erika sover middag
12.00- 12.45 lunch i matsalen med de äldre damerna. äter själv i dag igen med vänster handen ( tur att man är vänsterhänt) det var fiskgratäng på menyn.
12.50- 13.30 sover middag igen då jag är helt slut i kroppen efter sjukgymnastiken och lunchen
13.30- 14.50 samtal med kuratorn om allt det praktiska dvs vårdplan och rehabiliteringsplan hemma i trelleborg och jobbplanering.
15.00- 16.30 besök av L-J, lämnar avdelningen och åker ner till andaksrummet på enré plan
16.30- 17.00 skvallrar med de äldre damerna på avdelningen samtidigt som jag tränar på att sitta i rullstolen vilket jag gjort utan vila sedan 13,30
17.00- 17.30 middag isterband och dillstuvad potatis.
17.30- 19.00 vilar i sängen och passar på att läsa lite, varvas med kvinnopladder och idag fick dam M åka hem så jag, dam K och dam D är ensamma på rummet under kvällen, dam M saknas redan. "jag" dvs jag tittar på från rullstolen, medan de 2 manliga sköterskorna passar på att byta sängplats, får platsen vid fönstret istället då den ger mer utrymme för rullstolen.
19.00 kvällsfika och mera sittträning i rullstol och lyft träning med vänsterarm.
19.30- 23.15 telefon och datortid i sängen, blodtryckskontroll, omlägg av OPsår på halsen, blåskontroll, medicinering, pulskontroll, syresmätning, göra sig klar för natten med hjälp av undersköterska, pratar hundar med sköterskorna. somnar.
vecka 3 inledd...
Mina otroligt fina sockiplast som jag döpt om till sockerplast med ett E och ett R. undra om jag kan få med mig ett par hem.saknar mina hundar och saknar J väldigt mycket och den där bonnekatten jag har hemma som numera heter tjock-semla och inte selma, som jag trodde skulle bli en enbart utekatt man ack så nervös jag blir när hon går ut så hon har mest fått vara inne under vintern.
men jag längtar hem till J väldigt mycket faktiskt, ett friskhetstecken?
Edith Piaff ska på hundutställningar i helgen och det hade jag ju gärna velat hänga med på även om jag inte kommer att kunna ställa ut själv. sen längtar jag till jobbet, (ännu ett friskhetstecken? ) och jag tittar ut på dörren och jag tittar på mina ben och säger: ja men gå då! bara gör som ni brukar och gå.. och jag ramlar ner på golvet. jag känner inte benen, har börjat hitta vänsterbenet men som jag sa innan högerbenet bara hänger där och jag testade reaktionen genom att kasta boll med K som har sängen mitt emot mig men högerarmen existerar inte, den bara är där och det blir vänster som per automatik tar emot bollen fast jag tänker höger. kommer det alltid att vara så?
Vecka 3 på sjukhuset är nu inledd och bara det känns ju deprimerande när man börjat kunna alla rutinerna nu och personalens schema. men det går i rasande takt framåt och då kanske det blir som cessan sa: men i den här takten så springer du väl hem i helgen om dom inte vill släppa ut dig. ja du cessan det vore en snygg syn och en önskedröm. väntar med spänning på de sista provresultaten och hoppas att de är lika positiva besked som hittills. men även om ett positivt besked är den bästa 30 års present jag kunde få så är den väldigt deprimerande och sorglig för både mig och min familj, fast mest positiv förstås. jag kommer att bli frisk eller återhämta mig från detta som jag sa innan och det är det viktigaste, efterspelen får man ta sen.
vad har jag gjort i kväll då? jo försökt att väcka högersidan till liv och övat på att förflytta mig vilket går riktigt bra nu tycker jag och alla andra, som sagt jag kommer att tacka arbetsterapeften och sjukgymnasten om ett par veckor eller månader för denna hårda träning nu även fast det innebär dessa förbaskade kramper och att jag tar i tills jag storknar och tårarna bara rinner efter utmatthet..Hellner lär ha sagt att hans medalj var rätt tung, han vet inte vad kämpa är säger jag då!. både stina och emilija lär sätta fart om dom ska vinna , bara så ni vet systrar!
måndag 22 februari 2010
ståträning och gå träning
jaha då inleder vi vecka tre nu då och det är tydligen inte kalisi på sjukhuset iaf. varje gång någon kräks blir personalen nippriga och allt stannar upp för en stund, bättre att ta det säkra före det osäkra vilket dom faktiskt har rätt i. men det är inte besöksförbud och vi får röra oss fritt på sjukhuset eller fritt och fritt vi får gå ner på enre plan och på avdelningen.
vad händer här då? stora framsteg i rehabiliteringen varje dag, det gäller att hitta det säger arbetsterapeften och vi ska from i morgon övergå till naturliga reaktioner med höger armen, dvs om hon kastar en boll till mig så ska armen som genom något slags mirakel bara fånga bollen, den högra alltså och inte den vänstra som reagerade idag när hon testade reaktionen.
jag och sjukgymnasten ska öva på att stå i morgon och gå några steg ( kommer att ta kort på det och lägg ut här till er) , det gjorde vi i dag och jag tycker att det är så fruktansvärt vidrigt för jag känner verkligen inte högerbenet så då spänner jag mig så jag får kramp i vänstersidan och sedan grinar jag helt hysteriskt då jag ju ser att benet är där men jag känner det inte alltså tycker jag att jag inte kan stå på det eller gå med det och inte kan jag flytta på det heller, det bara hänger där dubbelvikt och fladdrar och all min vikt har jag då på vänsterbenet.
Efter att hon tvingat mig att upprepa samma procedur i två meter samtidigt som jag grinar av trötthet och skakar av smärta så fick jag vila, när jag låg i sängen var jag så förbannad och sa att detta var värre än ett träningsläger för nazister under andra världskriget, inte för att jag har varit på något sådant men herre jädrans var trött jag var och det var 17 gånger värre än något annat jag någonsin gjort minst sagt, först 5 timmar senare så orkade jag sitta upp i rullstolen. och jag som tyckte att jag hade varit så duktig´och kämpat på i helgen, nåja jag får bli hur förbannad jag vill nu på sjukgymnasten, jag kommer att tacka henne om några månader.
vad händer här då? stora framsteg i rehabiliteringen varje dag, det gäller att hitta det säger arbetsterapeften och vi ska from i morgon övergå till naturliga reaktioner med höger armen, dvs om hon kastar en boll till mig så ska armen som genom något slags mirakel bara fånga bollen, den högra alltså och inte den vänstra som reagerade idag när hon testade reaktionen.
jag och sjukgymnasten ska öva på att stå i morgon och gå några steg ( kommer att ta kort på det och lägg ut här till er) , det gjorde vi i dag och jag tycker att det är så fruktansvärt vidrigt för jag känner verkligen inte högerbenet så då spänner jag mig så jag får kramp i vänstersidan och sedan grinar jag helt hysteriskt då jag ju ser att benet är där men jag känner det inte alltså tycker jag att jag inte kan stå på det eller gå med det och inte kan jag flytta på det heller, det bara hänger där dubbelvikt och fladdrar och all min vikt har jag då på vänsterbenet.
Efter att hon tvingat mig att upprepa samma procedur i två meter samtidigt som jag grinar av trötthet och skakar av smärta så fick jag vila, när jag låg i sängen var jag så förbannad och sa att detta var värre än ett träningsläger för nazister under andra världskriget, inte för att jag har varit på något sådant men herre jädrans var trött jag var och det var 17 gånger värre än något annat jag någonsin gjort minst sagt, först 5 timmar senare så orkade jag sitta upp i rullstolen. och jag som tyckte att jag hade varit så duktig´och kämpat på i helgen, nåja jag får bli hur förbannad jag vill nu på sjukgymnasten, jag kommer att tacka henne om några månader.
söndag 21 februari 2010
Dag 13, 2 timmar sittande med ryggstöd
jag hade fin besök av maria, tomas och mattias från karlshamn idag och dom kom visst i rätt tid för bara någon timme senare så blev det besöksförbud på hela sjukhuset hörde jag. De andra patienterna hade inte ens fått lämna avdelningen men jag hade ju redan åkte ner till entré plan dit man till kl 13.30 i dag fick ta emot besök. Det går visst kalisi på sjukhuset nu, vinterkräksjuka kallat i dagligt ordförråd.
Detta orsakar smått hysteri bland alla verkar det som, både patienter och personal och det är nästan så man mår illa av allt prata om vinterkräksjuka, på vårt rum har vi därför infört förbud mot ett sådant prat. Det är 2 rum på vår avdelning som är isolerade, mellan torsdag och i dag var det endast ett rum.
i dag slog jag annars rekord i antal minuter att sitta uppe i rullstolen, jag satt uppe i 2 timmar i rullstolen men sedan dess har jag i stort sett bara legat eller halvsuttit i sängen vilket enligt personalen betyder att jag tränat i 6 timmar nu så det är inte undra på att jag har så ont och är så trött att jag inte orkar sitta eller lyfta vänster sida. att sitta utan stöd går fortfarande inte särskilt bra, det vinglar och grejar men det går frammåt och är stor förbättring mot i onsdags eller om det var i torsdags så i denna takt är jag snart ifatt småtjejorna i sala och järvsö.
Dag 13 är det idag. Mina slangar i halsen är borttagna, jag ska inte ha mera blod och plasma bytesbehandlingar så istället för att ha slangar ut från halsen så har jag ett stort plåster på halsen och såret som blev efter slangarna är ihop tejpat. nu skrämmer jag inte folk lika mycket längre, jag kommer tex aldrig att glömma den skräckfyllda synen jag möttes av nere på nevrofys av andra patienter i fredags. tycker inte att jag ser lika sjuk ut längre heller, kanske för att jag tagit bort slangarna och kanske för att ögonen börjar bli mer och mer normala....men sen ser man ju ut i ansiktet som man ska göra efter 3 gram kortison inpumpat direkt i kroppen och det kommer ju dessvärre att ta ett tag innan den svullnaden försvinner, men vad är det? en fis i havet som någon sa...
Detta orsakar smått hysteri bland alla verkar det som, både patienter och personal och det är nästan så man mår illa av allt prata om vinterkräksjuka, på vårt rum har vi därför infört förbud mot ett sådant prat. Det är 2 rum på vår avdelning som är isolerade, mellan torsdag och i dag var det endast ett rum.
i dag slog jag annars rekord i antal minuter att sitta uppe i rullstolen, jag satt uppe i 2 timmar i rullstolen men sedan dess har jag i stort sett bara legat eller halvsuttit i sängen vilket enligt personalen betyder att jag tränat i 6 timmar nu så det är inte undra på att jag har så ont och är så trött att jag inte orkar sitta eller lyfta vänster sida. att sitta utan stöd går fortfarande inte särskilt bra, det vinglar och grejar men det går frammåt och är stor förbättring mot i onsdags eller om det var i torsdags så i denna takt är jag snart ifatt småtjejorna i sala och järvsö.
Dag 13 är det idag. Mina slangar i halsen är borttagna, jag ska inte ha mera blod och plasma bytesbehandlingar så istället för att ha slangar ut från halsen så har jag ett stort plåster på halsen och såret som blev efter slangarna är ihop tejpat. nu skrämmer jag inte folk lika mycket längre, jag kommer tex aldrig att glömma den skräckfyllda synen jag möttes av nere på nevrofys av andra patienter i fredags. tycker inte att jag ser lika sjuk ut längre heller, kanske för att jag tagit bort slangarna och kanske för att ögonen börjar bli mer och mer normala....men sen ser man ju ut i ansiktet som man ska göra efter 3 gram kortison inpumpat direkt i kroppen och det kommer ju dessvärre att ta ett tag innan den svullnaden försvinner, men vad är det? en fis i havet som någon sa...
lördag 20 februari 2010
Fan Club min hejarklack
vad jag förstått så har jag en egen fan club, en egen hejarklack som är större än vinter OS idrottarnas. många av er tycker att om jag eller när jag kommit tillbaka och vunnit över detta så är det en större bragd än Anja Perssons come back efter en uråkning där come backen resulterade i ett OS brons. jag menar jag kommer ju att vinna över min helsides förlamning så är det ju bara och jag är redan en bra bit på väg. helsides förlamningen som blev halvsides som blev helkropps och mycket kritiskt tillstånd har redan nu blivit så pass mycket bättre att det bara är högra sidan som är helt förlamad. min kropp har tagit en väldigt lång semester av någon konstig anledning som vi ännu ej har svaret på., men alla svaren kommer att komma i nästa vecka och man har redan kunna utesluta alla möjliga orsaker. Vi vet heller inte hur länge kroppen tänker ha semester men varje dag lockar jag hem den så att säga.
Vad ska jag säga till er då? jag har inga ord för vad ni, min alldeles egna hejarklack, på vad var det ,167 medlemmar, betyder! Ert stöd och ert engagemang och er kämpar glöd betyder så oerhört mycket och jag får gåshud bara jag tänker på alla era fina och peppande ord från både vänner, bekanta och okända människor. Både jag och familjen är mållösa. och jag ska visa er att jag kommer att klara det här och när jag har gjort det kommer hela Sverige att stå frågande: hur fatsiken gjorde hon? jag kämpar på, biter ihopa och gråter och kräks av smärta men den här förbaskade kroppen ska bara förflytta sig och sitta upp just nu och sen ska den bli frisk igen, så är det bara!
här om dagen fick jag blommor från de gamla SORFarna, jag började grina så rörd jag blev.
alla roliga minnen från ponny åren med Druvan och er kom tillbaka. ni är för söta. jag lovar er att jag är lika envis som jag och Druvan var tillsammans och ni vet ju vad vi klarade av så jag ska nog kunna klara detta också.
och alla kommentarer i bloggen. varje dag tänker jag på vad jag ska säga till er, hur jag ska kunna tacka er och jag är ledsen men jag kommer inte på några ord så här mitt i natten . Det finns inga ord som är tillräckligt stora för att kunna täcka in allt som ni betyder. jag kämpar inte längre för min egen skull utan även för er skull och några av er ville ha bilddokumentation på min kamp på sjukhuset så det ska ordnas mer än behandlings bilderna här om dagen.
i morgon ska jag få besök av min bästa och äldsta vän, maria och hennes sambo kommer hit ända från karlshamn, det ser jag fram emot så nu ska jag ta och sova och vila min starkare sida så den är stark i morgon också..
Så snart jag och min familj hittar tiilräckligt starka och stora ord till er så ska jag skriva ner dom.
Tack för ert stöd och bidrag i ord och kraft till erika- hjälpen, kan man säga så?
Vad ska jag säga till er då? jag har inga ord för vad ni, min alldeles egna hejarklack, på vad var det ,167 medlemmar, betyder! Ert stöd och ert engagemang och er kämpar glöd betyder så oerhört mycket och jag får gåshud bara jag tänker på alla era fina och peppande ord från både vänner, bekanta och okända människor. Både jag och familjen är mållösa. och jag ska visa er att jag kommer att klara det här och när jag har gjort det kommer hela Sverige att stå frågande: hur fatsiken gjorde hon? jag kämpar på, biter ihopa och gråter och kräks av smärta men den här förbaskade kroppen ska bara förflytta sig och sitta upp just nu och sen ska den bli frisk igen, så är det bara!
här om dagen fick jag blommor från de gamla SORFarna, jag började grina så rörd jag blev.
alla roliga minnen från ponny åren med Druvan och er kom tillbaka. ni är för söta. jag lovar er att jag är lika envis som jag och Druvan var tillsammans och ni vet ju vad vi klarade av så jag ska nog kunna klara detta också.
och alla kommentarer i bloggen. varje dag tänker jag på vad jag ska säga till er, hur jag ska kunna tacka er och jag är ledsen men jag kommer inte på några ord så här mitt i natten . Det finns inga ord som är tillräckligt stora för att kunna täcka in allt som ni betyder. jag kämpar inte längre för min egen skull utan även för er skull och några av er ville ha bilddokumentation på min kamp på sjukhuset så det ska ordnas mer än behandlings bilderna här om dagen.
i morgon ska jag få besök av min bästa och äldsta vän, maria och hennes sambo kommer hit ända från karlshamn, det ser jag fram emot så nu ska jag ta och sova och vila min starkare sida så den är stark i morgon också..
Så snart jag och min familj hittar tiilräckligt starka och stora ord till er så ska jag skriva ner dom.
Tack för ert stöd och bidrag i ord och kraft till erika- hjälpen, kan man säga så?
Bästa dam rummet
jag har helt klart det bästa rummet på neurologen, det är ett rum eller en sal som jag delar med för tillfället 2 andra. Dam K och jag har delat rum sen i onsdags så vi har lärt känna varandra väldigt bra och hon är en dam som både jag och jakob kommer att ha kontakt och träffa även sen när jag är utrskriven, det är då en sak som är säker.
Sedan i går kväll har vi även dam M på rummet och vi har underbart kul tillsammans.
i kväll har vi alla tre tittat på melodifestivalen i min dator som vi hade på mina ben i min säng och de andra 2 tjejorna ( 75 och 44 år gamla) satt på en varsin stol bredvid sängen och vi drack både saft, åt kaka och chips och skrattade, skrattade och åter skrattade... dessvärre var den fjärde damen i rummet tvungen att lämna oss dvs byta sal tidigare i dag så nu är det bara vi 3 här som sagt, annars var hon ganska rolig också men är man 96 år så kanske man inte orkar med så mycket trams som det blev här hos oss redan före melodifestivalen och saften vi drack.
den fjärde som nu flyttat in i vårt rum är tydligen på permission i helgen och vi väntar med spänning på att få se vem det är som kommer att placeras där, bara det inte är någon tråkmåns så är vi glada.
Tidigare under veckan har jag o dam K haft sällskap av dam G och dam B och även då har vi haft väldigt trevligt tillsammans men aldrig har vi haft så mycket skratt som igår kväll och hela dagen i dag.
jag äter för tillfället yougurt som jag lärde mig äta i går natt och jag och nattsköterskan redde redan i går ut det som hände mellan oss i torsdags. Hon hade en dålig dag och jag var full av ångest som man har innan man vet diagnosen och framtidsutsikten för sitt liv, då blir det så där. Vi hade därför ett relativt långt samtal i går på mitt initivativ och pratade ut och har nu en mycket bättre kommunikation.
Annars då? jo jag kämpar på. Det är dag 12 nu och i dag överansträngde jag mig så illa att jag kräktes 2 gånger. Det blev för mycket sitta och förflytta träning för kroppen så hela eftermiddagen och kvällen blev sängliggandes. jag kanske inte hoppade en LA bana eller tog brons i störtlopp på OS men att sitta 33 minuter i rullstolen och hjälpa till så mycket som jag gjorde med förflyttningarna av mig vid 3 förflyttningar på förmiddagen med min vänstersida är faktiskt en större bragd än att ta brons på ett OS.
Sedan i går kväll har vi även dam M på rummet och vi har underbart kul tillsammans.
i kväll har vi alla tre tittat på melodifestivalen i min dator som vi hade på mina ben i min säng och de andra 2 tjejorna ( 75 och 44 år gamla) satt på en varsin stol bredvid sängen och vi drack både saft, åt kaka och chips och skrattade, skrattade och åter skrattade... dessvärre var den fjärde damen i rummet tvungen att lämna oss dvs byta sal tidigare i dag så nu är det bara vi 3 här som sagt, annars var hon ganska rolig också men är man 96 år så kanske man inte orkar med så mycket trams som det blev här hos oss redan före melodifestivalen och saften vi drack.
den fjärde som nu flyttat in i vårt rum är tydligen på permission i helgen och vi väntar med spänning på att få se vem det är som kommer att placeras där, bara det inte är någon tråkmåns så är vi glada.
Tidigare under veckan har jag o dam K haft sällskap av dam G och dam B och även då har vi haft väldigt trevligt tillsammans men aldrig har vi haft så mycket skratt som igår kväll och hela dagen i dag.
jag äter för tillfället yougurt som jag lärde mig äta i går natt och jag och nattsköterskan redde redan i går ut det som hände mellan oss i torsdags. Hon hade en dålig dag och jag var full av ångest som man har innan man vet diagnosen och framtidsutsikten för sitt liv, då blir det så där. Vi hade därför ett relativt långt samtal i går på mitt initivativ och pratade ut och har nu en mycket bättre kommunikation.
Annars då? jo jag kämpar på. Det är dag 12 nu och i dag överansträngde jag mig så illa att jag kräktes 2 gånger. Det blev för mycket sitta och förflytta träning för kroppen så hela eftermiddagen och kvällen blev sängliggandes. jag kanske inte hoppade en LA bana eller tog brons i störtlopp på OS men att sitta 33 minuter i rullstolen och hjälpa till så mycket som jag gjorde med förflyttningarna av mig vid 3 förflyttningar på förmiddagen med min vänstersida är faktiskt en större bragd än att ta brons på ett OS.
Dag 12, lördag nummer 2
jag ska absolut inte tänka tillbaka på hur dålig jag var förra lördagen när "vi" låg på malmö sjukhus utan jag ska istället bara blicka framåt och se det positiva i det hela som är här och nu.. jag är så oerhört oerhört lättad över vetskapen att jag så småning om kommer att bli frisk eller återställd iaf, ingenting hittills tyder på något annat..
Det är dag 12 idag på sjukhuset, dag 12 på förlamningen. min vänstersida blir bara starkare och starkare hela tiden men jag tycker mig inte se någon som hellst förändring på högersidan. den bara ligger där och ser fin ut, nåja att det bara är en halvsides förlamning nu är ju helt otroligt.
i helgen har jag fått i uppdrag att träna höger armen med vänsterarmen dvs att med vänsterarm ska jag lyfta höger arm och vicka på den osv så att den så småning om vaknar.
kanske får tala med den lite och fråga hur länge den tänkte ha semester?
ang min tävling mot lilla Emilija så är det sedan ett par dagar även en tävling mot min storasysters lilla 1 åriga dotter Stina. vilka vinner ?
Det är dag 12 idag på sjukhuset, dag 12 på förlamningen. min vänstersida blir bara starkare och starkare hela tiden men jag tycker mig inte se någon som hellst förändring på högersidan. den bara ligger där och ser fin ut, nåja att det bara är en halvsides förlamning nu är ju helt otroligt.
i helgen har jag fått i uppdrag att träna höger armen med vänsterarmen dvs att med vänsterarm ska jag lyfta höger arm och vicka på den osv så att den så småning om vaknar.
kanske får tala med den lite och fråga hur länge den tänkte ha semester?
ang min tävling mot lilla Emilija så är det sedan ett par dagar även en tävling mot min storasysters lilla 1 åriga dotter Stina. vilka vinner ?
fredag 19 februari 2010
positivt Besked
Jag har fått lite besked i dag, både positiva och negativa besked och jag visste inte alls hur jag skulle reagera, tack och lov var jakob här då chocken kom efter någon timme. Jag känner ett lugn, ett inre lugn på ett mycket märkligt sätt, det gör hela familjen fast vi ställer oss så frågande.
nåja det positiva beskedet är att jag kommer att bli bra som det ser ut som, det ser ut som att jag kommer att bli återställd mer kan jag inte säga i nuläget. inte heller hur lång tid det tar och exakt vad det är.
min doktor och jag har i dag haft ett långt samtal och jag har fått titta på mina röntgenbilder och provsvar och ännu mera provsvar osv osv och ingenting i nuläget tyder på att detta kommer att vara bestående. Det är 3 utredningar kvar att göra och sedan kan man definitivt fastställa vad som hände med kroppen tisdagen den 9 februari 2010 när den bara gav upp.
Jag och min familj har hela tiden ställt oss frågan, vad var meningen med allt detta? i dag fick vi troligen svaret vilket på ett sätt är oerhört lättat speciellt för mig, nu kan jag lägga all energi på att bli frisk.
som sagt vilken dag i dag, jag kunde sitta helt själv med ryggstöd men har till och med suttit relativt stabilt i en vanlig rullstol om än bara i en timme, snacka om det går framåt! jag ska vinna bragdguldet det är ett som är säkert.
nåja det positiva beskedet är att jag kommer att bli bra som det ser ut som, det ser ut som att jag kommer att bli återställd mer kan jag inte säga i nuläget. inte heller hur lång tid det tar och exakt vad det är.
min doktor och jag har i dag haft ett långt samtal och jag har fått titta på mina röntgenbilder och provsvar och ännu mera provsvar osv osv och ingenting i nuläget tyder på att detta kommer att vara bestående. Det är 3 utredningar kvar att göra och sedan kan man definitivt fastställa vad som hände med kroppen tisdagen den 9 februari 2010 när den bara gav upp.
Jag och min familj har hela tiden ställt oss frågan, vad var meningen med allt detta? i dag fick vi troligen svaret vilket på ett sätt är oerhört lättat speciellt för mig, nu kan jag lägga all energi på att bli frisk.
som sagt vilken dag i dag, jag kunde sitta helt själv med ryggstöd men har till och med suttit relativt stabilt i en vanlig rullstol om än bara i en timme, snacka om det går framåt! jag ska vinna bragdguldet det är ett som är säkert.
små små steg för omvärlden, bragguld till Erika
små små steg för omvärlden, stora stora steg för Erika som i dag kan sitta upp visserligen med ryggstöd men utan huvudstöd och lyfta vänsterarmen, jag sa ju att jag är envis och ska klara detta!
ängeln
halv tre på natten och jag är vaken, talar gråtande med min ängel.
helt plötsligt kom en sköterska in och frågade hur jag mår, inte min sköterska som sa att jag ska sova på yougurt utan någon annans sköterska. nu ska jag få min ångestdämpande tablett jag bad om kl 22 och smärtstillande och ingen mer yougurt, det hjälper inte mig. jag använde fula ord hysteriskt när jag talade med sköterskan men det var inte meningen, en frustration för jag vet att jag behöver sömn för att orka rehabilitera mig och orka ta emot behandlingarna och jag har så förbaskat ont i kroppen. och när smärtan blir så stark så bara undrar jag att om yougurt skulle hjälpa mig vad gör jag då på en specialistavdelning på ett av sveriges största sjukhus?
nu hoppas jag att smärtstillande tabletten snart börjar värka och att jag iaf kan få lite ro i kroppen när jag börjar titta på film och låter vänsterarmen vila.
helt plötsligt kom en sköterska in och frågade hur jag mår, inte min sköterska som sa att jag ska sova på yougurt utan någon annans sköterska. nu ska jag få min ångestdämpande tablett jag bad om kl 22 och smärtstillande och ingen mer yougurt, det hjälper inte mig. jag använde fula ord hysteriskt när jag talade med sköterskan men det var inte meningen, en frustration för jag vet att jag behöver sömn för att orka rehabilitera mig och orka ta emot behandlingarna och jag har så förbaskat ont i kroppen. och när smärtan blir så stark så bara undrar jag att om yougurt skulle hjälpa mig vad gör jag då på en specialistavdelning på ett av sveriges största sjukhus?
nu hoppas jag att smärtstillande tabletten snart börjar värka och att jag iaf kan få lite ro i kroppen när jag börjar titta på film och låter vänsterarmen vila.
torsdag 18 februari 2010
en ny hopplös natt på sjukhuset
lyckades ta kort på 2 av 3 delar på min behandling tidigare idag men kunde inte skriva text i kortinlägget så det kommer här:
den översta är mina in opererade slangar i halsen och den nedersta är en av 2 maskiner som renar kroppen på antikroppar eller något sånt. 2 sådana behandlingar är nu avklarade, nästa behandling på lördag.
kvällen är annars full av ångest och rädsla , eller hela dagen har varit så, för att när det sägs att läget är stabilt så betyder det tydligen inte att man blir frisk det kan ingen säga, ingen kan säga något alls. Dr Brådvik är inkopplad nu, en av de främsta neurologerna i landet på denna slags neurologi, så 2 framstående läkare nu alltså ett hopp borde ju finnas.
. när jag sedan säger till nattsköterskan, åter igen en person jag aldrig har träffat, att jag skulle vilja sova hela natten och ber om en sömntablett som läkaren sagt att jag ska ta om jag känner att jag inte kan sova, vilket jag inte kan inatt pga psykiskt ångest och den fruktansvärda fysiska smärtan, , ja då kommer hon in med yougurt för det kan hennes barn sova på och det kan hon själv sova på, nu ska jag då ( som knappt kan äta mat annars heller sedan en vecka tillbaka eller äta själv) kunna äta en hel stor skål vanilj yougurt och sen kunna sova...tror ni på det? tror ni att det fungerar på en 30 årig tjej som inte sovit en hel natt sen hon kom till sjukhuset den 9 februari och har ångest att hon ska lämna kroppen igen som hon redan gjort flera gånger i förra veckan?
jag sov 3 timmar natten till idag och då vaknade jag av panik, sen sov jag 2 timmar under min blod och plasma behandling då jag blev så trött av tabletterna mot ångesten och sjukgymnastiken på 10 minuter... jo men verkligen ännu en sjukhus natt att frukta med andra ord....
och jag som hade sånt bra humör på förmiddagen, framsteg med sjukgymnasten och hoppet som väcktes har släkts för tillfället.
den översta är mina in opererade slangar i halsen och den nedersta är en av 2 maskiner som renar kroppen på antikroppar eller något sånt. 2 sådana behandlingar är nu avklarade, nästa behandling på lördag.
kvällen är annars full av ångest och rädsla , eller hela dagen har varit så, för att när det sägs att läget är stabilt så betyder det tydligen inte att man blir frisk det kan ingen säga, ingen kan säga något alls. Dr Brådvik är inkopplad nu, en av de främsta neurologerna i landet på denna slags neurologi, så 2 framstående läkare nu alltså ett hopp borde ju finnas.
. när jag sedan säger till nattsköterskan, åter igen en person jag aldrig har träffat, att jag skulle vilja sova hela natten och ber om en sömntablett som läkaren sagt att jag ska ta om jag känner att jag inte kan sova, vilket jag inte kan inatt pga psykiskt ångest och den fruktansvärda fysiska smärtan, , ja då kommer hon in med yougurt för det kan hennes barn sova på och det kan hon själv sova på, nu ska jag då ( som knappt kan äta mat annars heller sedan en vecka tillbaka eller äta själv) kunna äta en hel stor skål vanilj yougurt och sen kunna sova...tror ni på det? tror ni att det fungerar på en 30 årig tjej som inte sovit en hel natt sen hon kom till sjukhuset den 9 februari och har ångest att hon ska lämna kroppen igen som hon redan gjort flera gånger i förra veckan?
jag sov 3 timmar natten till idag och då vaknade jag av panik, sen sov jag 2 timmar under min blod och plasma behandling då jag blev så trött av tabletterna mot ångesten och sjukgymnastiken på 10 minuter... jo men verkligen ännu en sjukhus natt att frukta med andra ord....
och jag som hade sånt bra humör på förmiddagen, framsteg med sjukgymnasten och hoppet som väcktes har släkts för tillfället.
sjukgymnastik
På morgonen har sjukgymnasten varit här och rört på min högerarm, en mycket märklig känsla,
fast den bara hänger där nu så känns det fortfarande som att hon håller på med den och varför finner hon kontakt med min högersida och inte jag?
jag hade tydligen några spasmer i högra knäet tidigare idag också. Kroppen är alltså inte helt död, kontakten med nerverna finns där någonstans bara att jag inte hittar det och jag blir lite ledsen igen...
vad i helsike hände förra tisdagen, tisdagen den 9 februari med min kropp? varför slogs den ut på bara 20 minuter, 3 timmar allt som allt? varför blev det så illa och hur kunde dom bara låta allt bli så mycket sämre i malmö?
Jag kan inte annat än känna rädsla just nu. rädsla för vad det är och rädsla för att aldrig kunna komma tillbaka. kämpar glöden och fokuset får jag ju inte tappa och tävlandet ..jag måste slå syrrans unge, jag måste kunna gå igen och kunna gå före henne, jag måste kunna duscha själv igen, jag måste kunna äta själv igen!
men vad är det som har hänt? Jag känner genast hur ångesten kommer krypande igen. jag ska inte ligga och tänka tillbaka en vecka där livet var normalt, då jag var ute och gick 2 timmar med hundarna och jobbade men efter att personalen har duschat mig som en liten bäbis på 4 månader och sjukgymnastens träning med kroppen jag inte känner så kan jag inte låta bli att känna hopplöshet inför framtiden.
kl 14.00- 20.00 i dag ska jag byta blod och plasma igen i mina vackra slangar jag har utstickande från halsen. sängliggande i 6 timmar, men det är ju ingen skillnad mot nu, skillnaden är att jag har egen tv.
att läget är stabilt betyder tydligen inte att man blir okey, att läget är stabilt betyder tydligen inte att man blir frisk har jag fått lära mig idag...
fast den bara hänger där nu så känns det fortfarande som att hon håller på med den och varför finner hon kontakt med min högersida och inte jag?
jag hade tydligen några spasmer i högra knäet tidigare idag också. Kroppen är alltså inte helt död, kontakten med nerverna finns där någonstans bara att jag inte hittar det och jag blir lite ledsen igen...
vad i helsike hände förra tisdagen, tisdagen den 9 februari med min kropp? varför slogs den ut på bara 20 minuter, 3 timmar allt som allt? varför blev det så illa och hur kunde dom bara låta allt bli så mycket sämre i malmö?
Jag kan inte annat än känna rädsla just nu. rädsla för vad det är och rädsla för att aldrig kunna komma tillbaka. kämpar glöden och fokuset får jag ju inte tappa och tävlandet ..jag måste slå syrrans unge, jag måste kunna gå igen och kunna gå före henne, jag måste kunna duscha själv igen, jag måste kunna äta själv igen!
men vad är det som har hänt? Jag känner genast hur ångesten kommer krypande igen. jag ska inte ligga och tänka tillbaka en vecka där livet var normalt, då jag var ute och gick 2 timmar med hundarna och jobbade men efter att personalen har duschat mig som en liten bäbis på 4 månader och sjukgymnastens träning med kroppen jag inte känner så kan jag inte låta bli att känna hopplöshet inför framtiden.
kl 14.00- 20.00 i dag ska jag byta blod och plasma igen i mina vackra slangar jag har utstickande från halsen. sängliggande i 6 timmar, men det är ju ingen skillnad mot nu, skillnaden är att jag har egen tv.
att läget är stabilt betyder tydligen inte att man blir okey, att läget är stabilt betyder tydligen inte att man blir frisk har jag fått lära mig idag...
läget är stabilt, himlen väntar ett tag till
mitt nya favorit uttryck är " läget är stabilt, vi vet inte varför du är så här sjuk och vad som hänt ännu men läget är inte längre kritiskt utan vi känner att det är stabilt" . jag och familjen är oerhört lättade och jag klarade första milen med hela fan cluben som hejade på! jag kämpar och kämpar och i dag har jag viljan och det känns som att jag har den där orken som behövs när man vet att man har 13 mil kvar efter att man är helt slut när första milen är avklarad, jag fick en annan ro i kroppen i går när Dr Andsberg sa "vi känner att läget är stabilt" och jag kunde till och med sova i tre timmar i natt efter det.
... snart kan jag kanske säga så här: nu går planeringen lite, lite frammåt igen istället för bakåt hela tiden som Cessan sa angående något helt annat, men hennes ord kändes rätt i detta sammanhang.
man kunde nästan höra lättnaden i mammas röst innan hon ens hade svarat i telefon i går när jag ringde och sa att läget är stabilt. och i alla mina syskons röst. jag kunde nästan se hur dom jublade där hemma i Sala och öppnade champangen även om det är alldeles alldeles förtidigt. Martina och jag började ju med tävlingen "Erika mot Emilija" iaf.
Dr Andsbergs team här på neurologen vid Lunds universitetssjukhus ser mig, mig som person och deras kämpar vilja att hålla mig stabil i första läget, hitta anledning och orsak i andra läget, hitta medicin och botemedel i tredje läget smittar liksom av sig på mig just nu även om livet känns hopplöst och ångesten kryper på när det är som att förflytta 170 kilo tung bly på egen hand när du drar din vänsterhand längs tangenterna på datorn eller ska försöka hålla i en liten plastmugg vatten och högra sidan bara ligger där som ingenting och vägrar att röra på sig hur mycket jag än tar i. den fysiska smärtan i kroppen går inte ens att beskriva. men som jag sa i går så har Dr Andsbergs team bestämt sig för att vinna nobelpriset av egoistiska själ eller för min skull det kvittar, vi båda vinner på sammarbetet.
start skottet har gått, mitt OS har börjat.
... snart kan jag kanske säga så här: nu går planeringen lite, lite frammåt igen istället för bakåt hela tiden som Cessan sa angående något helt annat, men hennes ord kändes rätt i detta sammanhang.
man kunde nästan höra lättnaden i mammas röst innan hon ens hade svarat i telefon i går när jag ringde och sa att läget är stabilt. och i alla mina syskons röst. jag kunde nästan se hur dom jublade där hemma i Sala och öppnade champangen även om det är alldeles alldeles förtidigt. Martina och jag började ju med tävlingen "Erika mot Emilija" iaf.
Dr Andsbergs team här på neurologen vid Lunds universitetssjukhus ser mig, mig som person och deras kämpar vilja att hålla mig stabil i första läget, hitta anledning och orsak i andra läget, hitta medicin och botemedel i tredje läget smittar liksom av sig på mig just nu även om livet känns hopplöst och ångesten kryper på när det är som att förflytta 170 kilo tung bly på egen hand när du drar din vänsterhand längs tangenterna på datorn eller ska försöka hålla i en liten plastmugg vatten och högra sidan bara ligger där som ingenting och vägrar att röra på sig hur mycket jag än tar i. den fysiska smärtan i kroppen går inte ens att beskriva. men som jag sa i går så har Dr Andsbergs team bestämt sig för att vinna nobelpriset av egoistiska själ eller för min skull det kvittar, vi båda vinner på sammarbetet.
start skottet har gått, mitt OS har börjat.
onsdag 17 februari 2010
2-1 Erika mot Emilija
min systerdotter och jag (emilija är bäbisen på bilden och det är jag som håller i henne i julas ) har en tävling som den tävlingsmänniska jag är och just nu står det 2-1 till mig!min lillasysters dotter Emilija är 6 månader gammal och kan sitta själv alltså får hon 1 poäng där och ställningen blir då 0-1 .men jag jämnar ut ganska snabbt då jag inte längre använder blöja dvs ställning 1-1, detta trots att hon kan hålla upp sitt huvud och inte jag.
vem lär sig då att äta först? vi tror för tillfället att vi kan båda kan så där blir det dessvärre 0-0 än så länge och hakklapp då blir det dessvärre 1-1 jag använder ju en sådan.
sen har vi detta med sockerplast, jag fick aldrig någon klarhet i om hon använder sockerplast eller inte så jag säger 1-0 till mig där eftersom jag har fått sådana.
målet är iaf att lära sig att gå före henne och då har jag förhoppningsvis 4 månader på mig iaf...
Tack martina min älskade syster för humorn i dag och för att du får mig att skratta hela tiden, vem kan gå och äta först tävlingen känns helt plötsligt så roligt mitt i allt elände.
mitt nya favorit uttryck är läget är stabilt för det sa Doktorn till mig idag, jag försämras inte för tillfället utan jag är stabil. imorgon är det en ny blod och plasma behandling och jag kämpar på.
Tillfälligt stabilt
i dag har det hänt grejor.
sjukgymnastik på förmiddagen i form av att sjukgymnasten rör på min kropp och jag flyger med som en vante typ. vilket jag faktiskt klarade av...nej nej nej inte ropa hej ännu! vad har jag mer gjort idag? jo jag har suttit i rullstol, eller suttit och suttit halvlegat i en slags blandning mellan stol och säng på förmiddagen. sen har sjukgymnasten vridit på mitt huvud och jag satt faktiskt upp i hela, håll i er nu.. 3 sekunder! innan jag ramlade..eller ja okey det var lite överdrivet, 2,5 sekund var det faktiskt bara ...efter de där övningarna så hade jag så ont i kroppen och var så trött så jag somnade, ja först började jag ju naturligtvis att grina och fick lugnande tabletter av all panik, sen sov jag i en timme.
kl 14.30 tog Dr Andsberg ett ryggmärgsprov och kunde sedan säg att läget är stabilt! vi vet forfarande inte vad som hänt eller om och när jag blir frisk, till vilken grad jag kan komma tillbaka till livet osv men läget är stabilt i nuläget och inte längre lika kritiskt och Dr Andsbergs team har tydligen gett sig faan på att dom ska vinna nobelpriset och att jag ska få stabilitet i mitt liv.
har legat i sängen hela eftermiddagen och kvällen då jag inte orkat annat men liggande orkade jag faktiskt äta med vänsterhanden sen har jag inte orkat så mycket mera.
sjukgymnastik på förmiddagen i form av att sjukgymnasten rör på min kropp och jag flyger med som en vante typ. vilket jag faktiskt klarade av...nej nej nej inte ropa hej ännu! vad har jag mer gjort idag? jo jag har suttit i rullstol, eller suttit och suttit halvlegat i en slags blandning mellan stol och säng på förmiddagen. sen har sjukgymnasten vridit på mitt huvud och jag satt faktiskt upp i hela, håll i er nu.. 3 sekunder! innan jag ramlade..eller ja okey det var lite överdrivet, 2,5 sekund var det faktiskt bara ...efter de där övningarna så hade jag så ont i kroppen och var så trött så jag somnade, ja först började jag ju naturligtvis att grina och fick lugnande tabletter av all panik, sen sov jag i en timme.
kl 14.30 tog Dr Andsberg ett ryggmärgsprov och kunde sedan säg att läget är stabilt! vi vet forfarande inte vad som hänt eller om och när jag blir frisk, till vilken grad jag kan komma tillbaka till livet osv men läget är stabilt i nuläget och inte längre lika kritiskt och Dr Andsbergs team har tydligen gett sig faan på att dom ska vinna nobelpriset och att jag ska få stabilitet i mitt liv.
har legat i sängen hela eftermiddagen och kvällen då jag inte orkat annat men liggande orkade jag faktiskt äta med vänsterhanden sen har jag inte orkat så mycket mera.
Små detaljer
Alla smådetaljer som glömms bort blir så stora. Tandborstningen som glömdes, nattklädesbyte? skynket som inte drogs för, sängregleraren som hängdes för långt bort, huvudet som kastas omkring, brutala förflyttningar, jag är en människa i detta 60 kilo tunga paket. Är rädd för hanteringen, rädd för personalen, vågar inte ringa på klockan mera.
Jag sitter på sidan i en stol och tårögd tittar jag på tjejen i sängen som kastades ner efter toalettbesöket som fick benen i något konstigt kors och huvudet lagt i en mycket säregen ställning som inte ser bekväm ut. Jag sitter där på stolen, tittar ut genom fönstret, tittar på paketet i sängen och undrar: ska jag återvända in i kroppen som ligger som ett obekvämt paket eller ska jag gå vidare ut genom fönstret? Ut i det vita, ut i det fria!
Alla små detaljer, om
Personalen bara kunde fånga upp dom. Undra när dom frågade sist: hur mår du? Hur mår du? Bara du inte kroppen alltså utan du som person och sedan såg dig el mig då som en människa. Inte var det inatt iaf.
tisdag 16 februari 2010
Kämpar på från lunds universitetssjukhus
Så kom jag till lund universitetssjuhus i dag och neurologens avdelning,
ett ställe jag borde varit på för en vecka sedan. för tillfället är läget stabilt och bättre än i morse men det är forfarande kritiskt. jag lovar att kämpa på, jag lovar er alla det!
hela dagen i dag fick jag min första protein A behandling på dialysen. Det är en 5-6 timmar lång behandling där ditt blod och din plasma tas ut från din kropp, renas på antikroppar och sedan förs tillbaka om jag inte fattat det fel, är man allergisk mot andra människors blodplasma som jag är så får man detta...nästa behandling planeras till torsdag och sedan lördag och sedan fortsätter den varannan dag tidigast resultat kan man se på lördag om jag fattat det hela rätt, minst 3behandlingar krävs innan man kan se ett resultat som betyder att förloppet stannar av, inte att man blir bra utan att förloppet stannar av och stabiliseras som det så fint heter. ...de andra dagarna skall det tas prover och doningar och nu har jag tydligen kommit i vård sägs det. under 6 timmar ligger jag bara still, men det gör jag ju iof den andra tiden på dygnet också så det är ingen skillnad förutom en hel del aparater inkopplade i halsen och egen tv att titta på.
Så här på natten känns allt hopplöst och ångesten med vad som händer med min kropp kryper tätare inpå. Vart är den erika som för en vecka sedan var ute och gick med hundarna i 2 timmar, satt och läste hebreiska på bussen och tåget och gick till kontoret och jobbade? kom hem gick ut med hundarna, träffade sina vänner, grannar och skrattade och var glad? Vart är den erika som nyfiket väntar på ett brevsvar? vart är den erika som njuter av livet varenaste dag och som är full av drömmar?
Att ligga här i ett paket helt orörlig och inte ens kunna äta eller dricka själv, vad är det för liv? är det värt att kämpa för? vad var det som hände? hur kunde jag bli så här dålig? vad är det för fel, blir jag återställd? Det är lätt att tappa fokuset på natten.
Fokuset, vad hände med fokuset? vvart har jag fokuset jo just ja på söndagen Den 7 mars kl 13.00 på Akka, jag ska fortfarande hålla i den gudstjänsten så den slipper ni inte kära trelleborgare! om dom så får rulla dit mig i min sjukhussäng! mera då? Fokuset var det....Emilijas 1 års dag i augusti, bröllopet i sala i juni som jag ska hålla för mina nära vänner, min 30 års dag i april....studier, mitt jobb! ...jag ska kämpa mig tillbaka! fokus och fokus tappa inte vänsterhanden mera då tappar jag allt.
men vad hände? varför låg jag på ett sjukhus i en vecka och bara blev sämre och sämre och sämre? är det så folk behandlas i dagens borgliga svenska samhälles sjukvård? jag skäms över att säga att jag varit centerpartist i hela mitt liv! kära maud olofsson och stadsminister med flera nu inför valet 2010 , är det rehabilitering ocj sjukvård det här? är det så här det ska vara? Tycker ni verkligen helt ärligt att den svenska sjukvården fungerar bra när man ligger i en vecka på ett sjukhus och bara förvaras mer eller mindre? man ropar på hjälp innifrån sjukhuset i 3 dagar från fredag kväll till måndag morgon och ingen bryr sig, är det så vår svenska sjukvård ska vara? Super! välkommen att vara sjuk i sverige men bara mellan kl 08-16 måndag till fredag och du får inte vara mer än förkyld!
jag hoppas hoppas verkligen att ingen behöver hamna i den situation jag är i, 30 år gammal där du står bredvid din kropp och bara ser hur den förtinas och försvinner. Du står handlöst och tittar på. ingen gammal eller ung förtjänar detta lidande!
Allt hopp är nu till att Dr Andsberg vid Neurologen på lunds universitetssjukhus kan rädda mig!
Tack alla söta underbara för ert peppande, ni är ovärderliga och jag lovar er jag kämpar så mycket jag bara orkar.
ett ställe jag borde varit på för en vecka sedan. för tillfället är läget stabilt och bättre än i morse men det är forfarande kritiskt. jag lovar att kämpa på, jag lovar er alla det!
hela dagen i dag fick jag min första protein A behandling på dialysen. Det är en 5-6 timmar lång behandling där ditt blod och din plasma tas ut från din kropp, renas på antikroppar och sedan förs tillbaka om jag inte fattat det fel, är man allergisk mot andra människors blodplasma som jag är så får man detta...nästa behandling planeras till torsdag och sedan lördag och sedan fortsätter den varannan dag tidigast resultat kan man se på lördag om jag fattat det hela rätt, minst 3behandlingar krävs innan man kan se ett resultat som betyder att förloppet stannar av, inte att man blir bra utan att förloppet stannar av och stabiliseras som det så fint heter. ...de andra dagarna skall det tas prover och doningar och nu har jag tydligen kommit i vård sägs det. under 6 timmar ligger jag bara still, men det gör jag ju iof den andra tiden på dygnet också så det är ingen skillnad förutom en hel del aparater inkopplade i halsen och egen tv att titta på.
Så här på natten känns allt hopplöst och ångesten med vad som händer med min kropp kryper tätare inpå. Vart är den erika som för en vecka sedan var ute och gick med hundarna i 2 timmar, satt och läste hebreiska på bussen och tåget och gick till kontoret och jobbade? kom hem gick ut med hundarna, träffade sina vänner, grannar och skrattade och var glad? Vart är den erika som nyfiket väntar på ett brevsvar? vart är den erika som njuter av livet varenaste dag och som är full av drömmar?
Att ligga här i ett paket helt orörlig och inte ens kunna äta eller dricka själv, vad är det för liv? är det värt att kämpa för? vad var det som hände? hur kunde jag bli så här dålig? vad är det för fel, blir jag återställd? Det är lätt att tappa fokuset på natten.
Fokuset, vad hände med fokuset? vvart har jag fokuset jo just ja på söndagen Den 7 mars kl 13.00 på Akka, jag ska fortfarande hålla i den gudstjänsten så den slipper ni inte kära trelleborgare! om dom så får rulla dit mig i min sjukhussäng! mera då? Fokuset var det....Emilijas 1 års dag i augusti, bröllopet i sala i juni som jag ska hålla för mina nära vänner, min 30 års dag i april....studier, mitt jobb! ...jag ska kämpa mig tillbaka! fokus och fokus tappa inte vänsterhanden mera då tappar jag allt.
men vad hände? varför låg jag på ett sjukhus i en vecka och bara blev sämre och sämre och sämre? är det så folk behandlas i dagens borgliga svenska samhälles sjukvård? jag skäms över att säga att jag varit centerpartist i hela mitt liv! kära maud olofsson och stadsminister med flera nu inför valet 2010 , är det rehabilitering ocj sjukvård det här? är det så här det ska vara? Tycker ni verkligen helt ärligt att den svenska sjukvården fungerar bra när man ligger i en vecka på ett sjukhus och bara förvaras mer eller mindre? man ropar på hjälp innifrån sjukhuset i 3 dagar från fredag kväll till måndag morgon och ingen bryr sig, är det så vår svenska sjukvård ska vara? Super! välkommen att vara sjuk i sverige men bara mellan kl 08-16 måndag till fredag och du får inte vara mer än förkyld!
jag hoppas hoppas verkligen att ingen behöver hamna i den situation jag är i, 30 år gammal där du står bredvid din kropp och bara ser hur den förtinas och försvinner. Du står handlöst och tittar på. ingen gammal eller ung förtjänar detta lidande!
Allt hopp är nu till att Dr Andsberg vid Neurologen på lunds universitetssjukhus kan rädda mig!
Tack alla söta underbara för ert peppande, ni är ovärderliga och jag lovar er jag kämpar så mycket jag bara orkar.
Himlen kan vänta?
Jag ser en ängel, älskade ängel. Inte bara engång har jag i helgen lämnat min kropp, senast i natt var jag uppe och svävade och ängeln tog ett släppande tag.
Opererades inatt och har nu 2 stora slangar en röd och en blå ut från halsen, om en timme ska jag åka till lund. Blodprov är sent till köpenhamn och om jag bara orkar kämpa på och kämpa vidare så har jag kommit en mil på väg med 13 kvar.
Fokuset, fokuset jag får inte tappa fokuset.
Hur kunde det bli så illa? Hur kunde det gå så fel?
Fokus nu erika! Tappa inte fokus! Himlen får vänta någon dag till!
Nu tar jag mina sista tag och kör gärnet! Fokus fokus fokus.
måndag 15 februari 2010
mycket kritiskt läge..
På avdeling 1, där hände det inget i natt.. någon sköterska kollade till Erika var tredje timme, men ingen läkare dök upp, som de hade sagt att de skulle.. observationen sköttes av Jacob, pojkvänen.. som är en anhörig och ingen läkare eller sköterska! Detta får ej ske.
efter mycket kritiska lägen på förmiddagen, tillkom klinik chef & läkare samt dialys läkare, vilket i sin tur resulterade i uppflyttning till observationen efter lex maria anmälningar!
Imorgon bitti far Erika till Lunds unversitets sjukhus! Detta borde ha gjorts för 6 dagar sedan, varför erika ej kom till lund senast i fredags får socialstyrelsen utreda efter lex maria anmälningarna.
man misstänker nu gallopreande gbs, vilket är kritiskt, vård skall ges i morgon och sedan är de närmaste 36 timmarna avgörande.
hela situationen är absurd och kaotisk inte minst för Erika själv men även för oss anhöriga och vänner som tvingas titta på när hon förtvinas. Hade hon fått rätt vård i helgen som hon behövde hade läget inte varit lika kritiskt idag.
vid tangenterna Jessi (bästa kompis)
efter mycket kritiska lägen på förmiddagen, tillkom klinik chef & läkare samt dialys läkare, vilket i sin tur resulterade i uppflyttning till observationen efter lex maria anmälningar!
Imorgon bitti far Erika till Lunds unversitets sjukhus! Detta borde ha gjorts för 6 dagar sedan, varför erika ej kom till lund senast i fredags får socialstyrelsen utreda efter lex maria anmälningarna.
man misstänker nu gallopreande gbs, vilket är kritiskt, vård skall ges i morgon och sedan är de närmaste 36 timmarna avgörande.
hela situationen är absurd och kaotisk inte minst för Erika själv men även för oss anhöriga och vänner som tvingas titta på när hon förtvinas. Hade hon fått rätt vård i helgen som hon behövde hade läget inte varit lika kritiskt idag.
vid tangenterna Jessi (bästa kompis)
söndag 14 februari 2010
kritiskt
nu är det illa, riktigt illa .....
vad i helvete gör vi på ett universitetssjukhus när det inte finns några läkare på plats????????????? och vad i helvete gör man på ett sjukhus när man bara blir sämre och sämre????
tackar på förhand alla undersköterskor och sjuksköterskor på neurologen i malmö för ert underbara omhändertagande och er service till oss båda hela veckan som varit och helgen. ni är guld värda och skulle ni ha fått styra över vården skulle den sett mycket bättre ut!
övrig personal och politiker tycker tydligen att man ska dö när man är 29 år och 10 månader. sen får man bara vara sjuk måndag till fredag mellan kl 08.00 och 16.00 då det finns personal på plats.
nu har nattpersonalen kommit och ska ringa upp en jourläkare, detta skulle ha gjorts i fredags kväll redan, absolut senast kl 09 i morse då erika blev förlamad i ryggen och huvudet.
Förvarats kunde vi gjort hemma.
// jakob å erikas vägnar.
vad i helvete gör vi på ett universitetssjukhus när det inte finns några läkare på plats????????????? och vad i helvete gör man på ett sjukhus när man bara blir sämre och sämre????
tackar på förhand alla undersköterskor och sjuksköterskor på neurologen i malmö för ert underbara omhändertagande och er service till oss båda hela veckan som varit och helgen. ni är guld värda och skulle ni ha fått styra över vården skulle den sett mycket bättre ut!
övrig personal och politiker tycker tydligen att man ska dö när man är 29 år och 10 månader. sen får man bara vara sjuk måndag till fredag mellan kl 08.00 och 16.00 då det finns personal på plats.
nu har nattpersonalen kommit och ska ringa upp en jourläkare, detta skulle ha gjorts i fredags kväll redan, absolut senast kl 09 i morse då erika blev förlamad i ryggen och huvudet.
Förvarats kunde vi gjort hemma.
// jakob å erikas vägnar.
Tack till the playtones
i dag missade jag ju The playtones spelningen i Trelleborg för att jag ligger förlamad på sjukhus som alla vet vid detta laget, ikke sant? Hursom Jakob var hem till Trelleborg och gick på spelningen utan mig (efter min uppmaning) sen kom han, tro det eller ej, tillbaka till neurologen i malmö med en signerad CD skiva från The playtones! hur stort är inte det?
på skivan står det " krya på dig Ica" och hela bandet har signerat den efter att de fick veta att jag är jätte sjuk. Så nu på kvällen har jag spelat skivan i datorn så hela den neurologiska avdelningen rockar! jag lovar att jag om eller när jag blir frisk så ska jag dansa loss på en av deras spelningar...thats a deal!
fick en plunta Whiskey idag oxå av mitt fin besök kl 14, jag har inte smakat på den men kul var det iaf....det luktar singelmalt!
rent praktiskt har det skrivits papper om önskemål och garanterat mig att hundarna får stanna hos Jakob och hans mamma även om jag inte tror att min familj tar hundarna ifrån honom så vet man ju eller jag har hört skräckhistorier om giriga folk, så nu är jag garanterad. om jag dör har Jakob laglig rätt till vovvarna och selma. En trygghet jag nu kan släppa. och loretta ställer ut Edith i svalöv och maria ställer ut henne i hässleholm. sen vet jag inte vem som tar laholm den 13 mars eller malmö internationella i mars.
Eftersom jag inte orkar hålla upp huvudet och har blivit förlamad i ryggen nu så har jag idag fått en ny rullstol så jag slipper ligga i sängen hela tiden, den är skön faktiskt, stolen alltså och jag halvligger på någotsätt, det komiska är att min systers dotter som är 6 månader sitter mer stabilt än jag som snart är 30 år. lilla Emilija 6 månader kan sitta inte jag 30 år!!!! hemligheten är att säga komandot "sitt" sa Martina till Jakob idag, han får testa det, vem vet det kanske funkar? glömde dock fråga martina om emilija kan äta själv för det kan jag inte heller, nu får jag hjälp med allt, precis allt.
Mamma och jag har sedan kommit fram till att den läkare som får mig frisk (om det finns någon sådan) och som ställer en diagnos med rätt behanling vinner nobelpriset och jag får en sjukdom uppkallad efter mig, alltid något att se fram emot där uppifrån himlen!
på skivan står det " krya på dig Ica" och hela bandet har signerat den efter att de fick veta att jag är jätte sjuk. Så nu på kvällen har jag spelat skivan i datorn så hela den neurologiska avdelningen rockar! jag lovar att jag om eller när jag blir frisk så ska jag dansa loss på en av deras spelningar...thats a deal!
fick en plunta Whiskey idag oxå av mitt fin besök kl 14, jag har inte smakat på den men kul var det iaf....det luktar singelmalt!
rent praktiskt har det skrivits papper om önskemål och garanterat mig att hundarna får stanna hos Jakob och hans mamma även om jag inte tror att min familj tar hundarna ifrån honom så vet man ju eller jag har hört skräckhistorier om giriga folk, så nu är jag garanterad. om jag dör har Jakob laglig rätt till vovvarna och selma. En trygghet jag nu kan släppa. och loretta ställer ut Edith i svalöv och maria ställer ut henne i hässleholm. sen vet jag inte vem som tar laholm den 13 mars eller malmö internationella i mars.
Eftersom jag inte orkar hålla upp huvudet och har blivit förlamad i ryggen nu så har jag idag fått en ny rullstol så jag slipper ligga i sängen hela tiden, den är skön faktiskt, stolen alltså och jag halvligger på någotsätt, det komiska är att min systers dotter som är 6 månader sitter mer stabilt än jag som snart är 30 år. lilla Emilija 6 månader kan sitta inte jag 30 år!!!! hemligheten är att säga komandot "sitt" sa Martina till Jakob idag, han får testa det, vem vet det kanske funkar? glömde dock fråga martina om emilija kan äta själv för det kan jag inte heller, nu får jag hjälp med allt, precis allt.
Mamma och jag har sedan kommit fram till att den läkare som får mig frisk (om det finns någon sådan) och som ställer en diagnos med rätt behanling vinner nobelpriset och jag får en sjukdom uppkallad efter mig, alltid något att se fram emot där uppifrån himlen!
happy valentine ditt paket!
vilken valentine detta blev då.
raka motsatsen till det planerade
och raka motsatsen till det som hoppades.
hade jag inte blivit så radikallt försämrad igår så hade jag fått några timmars permission idag.
Då hade jag kunnat åka till trelleborg ett par timmar och tittat på the playtones och hälsat på hundarna. men sen igår kväll ligger jag bokstavligen som ett paket. all förflyttning sker av 2 personer, jag matas och jag orkar inte hålla upp mig själv, magen fungerar inte längre som den ska heller. kraften i vänsterarmen försvinner, kraften i vänsterbenet finns inte längre där. varje finger förflyttning med vänster känns som 120 kilo tung bly. det gör ont att äta, jag är yr ...kroppen äter upp mig. Det är som en elak orkanvind du inte kan stoppa innan den raserar ditt hus, det är som en krokodil som sakta men säkert tuggar upp din kropp och allt du kan göra är att titta på utan att förhindra det.
i dag ska det fixas papper så jag vet att hundarna är säkra när jag inte länge är med, för det är så det känns, verkligen som så, men ångesten är inte fullt lika stor idag, jag har mer gett upp tror jag. J sov här i natt men jag vaknade vid halv fem full av ångest men inte lika som när jag var själv igår morse. jag kan inte förklara hur det känns, jag inte förklara vad som händer med kroppen när inte ens läkarna kan göra det. jag kan inte förklara mer jag har gjort mitt bästa. Det viktigaste för er kanske inte är att få svaret på bokstavsdiagnosen även om jag vet att flera av er vill ha svaret? men mamlö universitetssjukhus, lund universitetssjukhus och karolinska universitetssjukhuset där de främsta neurologerna finns i Sverige har inget svar till oss i nuläget, så hur kan ni begära att jag ska veta? kravet alla har är att jag ska kämpa på i ovissheten utan att veta om jag vaknar i morgon eller om jag ens får komma hem någongång
jag kommer inte att kämpa vidare nu, jag orkar inte. jag kan inte kämpa emot utan nu sker det som sker. jag bara väntar....
happy valentine ditt jädrans paket säger jag till mig själv.
raka motsatsen till det planerade
och raka motsatsen till det som hoppades.
hade jag inte blivit så radikallt försämrad igår så hade jag fått några timmars permission idag.
Då hade jag kunnat åka till trelleborg ett par timmar och tittat på the playtones och hälsat på hundarna. men sen igår kväll ligger jag bokstavligen som ett paket. all förflyttning sker av 2 personer, jag matas och jag orkar inte hålla upp mig själv, magen fungerar inte längre som den ska heller. kraften i vänsterarmen försvinner, kraften i vänsterbenet finns inte längre där. varje finger förflyttning med vänster känns som 120 kilo tung bly. det gör ont att äta, jag är yr ...kroppen äter upp mig. Det är som en elak orkanvind du inte kan stoppa innan den raserar ditt hus, det är som en krokodil som sakta men säkert tuggar upp din kropp och allt du kan göra är att titta på utan att förhindra det.
i dag ska det fixas papper så jag vet att hundarna är säkra när jag inte länge är med, för det är så det känns, verkligen som så, men ångesten är inte fullt lika stor idag, jag har mer gett upp tror jag. J sov här i natt men jag vaknade vid halv fem full av ångest men inte lika som när jag var själv igår morse. jag kan inte förklara hur det känns, jag inte förklara vad som händer med kroppen när inte ens läkarna kan göra det. jag kan inte förklara mer jag har gjort mitt bästa. Det viktigaste för er kanske inte är att få svaret på bokstavsdiagnosen även om jag vet att flera av er vill ha svaret? men mamlö universitetssjukhus, lund universitetssjukhus och karolinska universitetssjukhuset där de främsta neurologerna finns i Sverige har inget svar till oss i nuläget, så hur kan ni begära att jag ska veta? kravet alla har är att jag ska kämpa på i ovissheten utan att veta om jag vaknar i morgon eller om jag ens får komma hem någongång
jag kommer inte att kämpa vidare nu, jag orkar inte. jag kan inte kämpa emot utan nu sker det som sker. jag bara väntar....
happy valentine ditt jädrans paket säger jag till mig själv.
lördag 13 februari 2010
dikten sjuk
jag fick en bok igår i den finns en dikt ni nu ska få höra.
den heter sjuk skriven av Margareta Melin
den heter sjuk skriven av Margareta Melin
Nu är jag sjuk och ynklig
men du min Gud är här.
Du är min egen läkare
och känner allt besvär.
Du känner hela kroppen
varenda liten del.
Du vet hur kroppen kämpar på
för att bli frisk och hel.
Du ser att jag är ledsen
fast lite glad ändå.
Det är min tröst att du är här
och kan precis förstå.
Tack, tusen tack
I dag har jag haft fint besök av mina vovvar. J tog med dom så jag fick fick träffa dom i ingången till ingång 53, mina älskade vovvar som gav mig stryka men ack vad jobbigt det var att se Elvis så ledsen och att skiljas från dom igen efter 10 minuter var ju inte det roligaste men det muntrade upp och det behövdes idag, vet ju inte när jag får se dom igen.
klockan 12 i dag kom ett blomsterbud med en stor blombukett och choklad, tusen tack kära kollegor för er omtanke. ni gav mig hopp och ni gav mig kämparglöd, den finns där någonstans det kan jag lova er. Jag har i dag skickat ett mail som jag hoppas kommer ut till er senast på måndag...tack för all er hjälp i tisdags, jag tänker på er alla! Speciellt tack till Gustav, marie, joakim, jonatan och bodil. men ingen glömd...
dagen har försämrats i dag eller inte dagen kroppen försämras. från 50% utslaget till 2/3dje delar vilket nu inkluderar att vänstersidan börjar ätas upp. jag gör inte mycket själv nuförtiden men vänsterfingrarna är med lite fortfarande. Det gör ont och det är konstigt. Tänderna gör jätte ont så jag kan knappt äta, hela munnen, ansiktet och ja vill vara frisk säger inget mer.
L-J och S tusen tack för allt i dag ni är roliga ni, ni är bäst! ...i morgon kommer folk från trelleborg hit och jag bad kyrkoheden ta med en flaska whiskey åt mig. nu i kväll kommer min bästa becca hit med hennes E. J har varit här sen klockan 14.30 andra gången och i dag ska han visst stanna sa personalen, jag får inte vara själv nu som ja sagt.
förvaras som ett paket men det är visst farligare att vara i lund nu än här, det är tydligen därför jag är kvar idag...
i kväll är det iaf melodifestivalen vi ska se, jag gjorde ju nån gissning där för ett tag sedan andras jonsson tippade jag visst.
klockan 12 i dag kom ett blomsterbud med en stor blombukett och choklad, tusen tack kära kollegor för er omtanke. ni gav mig hopp och ni gav mig kämparglöd, den finns där någonstans det kan jag lova er. Jag har i dag skickat ett mail som jag hoppas kommer ut till er senast på måndag...tack för all er hjälp i tisdags, jag tänker på er alla! Speciellt tack till Gustav, marie, joakim, jonatan och bodil. men ingen glömd...
dagen har försämrats i dag eller inte dagen kroppen försämras. från 50% utslaget till 2/3dje delar vilket nu inkluderar att vänstersidan börjar ätas upp. jag gör inte mycket själv nuförtiden men vänsterfingrarna är med lite fortfarande. Det gör ont och det är konstigt. Tänderna gör jätte ont så jag kan knappt äta, hela munnen, ansiktet och ja vill vara frisk säger inget mer.
L-J och S tusen tack för allt i dag ni är roliga ni, ni är bäst! ...i morgon kommer folk från trelleborg hit och jag bad kyrkoheden ta med en flaska whiskey åt mig. nu i kväll kommer min bästa becca hit med hennes E. J har varit här sen klockan 14.30 andra gången och i dag ska han visst stanna sa personalen, jag får inte vara själv nu som ja sagt.
förvaras som ett paket men det är visst farligare att vara i lund nu än här, det är tydligen därför jag är kvar idag...
i kväll är det iaf melodifestivalen vi ska se, jag gjorde ju nån gissning där för ett tag sedan andras jonsson tippade jag visst.
jag har ont och jag är rädd
"godmorgon har du sovit gott?
den frågan fick jag av den gulliga nattpersonalen när jag klockan halv sex vaknade vrålskrikande och kallsvettig under en mardröm. vad är det för fråga tänkte jag och 3 sekunder senare kommer nästa idiotiska fråga:
känner du dig bättre idag?
- ja måste vakna till först men jo titta armbågen ser ju lite gladare ut, jag kan se ett leende på den men näh jag känner mig inte bättre varken fysisk eller psykiskt. och huvudet hänger inte lika mycket just nu och ryggen är stabil, min vänstra halva är ju iaf glad hela tiden men inte lika glad just nu dessvärre.
Idiotiska frågor kräver idiotiska svar. jag är fortfarande kvar på neurologen avdelning 1 i malmö dit jag flyttade ner igår kväll, jag har tydligen varit stabil i natt även fast de inte haft mitt hjärta uppkopplat så kunde dom säga så (hjärtat har inte slagit som de ska de andra nätterna när jag varit uppkopplad), och eftersom dom har magsjuka i lund förvaras jag här just nu.
Neurologen avd 1 i malmö är ett förfaringsställe där stabila personer förfaras i väntan på död eller hemgång, vilken kategori räknas jag till när jag inte kan få den vård min kropp kräver i Malmö? och vad betyder det när de säger att de ställer in en exta säng så J eller någon annan i familjen kan sova här? vad är det som händer?????? varför får jag inget veta. hur kan dom säga en sak till mamma i telefon och till annan personal än till mig? vad är det som de inte berättar? varför berättar dom inte?
personalen här i malmö är iaf gulliga. Dom är snälla och jag har bara träffat 3 idioter på hela veckan och det var 2 st igår eftermiddag innan jag flyttade ner hit och en på morgonen igår, dom fick höra att dom var idioter det kan jag lova för sådana människor ska jobba med ankfisar istället för människor!, dom andra är jätte gulliga, omtänksamma, rara och dom har humor, både undersköterskor, sjuksköterskor och läkare.
i natt innan jag somnade så kom jag och tänka på hur det gått med mitt senaste brev till docent Otterbeck, så jag läste igenom det lagom missnöjd, undra vad han tänker när han läser det kände jag och skämdes. ser dram emot att höra domen.
förlåt för min hemska stavning i bloggarna men det är inte så lätt och jag är glad att jag kan använda vänster hand iaf...förlåt för alla hemska ord. jag är förtvivlad och jag är förtinad.
den frågan fick jag av den gulliga nattpersonalen när jag klockan halv sex vaknade vrålskrikande och kallsvettig under en mardröm. vad är det för fråga tänkte jag och 3 sekunder senare kommer nästa idiotiska fråga:
känner du dig bättre idag?
- ja måste vakna till först men jo titta armbågen ser ju lite gladare ut, jag kan se ett leende på den men näh jag känner mig inte bättre varken fysisk eller psykiskt. och huvudet hänger inte lika mycket just nu och ryggen är stabil, min vänstra halva är ju iaf glad hela tiden men inte lika glad just nu dessvärre.
Idiotiska frågor kräver idiotiska svar. jag är fortfarande kvar på neurologen avdelning 1 i malmö dit jag flyttade ner igår kväll, jag har tydligen varit stabil i natt även fast de inte haft mitt hjärta uppkopplat så kunde dom säga så (hjärtat har inte slagit som de ska de andra nätterna när jag varit uppkopplad), och eftersom dom har magsjuka i lund förvaras jag här just nu.
Neurologen avd 1 i malmö är ett förfaringsställe där stabila personer förfaras i väntan på död eller hemgång, vilken kategori räknas jag till när jag inte kan få den vård min kropp kräver i Malmö? och vad betyder det när de säger att de ställer in en exta säng så J eller någon annan i familjen kan sova här? vad är det som händer?????? varför får jag inget veta. hur kan dom säga en sak till mamma i telefon och till annan personal än till mig? vad är det som de inte berättar? varför berättar dom inte?
personalen här i malmö är iaf gulliga. Dom är snälla och jag har bara träffat 3 idioter på hela veckan och det var 2 st igår eftermiddag innan jag flyttade ner hit och en på morgonen igår, dom fick höra att dom var idioter det kan jag lova för sådana människor ska jobba med ankfisar istället för människor!, dom andra är jätte gulliga, omtänksamma, rara och dom har humor, både undersköterskor, sjuksköterskor och läkare.
i natt innan jag somnade så kom jag och tänka på hur det gått med mitt senaste brev till docent Otterbeck, så jag läste igenom det lagom missnöjd, undra vad han tänker när han läser det kände jag och skämdes. ser dram emot att höra domen.
förlåt för min hemska stavning i bloggarna men det är inte så lätt och jag är glad att jag kan använda vänster hand iaf...förlåt för alla hemska ord. jag är förtvivlad och jag är förtinad.
fredag 12 februari 2010
hoppet finns där borta någonstans
Tittar på kort på min systerdotter. hon är så söt och på något sätt så är det just hon som får mig att kämpa i dag. jag har henne som bakgrund på datorn och jag skulle vilja pussa på henne och krama henne, det ska jag göra när jag kommer till sala i april för dit tänker jag åka då. jag ska väl bli frisk? blir jag frisk? får jag bli frisk eller stabil någongång?
Nu har dom gjort allt dom kan i malmö och jag flyttas över till Lunds universitetssjukhus idag eller i morgon. I Lund ska dom kunna ta fram vad det är och vad som hänt, jag har fått mina aningar nu och jag vet att det är brottom, brottom, brottom akut....kan dom inte klara det i Lund hamnar jag i Stockholm på karolinska, klarar dom det inte där blir det att fara fortare än kvickt till england om det inte redan är försent då, men jag ska vara stark och jag ska kämpa på det lovar jag. min vänstersida vill ju vara med ju ,men varför vill högersidan inte? varför dör den ifrån mig?
varför ska livet vara så orättvist? vissa människor bara halkar igenom livet, som min lillasyster som har allt jag någonsin vill ha och drömt om, jag beundrar henne och hon har knappt en förkylning om året och nu även världens bästa sötaste dotter. jag missunnar henne inte alls något, inte det jag menade. jag beundrar henne alltså och idag är det hennes dotter som fått mig att kämpa på. lilla söta älskade emilija, vet inte varför men hennes 5 års dag om 5 år ska jag fira den ser jag fram emot även om 1 års dagen har ett helt halvår kvar. Det är bissarra tankar nu det är knasiga tankar det är ett knasigt liv, detta är inget liv.
tack alla för ert stöd i min kamp. beklagar att jag inte har något roligt att berätta för tillfället.
förutom den då om att katten rymde från svärmor igår, funkar den kanske?
jag kom aldrig till lund idag konstigt ingen vet vad som hände, kanske för att det är fredag och jag är hela 30 år? eller 29 och 10 månder och inte 3 år eller för att hoppet redan är ute? vad gör det om man väntar 3 dagar till när allt redan är bestämt och klart? men i morgon ska jag visst åka säger dom, vem vet lever jag så får jag se helt enkelt.
i morgon bitti ska jag iaf plugga hebreiska med l-j och s har vi sagt så jag kan tänka på lite annat, dom kommer hit klockan 10. kanske ska försöka sova då? nu alltså
det är konstigt hur kriser för personer närmare varandra iaf och nu märker man, nu ser man....som jag sa innan tack alla för ert stöd i min kamp, ni värmer
Nu har dom gjort allt dom kan i malmö och jag flyttas över till Lunds universitetssjukhus idag eller i morgon. I Lund ska dom kunna ta fram vad det är och vad som hänt, jag har fått mina aningar nu och jag vet att det är brottom, brottom, brottom akut....kan dom inte klara det i Lund hamnar jag i Stockholm på karolinska, klarar dom det inte där blir det att fara fortare än kvickt till england om det inte redan är försent då, men jag ska vara stark och jag ska kämpa på det lovar jag. min vänstersida vill ju vara med ju ,men varför vill högersidan inte? varför dör den ifrån mig?
varför ska livet vara så orättvist? vissa människor bara halkar igenom livet, som min lillasyster som har allt jag någonsin vill ha och drömt om, jag beundrar henne och hon har knappt en förkylning om året och nu även världens bästa sötaste dotter. jag missunnar henne inte alls något, inte det jag menade. jag beundrar henne alltså och idag är det hennes dotter som fått mig att kämpa på. lilla söta älskade emilija, vet inte varför men hennes 5 års dag om 5 år ska jag fira den ser jag fram emot även om 1 års dagen har ett helt halvår kvar. Det är bissarra tankar nu det är knasiga tankar det är ett knasigt liv, detta är inget liv.
tack alla för ert stöd i min kamp. beklagar att jag inte har något roligt att berätta för tillfället.
förutom den då om att katten rymde från svärmor igår, funkar den kanske?
jag kom aldrig till lund idag konstigt ingen vet vad som hände, kanske för att det är fredag och jag är hela 30 år? eller 29 och 10 månder och inte 3 år eller för att hoppet redan är ute? vad gör det om man väntar 3 dagar till när allt redan är bestämt och klart? men i morgon ska jag visst åka säger dom, vem vet lever jag så får jag se helt enkelt.
i morgon bitti ska jag iaf plugga hebreiska med l-j och s har vi sagt så jag kan tänka på lite annat, dom kommer hit klockan 10. kanske ska försöka sova då? nu alltså
det är konstigt hur kriser för personer närmare varandra iaf och nu märker man, nu ser man....som jag sa innan tack alla för ert stöd i min kamp, ni värmer
ångest, full av ångest och rädsla
jag är full av ångest, varje natt och varje morgon...
hela högersidan försämrades igår från sjukhusets 3a som betyder viss rörlighet vilket i mitt fall betyder att jag kunde vinkla knät lite efter ansträngning till en 4 som betyder ingen rörlighet alls i varken arm eller ben. på nätterna planerar jag min begravning, hur bissart är inte det? jag är 30 år om 2 månader! och tänker jag inte på det så undrar jag vem som kan ställa ut Edith Piaff i svalöv och hässleholm om 2 veckor, laholm och på malmö internationella i mars, västerås internationella i april. hon får ju inte missa några hundutställningar bara för att jag inte fungerar.
jag har inte stroke, ingen vet vad som hänt. på MR röntgen (hjärn och ryggröntgen) såg man en liten förändring i lilla hjärnan som jag haft sen jag var tonåring då jag ramlade av voltigbocken på ett sementgolv, ni alla hästtjejer på SORF lär ju aldrig glömma den lördagen 1993 eller om det var 1994 kanske, när jag passade Pierres hästar och väntade på att hundutställningen skulle bli klar så jag kunde rida cassandra och vad den andra nu hette i ridhuset, miranda kanske det var, nu i efterhand var det roligt då jag yrade så mycket efter olyckan.. hursom så det ska inte påverka mer än balansen. att jag har min CIDP är det ingen tvekan om, men vad har hänt nu? vad är det mer? jag kommer visst att få byta sjukhus sägs det då dom har bett om en second opinion från karolinska universitetssjukhuset i stockholm och även från lunds universitetssjukhus, man klarar det inte här i malmö på egen hand säger man. jag är rädd....i dag är högra rygghalvan förlamad, jag känner att högra sidan dör ifrån mig, det är en kamp. kortisonbehanlingen tar bara på vänstersidan, den vill leva vidare så det är ju bra där är min kamp och vilja men vad händer med kroppen? varför äter den upp mig?
varje natt och morgon har jag ångest, det är hemskt. jag är så rädd. min ena läkare är iaf från västerås, det är en trygghet, västmandlänska kommer man inte ifrån det är min trygghet, det är min hemma dialekt. han har ju till och med åkt moppe i sala, kan man man va tryggare då? undra om han känner mina syskon, det ska jag fråga idag, han vet iaf vem min mammas sambo är men det vet ju alla.
Till J och min familj vill jag säga: NI är de som får mig att hoppas, NI är de som får mig le all min kärlek får ni bära all min längtan vill jag ge....
vart är alla mirakel när man bäst behöver dom?
tack jessi, becca och Emiliie för besöken igår och för de fina blommorna o godiset.
hela högersidan försämrades igår från sjukhusets 3a som betyder viss rörlighet vilket i mitt fall betyder att jag kunde vinkla knät lite efter ansträngning till en 4 som betyder ingen rörlighet alls i varken arm eller ben. på nätterna planerar jag min begravning, hur bissart är inte det? jag är 30 år om 2 månader! och tänker jag inte på det så undrar jag vem som kan ställa ut Edith Piaff i svalöv och hässleholm om 2 veckor, laholm och på malmö internationella i mars, västerås internationella i april. hon får ju inte missa några hundutställningar bara för att jag inte fungerar.
jag har inte stroke, ingen vet vad som hänt. på MR röntgen (hjärn och ryggröntgen) såg man en liten förändring i lilla hjärnan som jag haft sen jag var tonåring då jag ramlade av voltigbocken på ett sementgolv, ni alla hästtjejer på SORF lär ju aldrig glömma den lördagen 1993 eller om det var 1994 kanske, när jag passade Pierres hästar och väntade på att hundutställningen skulle bli klar så jag kunde rida cassandra och vad den andra nu hette i ridhuset, miranda kanske det var, nu i efterhand var det roligt då jag yrade så mycket efter olyckan.. hursom så det ska inte påverka mer än balansen. att jag har min CIDP är det ingen tvekan om, men vad har hänt nu? vad är det mer? jag kommer visst att få byta sjukhus sägs det då dom har bett om en second opinion från karolinska universitetssjukhuset i stockholm och även från lunds universitetssjukhus, man klarar det inte här i malmö på egen hand säger man. jag är rädd....i dag är högra rygghalvan förlamad, jag känner att högra sidan dör ifrån mig, det är en kamp. kortisonbehanlingen tar bara på vänstersidan, den vill leva vidare så det är ju bra där är min kamp och vilja men vad händer med kroppen? varför äter den upp mig?
varje natt och morgon har jag ångest, det är hemskt. jag är så rädd. min ena läkare är iaf från västerås, det är en trygghet, västmandlänska kommer man inte ifrån det är min trygghet, det är min hemma dialekt. han har ju till och med åkt moppe i sala, kan man man va tryggare då? undra om han känner mina syskon, det ska jag fråga idag, han vet iaf vem min mammas sambo är men det vet ju alla.
Till J och min familj vill jag säga: NI är de som får mig att hoppas, NI är de som får mig le all min kärlek får ni bära all min längtan vill jag ge....
vart är alla mirakel när man bäst behöver dom?
tack jessi, becca och Emiliie för besöken igår och för de fina blommorna o godiset.
torsdag 11 februari 2010
räddare kan ingen vara
är på sjukhuset sen i tisdags med misstänkt stroke.
det kan oxå vara något värre men vad? ingen vet ännu
högersida förlamad och ansikte.
är rädd.
fick datorn hit igår kväll, skriver när jag orkar med vänster.
min vänsta sida sitter i rullstolen, högra ligger på golver 3 våningar ner.
har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
jag är 30 år, knappt det är ju 2 månader kvar...
vart ska detta sluta?
kommer jag klara detta?
jag är rädd, fruktansvärt rädd.
just nu önskar jag att jag var frisk faktiskt.
det kan oxå vara något värre men vad? ingen vet ännu
högersida förlamad och ansikte.
är rädd.
fick datorn hit igår kväll, skriver när jag orkar med vänster.
min vänsta sida sitter i rullstolen, högra ligger på golver 3 våningar ner.
har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
jag är 30 år, knappt det är ju 2 månader kvar...
vart ska detta sluta?
kommer jag klara detta?
jag är rädd, fruktansvärt rädd.
just nu önskar jag att jag var frisk faktiskt.
måndag 8 februari 2010
små små ord
Små små ord kan såra.
Små små ord kan få dig att känna sig lycklig
Små små ord kan göra dig glad
Små små ord kan göra dig förbryllad
Små små ord kan göra dig ledsen
små små ord kan få hela din värld att krascha
små små ord kan öppa en helt ny värld
Att små små ord kan betyda så mycket
och att små små ord kan betyda så olika beroende på hur du säger det,
ett och samma ord kan få så olika innebörd beroende på vart betoningen ligger,
skrivs det dessutom med stora eller små bokstäver eller med utropstecken, eller med kommatecken eller med punkt eller citattecken osv så kan det betyda något helt annat för mottagaren än vad avsändarens avsikt kanske verkligen var från början.
Små små ord kan få dig att känna sig lycklig
Små små ord kan göra dig glad
Små små ord kan göra dig förbryllad
Små små ord kan göra dig ledsen
små små ord kan få hela din värld att krascha
små små ord kan öppa en helt ny värld
Att små små ord kan betyda så mycket
och att små små ord kan betyda så olika beroende på hur du säger det,
ett och samma ord kan få så olika innebörd beroende på vart betoningen ligger,
skrivs det dessutom med stora eller små bokstäver eller med utropstecken, eller med kommatecken eller med punkt eller citattecken osv så kan det betyda något helt annat för mottagaren än vad avsändarens avsikt kanske verkligen var från början.
Glasögonorm
Jag är torsk på mina glasögon. Jag har 5 par glasögon hemma som jag flitigt använder
eller 4 par som jag växlar mellan beroende på vilket humör jag är på och kläder,
sedan har jag ett par som jag ska ha när jag sitter vid datorn och arbetar.
När jag var hos ögonläkaren för 2 år sedan så fick jag vet att jag ska vänja mig av vid glasögonen
när jag inte gör något speciellt vilket jag började göra men fick bakläxa nu när jag var där igen i December. Han var arg och sa att jag inte behöver ha glasögon när jag inte kör bil eller tittar på Tv och när jag tittar på Tv ska jag ha samma glasögon som jag har när jag sitter vid datorn och jobbar så nästa gång jag ska dit vill han inte att jag kommer i glasögonen, men jag är ju en glasögonorm, hur ska detta gå?
Nåja nuförtiden är det visst mode att ha glasögon på sig utan glas med styrka i och jag har ju trots allt ett litet litet litet synfel på långthåll så jag måste ju trots allt ha dom ibland. För någon som haft glasögon nästan varje dag sedan 1993 så är det ett stort steg att vänja sig av med dom där brillorna, känner mig naken utan dom och tycker inte att jag passar att vara utan glasögon heller så va det sagt!
Detta måste ju ha varit väldigt intressant för er att veta eller hur?
eller 4 par som jag växlar mellan beroende på vilket humör jag är på och kläder,
sedan har jag ett par som jag ska ha när jag sitter vid datorn och arbetar.
När jag var hos ögonläkaren för 2 år sedan så fick jag vet att jag ska vänja mig av vid glasögonen
när jag inte gör något speciellt vilket jag började göra men fick bakläxa nu när jag var där igen i December. Han var arg och sa att jag inte behöver ha glasögon när jag inte kör bil eller tittar på Tv och när jag tittar på Tv ska jag ha samma glasögon som jag har när jag sitter vid datorn och jobbar så nästa gång jag ska dit vill han inte att jag kommer i glasögonen, men jag är ju en glasögonorm, hur ska detta gå?
Nåja nuförtiden är det visst mode att ha glasögon på sig utan glas med styrka i och jag har ju trots allt ett litet litet litet synfel på långthåll så jag måste ju trots allt ha dom ibland. För någon som haft glasögon nästan varje dag sedan 1993 så är det ett stort steg att vänja sig av med dom där brillorna, känner mig naken utan dom och tycker inte att jag passar att vara utan glasögon heller så va det sagt!
Detta måste ju ha varit väldigt intressant för er att veta eller hur?
Det lyser fattigdom...
Min svärmor är så rolig, hon är så bra och charmig.
Hon säger alltid vad hon tycker och är ganska spontan.
Det kanske är så med äldre damer? Jag uppskattar det iaf.
Hursom så när vi gick förbi henne igår eftermiddag så
hade jag min trasiga tjocka vinterjacka på mig och mina trasiga vantar på mig,
det är en ficka som har gått sönder i en av sömmarna på jackan och vantarna
har gått sönder i högra tummen, trodde inte att det syntes så bra...
hursom så fick jag höra " det lyser fattigdom om dig idag" haha, jag bara skrattade,
men vågade inte ta den jackan till kontoret idag innan jag lagat fickan som är sönder,
inte heller vantarna som gått sönder. Jag tog min tunnare vinterkappa istället
och lämnade vantarna hemma. Vågar jag ens ha dom på mig när jag går ut
med hundarna nästa gång?
Hon säger alltid vad hon tycker och är ganska spontan.
Det kanske är så med äldre damer? Jag uppskattar det iaf.
Hursom så när vi gick förbi henne igår eftermiddag så
hade jag min trasiga tjocka vinterjacka på mig och mina trasiga vantar på mig,
det är en ficka som har gått sönder i en av sömmarna på jackan och vantarna
har gått sönder i högra tummen, trodde inte att det syntes så bra...
hursom så fick jag höra " det lyser fattigdom om dig idag" haha, jag bara skrattade,
men vågade inte ta den jackan till kontoret idag innan jag lagat fickan som är sönder,
inte heller vantarna som gått sönder. Jag tog min tunnare vinterkappa istället
och lämnade vantarna hemma. Vågar jag ens ha dom på mig när jag går ut
med hundarna nästa gång?
Ny vecka, nya utmaningar
Klockan ringde som vanligt 04,20 och det var dags att gå upp,
04,25 är det det sedvanliga goset med katten i 15 minuter,
hade hon fått bestämma hade det varat i 3 timmar.
Efter goset är hon så hjälpsam på morgonen med allt tycker hon,
och även om det kanske inte blir så behjälpligt så är hon trots allt charmig.
När jag sedan yrat runt i 30 minuter så är det dags att väcka hundarna
för den sedvanliga timmes promenaden och när vi sedan kommer in 06,45
så är det dags att gå till bussen och åka till kontoret.
idag är det måndag, den bästa dagen på hela veckan.
idag börjar en ny vecka och det betyder nya utmaningar.
Vad är det för spännande som ska hända denna vecka måntro?
Dags att göra sig klar för den sedvanliga timmesturen med vovvarna.
04,25 är det det sedvanliga goset med katten i 15 minuter,
hade hon fått bestämma hade det varat i 3 timmar.
Efter goset är hon så hjälpsam på morgonen med allt tycker hon,
och även om det kanske inte blir så behjälpligt så är hon trots allt charmig.
När jag sedan yrat runt i 30 minuter så är det dags att väcka hundarna
för den sedvanliga timmes promenaden och när vi sedan kommer in 06,45
så är det dags att gå till bussen och åka till kontoret.
idag är det måndag, den bästa dagen på hela veckan.
idag börjar en ny vecka och det betyder nya utmaningar.
Vad är det för spännande som ska hända denna vecka måntro?
Dags att göra sig klar för den sedvanliga timmesturen med vovvarna.
söndag 7 februari 2010
lördag 6 februari 2010
första melodifestivalen avklarad
jaa! 2 rätt, både Ola och Salem al Fakir gick ju vidare till globen, jag hade ju tippat Anders Ekborg också till globen eller andra chansen så den gick ju bort men de andra två hade jag ju rätt på iaf :D är ju riktigt duktig på dessa tipsen så jag borde kanske söka jobb på Betzon?
Men vad var det med fröken Meltzer? Jag tyckte inte alls om hennes klänning ikväll och jag vet inte om det var min Tv det var fel på eller höll klänningen verkligen på att ramla ner? Tyckte den satt lite långt ner... sen har vi, jo Åh Dolph! min nya idol honom ska jag hejja på under hela tävlingen! Måns är ju bra programledare men kan han inte få vara med och tävla också?
längtar redan till nästa lördag kväll.
Nu ska denna ta och sova lite, ska gå upp runt klockan 05 igen tänkte jag och göra klart analysen jag måste sända iväg i morgon, jag lovar att det är lätt det svåraste jag har gjort hittills. Inte att gå upp klockan 05 utan denna analysen som jag håller på med.
Men vad var det med fröken Meltzer? Jag tyckte inte alls om hennes klänning ikväll och jag vet inte om det var min Tv det var fel på eller höll klänningen verkligen på att ramla ner? Tyckte den satt lite långt ner... sen har vi, jo Åh Dolph! min nya idol honom ska jag hejja på under hela tävlingen! Måns är ju bra programledare men kan han inte få vara med och tävla också?
längtar redan till nästa lördag kväll.
Nu ska denna ta och sova lite, ska gå upp runt klockan 05 igen tänkte jag och göra klart analysen jag måste sända iväg i morgon, jag lovar att det är lätt det svåraste jag har gjort hittills. Inte att gå upp klockan 05 utan denna analysen som jag håller på med.
Melodifestivalen!
wohoo om 5 minuter börjar melodifestivalen och jag har inte hunnit tippa vinnarna ännu.
Ska försöka hinna det nu innan den första deltävlingen börjar.
Vidare till final går ( mitt tipp innan jag hört låtarna):
Deltävling 1 : Ola och Anders Ekborg ev även Salem Al Fakir
Deltävling 2: Andreas Jonsson, Eric Saade och Andra generationen
Deltävling 3: Alcazar, Darin, Elin Lanto
Deltävling 4: Pernilla Wahlgren, Peter Jöback och Py Bäckman
Så nu ska det bli intressant att följa melodifestivalens alla deltävlingar :D
undra om jag har rätt eller fel
NU börjar det!
Ska försöka hinna det nu innan den första deltävlingen börjar.
Vidare till final går ( mitt tipp innan jag hört låtarna):
Deltävling 1 : Ola och Anders Ekborg ev även Salem Al Fakir
Deltävling 2: Andreas Jonsson, Eric Saade och Andra generationen
Deltävling 3: Alcazar, Darin, Elin Lanto
Deltävling 4: Pernilla Wahlgren, Peter Jöback och Py Bäckman
Så nu ska det bli intressant att följa melodifestivalens alla deltävlingar :D
undra om jag har rätt eller fel
NU börjar det!
Tjock som en Semla
Uppe före tuppen som vanligt och vaknade faktiskt kl 05,10 av mig själv idag,
fick för mig att jag hade försovit mig lite och jag ligger faktiskt 20 minuter efter i min planering,
hur ska det gå idag?
har en gosig semla tänkte jag säga i knäet, Selma men hon är tjock som en semla. Tycker då inte hon har gått ner ett gram av den där special maten från Royal Kanin som man ska ge till steriliserade katter. När denna påse är slut så får hon faktiskt äta Dietmat, det måste vara mer skadligt att vara så där tjock än att äta Dietmat för en kise som är runt 10 månader? Någon som har katt som vet?
Nej nu ska jag ta och sätta mig och analysera. Om 6 timmar borde jag kunna ta paus. Jag skulle så gärna vilja åka in en sväng till Malmö idag och gå på mässa, bara en liten sväng men för att jag ska kunna göra det så måste jag sätta fart nu.
fick för mig att jag hade försovit mig lite och jag ligger faktiskt 20 minuter efter i min planering,
hur ska det gå idag?
har en gosig semla tänkte jag säga i knäet, Selma men hon är tjock som en semla. Tycker då inte hon har gått ner ett gram av den där special maten från Royal Kanin som man ska ge till steriliserade katter. När denna påse är slut så får hon faktiskt äta Dietmat, det måste vara mer skadligt att vara så där tjock än att äta Dietmat för en kise som är runt 10 månader? Någon som har katt som vet?
Nej nu ska jag ta och sätta mig och analysera. Om 6 timmar borde jag kunna ta paus. Jag skulle så gärna vilja åka in en sväng till Malmö idag och gå på mässa, bara en liten sväng men för att jag ska kunna göra det så måste jag sätta fart nu.
fredag 5 februari 2010
år 2010
Nu känns det verkligen att jag varit vaken i tolvtimmar, ganska precis faktiskt
eftersom jag vaknade kl 03,10 i natt. tog ut Edith Piaff, som också vaknade då, i trädgården
och sedan gick det inte att somna om. Jag var smått desperat på sömn.
hm undra om man verkligen säger så, desperat på sömn? Det låter fel...
Nåja vi är inne i årets andra månad och det går galant. Jag har äntligen börjat kunna se fram emot året som kommer och framför allt april kommer att bli en väldigt händelserik månad. Sedan är det 4 veckor i sommar som kommer bestå av helt nya upplevelser. i höst kommer det förhoppningsvis små chihuahua bäbisar och i december kan jag förhoppningsvis sitta i min gungstol och blicka tillbaka på året med ett stort brett leende. men vem vet. fram till nu har det handlat om att organisera sin vardag och planera som den planeringsmänniska jag är.
Jag önskar att jag kunde berätta något roligt för er snart.
Efter helgen kanske jag kan berätta, efter helgen kanske jag får berätta.
Jag vill varken säga A eller B ännu, nåja den som lever han får se.
Jag ser fram emot kvällen iaf och jag ser fram emot helgen även om
jag ska sitta inlåst och skriva en analys av ett förarbete den mesta tiden vilket ser ut som det svåraste jag hittills gjort.
eftersom jag vaknade kl 03,10 i natt. tog ut Edith Piaff, som också vaknade då, i trädgården
och sedan gick det inte att somna om. Jag var smått desperat på sömn.
hm undra om man verkligen säger så, desperat på sömn? Det låter fel...
Nåja vi är inne i årets andra månad och det går galant. Jag har äntligen börjat kunna se fram emot året som kommer och framför allt april kommer att bli en väldigt händelserik månad. Sedan är det 4 veckor i sommar som kommer bestå av helt nya upplevelser. i höst kommer det förhoppningsvis små chihuahua bäbisar och i december kan jag förhoppningsvis sitta i min gungstol och blicka tillbaka på året med ett stort brett leende. men vem vet. fram till nu har det handlat om att organisera sin vardag och planera som den planeringsmänniska jag är.
Jag önskar att jag kunde berätta något roligt för er snart.
Efter helgen kanske jag kan berätta, efter helgen kanske jag får berätta.
Jag vill varken säga A eller B ännu, nåja den som lever han får se.
Jag ser fram emot kvällen iaf och jag ser fram emot helgen även om
jag ska sitta inlåst och skriva en analys av ett förarbete den mesta tiden vilket ser ut som det svåraste jag hittills gjort.
smärtan och avsaknad trygghet
"tryggare kan ingen vara" jag vet att alla har hört någongång.
Men just nu funderar jag på vart min trygghet är någonstans.
Helt plötsligt kan jag inte sova på nätterna.
Helt plötsligt har jag slutat sova igen.
Är det inte av den direkta fysiska smärtan,
så är det av oroligheten att inte kunna ta sig upp på morgonen.
Januari och Februari är de två värsta månaderna på året,
varje år under dessa månder önskar jag att jag slapp leva med denna sjukdom.
Slappnar jag av så känns det som att jag har en lastbil stående på min arma kropp.
Jag kan faktiskt inte beskriva smärtan men önskar att dom år 2010 hade
kommit på en bättre medicin än morfin, cellgifter och kortison mot detta.
Jag önskar att flera personer år 2010 faktiskt vet hur det är att vara 30 år
men som har en kropp som är 92 år, sliten och föråldrad.
jag har lust att börja grina. önskar att jag hade en sjukdom som syntes,
som när jag i höstas hoppade på kryckor.
men vad hjälper det att gnälla? Ingenting.
Jag vill bara att det ska bli bättre nu.
Det gäller att göra det bästa av situationen, det har jag gjort varje dag i 5 års tid,
men när du inte kan sova pga smärtan och domningarna
så känner du dig så otrygg och det enda jag önskar mig nu är trygghet.
Mitt postiva tänkande fungerar inte de gånger sjukdomen förstör min vardag.
Nu är klockan 04 och det hade iaf varit dags att gå upp
om en timme ska hundarna ut.
om en och en halv åker jag till kontoret.
Men just nu funderar jag på vart min trygghet är någonstans.
Helt plötsligt kan jag inte sova på nätterna.
Helt plötsligt har jag slutat sova igen.
Är det inte av den direkta fysiska smärtan,
så är det av oroligheten att inte kunna ta sig upp på morgonen.
Januari och Februari är de två värsta månaderna på året,
varje år under dessa månder önskar jag att jag slapp leva med denna sjukdom.
Slappnar jag av så känns det som att jag har en lastbil stående på min arma kropp.
Jag kan faktiskt inte beskriva smärtan men önskar att dom år 2010 hade
kommit på en bättre medicin än morfin, cellgifter och kortison mot detta.
Jag önskar att flera personer år 2010 faktiskt vet hur det är att vara 30 år
men som har en kropp som är 92 år, sliten och föråldrad.
jag har lust att börja grina. önskar att jag hade en sjukdom som syntes,
som när jag i höstas hoppade på kryckor.
men vad hjälper det att gnälla? Ingenting.
Jag vill bara att det ska bli bättre nu.
Det gäller att göra det bästa av situationen, det har jag gjort varje dag i 5 års tid,
men när du inte kan sova pga smärtan och domningarna
så känner du dig så otrygg och det enda jag önskar mig nu är trygghet.
Mitt postiva tänkande fungerar inte de gånger sjukdomen förstör min vardag.
Nu är klockan 04 och det hade iaf varit dags att gå upp
om en timme ska hundarna ut.
om en och en halv åker jag till kontoret.
torsdag 4 februari 2010
En hemlighet, byxor och konfimander
jag känner mig lycklig och glad.
jag har en hemligt, eller vet något som inte ni vet
och jag tänker inte berätta det för någon
eller jo men inte nu...
det är iaf något riktigt spännande att se fram emot.
jaha annars då? var och köpte 3 par byxor i dag på lindex,
dumt kan tyckas i och med att fastan börjar den 17 februari och varar fram till 1 april,
dvs jag kommer ju att tappa en del vikt under den tiden. Men nu var jag så smart att ett par av byxorna jag köpte är damstorlek 34 (xsmall) vilket jag hade innan jag gick upp i vikt när jag hoppade på kryckorna, så iaf dessa kommer sitta super bra efter fastan, dessutom kostade dom 50 kr på halva reapriset inne på lindex. De andra 2 byxorna jag inhandlade i dag var ett par baggiejeans med resår därnere som jag tycker är grymt snygga, 299 kr på lindex och sedan ett par kostymbyxor, ävn dom var på rea så dom kostade 79, 50 kr.. mycket billigt tycker jag. lindex byxor passar min halvsvankiga rygg och när man handlar så där billigt så kan man köpa flera par... baggibyxorna var dessutom av ekologisk bomull.
nej nu måste jag göra mig klar och förbereda konfimandsundervisningen
som börjar om en timme. Jag ska träffa konfimanderna för första gången idag,
mycket spännande och roligt. Hoppas dom är snälla, är 14 åringar snälla?
jag har en hemligt, eller vet något som inte ni vet
och jag tänker inte berätta det för någon
eller jo men inte nu...
det är iaf något riktigt spännande att se fram emot.
jaha annars då? var och köpte 3 par byxor i dag på lindex,
dumt kan tyckas i och med att fastan börjar den 17 februari och varar fram till 1 april,
dvs jag kommer ju att tappa en del vikt under den tiden. Men nu var jag så smart att ett par av byxorna jag köpte är damstorlek 34 (xsmall) vilket jag hade innan jag gick upp i vikt när jag hoppade på kryckorna, så iaf dessa kommer sitta super bra efter fastan, dessutom kostade dom 50 kr på halva reapriset inne på lindex. De andra 2 byxorna jag inhandlade i dag var ett par baggiejeans med resår därnere som jag tycker är grymt snygga, 299 kr på lindex och sedan ett par kostymbyxor, ävn dom var på rea så dom kostade 79, 50 kr.. mycket billigt tycker jag. lindex byxor passar min halvsvankiga rygg och när man handlar så där billigt så kan man köpa flera par... baggibyxorna var dessutom av ekologisk bomull.
nej nu måste jag göra mig klar och förbereda konfimandsundervisningen
som börjar om en timme. Jag ska träffa konfimanderna för första gången idag,
mycket spännande och roligt. Hoppas dom är snälla, är 14 åringar snälla?
onsdag 3 februari 2010
pyjamasparty i snöstorm
Usch och fy vad jag är trött!
Jessi kunde inte komma hem från jóbbet igår så hon skulle sova hos mig,
det gick lixom inte att köra bil från Trelleborg till Höllviken i snöovädret,
när det knappt gick att gå från Statoil hem till mig.
Vilket iaf resulterade i att vi satt vakna hela natten och hade pyjamasparty,
eller tjejsnack. kl 05.30 i morse så tyckte vi inte att det var någon idé att somna,
vilket vi bittert ångrar nu. Jag ska vara i Lund hela dagen idag så jag hade verkligen
behövt några timmars sömn. Jag menar om ögonen går i kors redan nu,
hur ska det då vara kl 14 i eftermiddag?
Nåja dags att gå ut med hundarna och göra sig klar för en dags äventyr,
jag får dricka coca cola eller något som gör att jag orkar hålla ögonen öppna.
Jessi kunde inte komma hem från jóbbet igår så hon skulle sova hos mig,
det gick lixom inte att köra bil från Trelleborg till Höllviken i snöovädret,
när det knappt gick att gå från Statoil hem till mig.
Vilket iaf resulterade i att vi satt vakna hela natten och hade pyjamasparty,
eller tjejsnack. kl 05.30 i morse så tyckte vi inte att det var någon idé att somna,
vilket vi bittert ångrar nu. Jag ska vara i Lund hela dagen idag så jag hade verkligen
behövt några timmars sömn. Jag menar om ögonen går i kors redan nu,
hur ska det då vara kl 14 i eftermiddag?
Nåja dags att gå ut med hundarna och göra sig klar för en dags äventyr,
jag får dricka coca cola eller något som gör att jag orkar hålla ögonen öppna.
tisdag 2 februari 2010
64 dagar kvar
Jag har äntligen bestämt mig hur jag ska göra på min födelsedag.
Beslutet skulle ha fattats redan i november men det kom idag, 3 månader försent.
Tanken var att det skulle vara en stor fest och "alla" (dvs familj, släkt och vänner) uppifrån skulle bjudas ner osv men jag struntar faktiskt i det, helt ärligt.
Jag drar till Solen istället, tror till och med att jag kommer att dra iväg själv
men det är inte bestämt ännu iof och resesällskap kan ju vara trevligt om någon vill följa med.
Jag ska tydligen ha ett litet kalas också sägs det men jag vet inte, kom om ni vill?
kan man säga så? Det händer ju iaf något väldigt stort på morgonen den 6 april som är mycket större än att fylla 30 för mig personligen så jag kanske kan få åka till solen någon dag efter det?
Förrvirrad men har iaf fattat ett av två beslut. eller ett av tre kanske,
måste ju bestämma om jag ska åka till Dubai och mina vänner där nere eller om jag ska åka till Venezuela igen.
Beslutet skulle ha fattats redan i november men det kom idag, 3 månader försent.
Tanken var att det skulle vara en stor fest och "alla" (dvs familj, släkt och vänner) uppifrån skulle bjudas ner osv men jag struntar faktiskt i det, helt ärligt.
Jag drar till Solen istället, tror till och med att jag kommer att dra iväg själv
men det är inte bestämt ännu iof och resesällskap kan ju vara trevligt om någon vill följa med.
Jag ska tydligen ha ett litet kalas också sägs det men jag vet inte, kom om ni vill?
kan man säga så? Det händer ju iaf något väldigt stort på morgonen den 6 april som är mycket större än att fylla 30 för mig personligen så jag kanske kan få åka till solen någon dag efter det?
Förrvirrad men har iaf fattat ett av två beslut. eller ett av tre kanske,
måste ju bestämma om jag ska åka till Dubai och mina vänner där nere eller om jag ska åka till Venezuela igen.
kristna Fastan vs Ramadan
Det är konstigt hur vissa saker ibland måste smälta in innan man börjar reflekterar över dem på riktigt. Tidigt under hösten 2009 så skrev jag ett Brev, mitt första Islam brev för docent Otterbeck. Jag reflekterade då över Ramadan och firandet av Ramadan i Sverige. Idag har jag reflekterat över detta igen efter att vi i kyrkan satt och kom fram till att den 17 februari börjar vår fasta och den är lång i år. Kristendomens fasta börjar nämligen dagen efter Fettisdagen och det är bland annat därför det heter Fastlagsbulle (semlans andra namn), det är den man äter precis innan fastan som ska vara fram till Påsken, i år ligger påsken första helgen i april och i år blir det första gången jag följer den kristna fastan.
Jag vet att jag i mitt brev till docent Otterbeck reflekterade över huruvida det var rätt att ta ramadan till den svenska traditionen eller inte och jag jämförde den med en rad kristna traditioner jag skulle vilja ta med mig till ett muslimskt land. Men det jag egentligen borde ha frågat var om jag har rätt att kräva att få fasta under den Kristna fastan när jag lever i ett muslimskt land. Jag anser ju att alla har vi rätt att fasta oavett om det är för bantning eller religiöst syfte.
I år får jag iaf känna på hur det verkligen känns och vad jag förstått så är den Kristna fastan och den muslimska fastan samma sak när det gäller själva fastan och jag själv kommer stå där och undra hur detta skall gå och till vilken grad jag ska fasta, precis som mina egna informanter i ett annat brev och de informanterna jag läst om i olika böcker så behöver jag själv ta en ställning och först efter att jag gjort detta och efter att man själv har testat på hur det är så kan man verkligen skapa sig en förståelse, precis som med allt annat här i världen. Du vet inte hur det är att ha häst förren du testat på att ha häst, du vet inte hur det är att sitta i rullstol förrän du testat på att sitta i rullstol, du vet inte hur det är att mista en kär familjemedlem förrän du har gjort det. Kanske var det där dumma jämförelser men ni kanske förstår vart jag vill komma. Hur ska du veta hur det är att försöka fasta under dygnets ljusa timmar när du ska sköta både jobb, skola och familj, innan du har testat det?
Hursom så är det intressant att se vilken debatt den muslimska fastan skapar när den kristna fastan bara flyter på och står där i skym undan.
Jag vet att jag i mitt brev till docent Otterbeck reflekterade över huruvida det var rätt att ta ramadan till den svenska traditionen eller inte och jag jämförde den med en rad kristna traditioner jag skulle vilja ta med mig till ett muslimskt land. Men det jag egentligen borde ha frågat var om jag har rätt att kräva att få fasta under den Kristna fastan när jag lever i ett muslimskt land. Jag anser ju att alla har vi rätt att fasta oavett om det är för bantning eller religiöst syfte.
I år får jag iaf känna på hur det verkligen känns och vad jag förstått så är den Kristna fastan och den muslimska fastan samma sak när det gäller själva fastan och jag själv kommer stå där och undra hur detta skall gå och till vilken grad jag ska fasta, precis som mina egna informanter i ett annat brev och de informanterna jag läst om i olika böcker så behöver jag själv ta en ställning och först efter att jag gjort detta och efter att man själv har testat på hur det är så kan man verkligen skapa sig en förståelse, precis som med allt annat här i världen. Du vet inte hur det är att ha häst förren du testat på att ha häst, du vet inte hur det är att sitta i rullstol förrän du testat på att sitta i rullstol, du vet inte hur det är att mista en kär familjemedlem förrän du har gjort det. Kanske var det där dumma jämförelser men ni kanske förstår vart jag vill komma. Hur ska du veta hur det är att försöka fasta under dygnets ljusa timmar när du ska sköta både jobb, skola och familj, innan du har testat det?
Hursom så är det intressant att se vilken debatt den muslimska fastan skapar när den kristna fastan bara flyter på och står där i skym undan.
Dagens låt :
Dagens låt som jag lyssnat extra noga på under min hurtig promenad och som konstigt nog stämmer ganska bra idag, för att tala i metaforer igen, var denna :
Hot and Cold med Kate Perry
You change your mind
Like a girl changes clothes
Yeah you, PMS
Like a bitch
I would know
And you
Over-think
Always speak
Cryptically
I should know
That you're no good for me
Cause you're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
You're wrong when it's right
It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up
You!
You don't really want to stay, no
You!
But you don't really want to go-oh
You're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
We used to be
Just like twins
So in sync
The same energy
Now's a dead battery
Used to laugh (used to laugh)
Bout nothing (bout nothing)
Now your plain (now your plain)
Boring (boring)
I should know (I should know)
you're not gonna change (change)
Cause you're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
You're wrong when it's right
It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up
You!
You don't really want to stay, no (woah)
You!
But you don't really want to go-oh (ohhh)
You're hot then you're cold
You're yes then you're no (no!)
You're in and you're out
You're up and you're down (you're down!)
Someone call the doctor
Got a case of a love bi-polar
Stuck on a roller coaster
Can't get it off this ride
You change your mind
Like a girl changes clothes
Cause you're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
You're wrong when it's right (When it's right)
It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up (We make up)
You're hot then you're cold (Ohhhhhhhhhhhh)
You're yes then you're no
You're in and you're out (Oh!)
You're up and you're down (Ohhhhhhhhhhhhh)
You're wrong when it's right
It's black and it's white (Oh!)
We fight, we break up
We kiss, we make up
You!
You don't really want to stay, no (woah)
You!
But you don't really want to go-oh (ohhh)
You're hot then you're cold (Cold)
You're yes then you're no (No)
You're in and you're out
You're up and you're down
Hot and Cold med Kate Perry
You change your mind
Like a girl changes clothes
Yeah you, PMS
Like a bitch
I would know
And you
Over-think
Always speak
Cryptically
I should know
That you're no good for me
Cause you're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
You're wrong when it's right
It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up
You!
You don't really want to stay, no
You!
But you don't really want to go-oh
You're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
We used to be
Just like twins
So in sync
The same energy
Now's a dead battery
Used to laugh (used to laugh)
Bout nothing (bout nothing)
Now your plain (now your plain)
Boring (boring)
I should know (I should know)
you're not gonna change (change)
Cause you're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
You're wrong when it's right
It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up
You!
You don't really want to stay, no (woah)
You!
But you don't really want to go-oh (ohhh)
You're hot then you're cold
You're yes then you're no (no!)
You're in and you're out
You're up and you're down (you're down!)
Someone call the doctor
Got a case of a love bi-polar
Stuck on a roller coaster
Can't get it off this ride
You change your mind
Like a girl changes clothes
Cause you're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
You're wrong when it's right (When it's right)
It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up (We make up)
You're hot then you're cold (Ohhhhhhhhhhhh)
You're yes then you're no
You're in and you're out (Oh!)
You're up and you're down (Ohhhhhhhhhhhhh)
You're wrong when it's right
It's black and it's white (Oh!)
We fight, we break up
We kiss, we make up
You!
You don't really want to stay, no (woah)
You!
But you don't really want to go-oh (ohhh)
You're hot then you're cold (Cold)
You're yes then you're no (No)
You're in and you're out
You're up and you're down
måndag 1 februari 2010
Förklaring till 1års inlägget
Då det ser ut som att det har blivit lite missförstånd med mitt inlägg som hette 1 år
så vill jag här med förklara att det alltså var ett år sedan jag flyttade från Vellinge till Trelleborg
och det var alltså inga metaforer jag talade i, inte i det inlägget. Jag och Elvis har bott i vårt hus i Trelleborg i ett helt år nu och inget annat. På vägen har vi dels fått 2 nya familjemedlemar men vi har också förlorat en familjemedlem i en sjukdom, trots det så trivs vi väldigt bra där, speciellt nu när vi ska få nya grannar också, då kan allt bara bli bättre.
Och huset verkar trivas med oss också trots att det skrämde oss häromdagen när det var en tavla som ramlade ner från en vägg, och det var alltså heller ingen metafor utan tavlan ramlade ner från väggen så antinge spökar det eller så ville inte väggen att tavlan skulle hänga där mera.
jag hoppas detta gör saken klar eller klarare, jag och Elvis har alltså bott i Trelleborg i ett år och inget annat. jag har varken haft en käreste ett år eller har ett barn på ett år.
så vill jag här med förklara att det alltså var ett år sedan jag flyttade från Vellinge till Trelleborg
och det var alltså inga metaforer jag talade i, inte i det inlägget. Jag och Elvis har bott i vårt hus i Trelleborg i ett helt år nu och inget annat. På vägen har vi dels fått 2 nya familjemedlemar men vi har också förlorat en familjemedlem i en sjukdom, trots det så trivs vi väldigt bra där, speciellt nu när vi ska få nya grannar också, då kan allt bara bli bättre.
Och huset verkar trivas med oss också trots att det skrämde oss häromdagen när det var en tavla som ramlade ner från en vägg, och det var alltså heller ingen metafor utan tavlan ramlade ner från väggen så antinge spökar det eller så ville inte väggen att tavlan skulle hänga där mera.
jag hoppas detta gör saken klar eller klarare, jag och Elvis har alltså bott i Trelleborg i ett år och inget annat. jag har varken haft en käreste ett år eller har ett barn på ett år.
Äventyr hos all4dogs
i går var vi in till Malmö då www.all4dogs.se hade öppet hus med hundträff och lite utförsäljning.
Edith Piaff var verkligen i behov av en vinteroverall så det var bara till att masa sig i väg i snövädret och en Theo Snow overall fick hon och även om hon ser olycklig ut på bilden så har hon uppskattat den mycket vill jag lova, nu fryser hon iaf inte när hon fastnar i snön.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
