onsdag 10 september 2008

Skrattet

Så befriande det är
Det där härliga skrattet som känns i hela kroppen
Varenda spänning släpper
Om så bara för en liten stund
Bekymren bleknar
för de får inte plats i skrattet
Någonting simpelt utlöste det hela
En textrad
En fånig tanke
Har man förmånen att få dela skrattet med någon
så är det underbart
En dag som börjat tråkigt
kan på några sekunder få ett stänk av solsken
Skrattet
gör att vardagen ser lite roligare ut

Elvis egna blogg

Elvis har en egen blogg på denna adressen,
Den kommer att läggas som en sidflik på denna bloggen
så fort jag förstår hur man gör...


Tredje pris

På Malmö festivalen hade Region Skåne en tävling, 
första pris var 4st operabiljetter som jag jätte gärna ville ha. 
Men så kom ett paket med posten idag och 
det vart bara ett 3dje pris. 
men att komma 3:a av 1000 tals deltagare är ju inte så dåligt det heller. 

Jag blev jätte glad i alla fall när jag hämtade ut priset, 
fick en sådan Kaffetermos (rymmer 1 mugg kaffe)
så det kan vara bra när jag väl kommer att börja dricka Kaffe någon gång, 
om jag nu gör det men varm choklad borde gå lika bra? 

En vacker låt på nattkvisten


är domedagen här nu?

Nu blev jag orolig när jag läste detta
Är domedagen här nu? 
Är en undergång att vänta redan i morgon, 
eller nästa månad om man får tro experterna? 
Vad händer med mina planer? 
Vad händer med kärleken? 
Kommer vi alla att sluta som Romeo och Julia, 
var det därför den pjäsen skrevs på 1500 talet? 

Jag håller med Niklas Strömstedt 
är det inte fruktansvärt onödigt och varför just i morgon? 

tisdag 9 september 2008

Elvis reflektion från kvällen på Ribban

Klockan 17 träffade jag och "Mamma" Nemo och hans "mamma".
Jag blev jätte glad över att äntligen få träffa Nemo igen,
det var några dagar sedan nu, undra om jag inte kan få leka med honom varje dag? 

Vi gick ner till Ribban, Nemo badade i havet, förstår inte varför han 
frivilligt utsätter sig för det, det är ju svinkallt i vattnet. 

Efter Nemos badtur tog vi oss bort till Ecspresso house på Bo01,
där träffade vi på en kändis, ni vet han stavhopparen 
Linus Thörnblad som jag brukar följa? Han är snygg, 
försökte flörta med honom så han skulle få upp ögonen 
för "mamma", det funkade faktiskt :D jag är oemotståndlig. 

Efter "mammas" och Emmas fika, gick vi ut på hundfältet igen, 
jag skadade benet jätte illa men det blev bra efter en stund,
nu har mamma sagt att vi måste åka till sjukhuset  så en 
Veterinär få kolla på benet, det bara hängde rakt upp och ner 
efter att jag krockade med Nemo. men envis som jag är 
vill jag busa i alla fall,fast benet inte ville följa med 
och fast jag hade ont,  så när vi kom upp till agilitybanan 
så busade jag med Dvärgpinchervalpen Prince, liten jobbig sak. 

På hemvägen träffade jag en jätte söt kinesflicka och 
hennes mamma sa att jag var den vackraste hund hon sett. 
Jag blev så stolt över det och ska leva på det tills nästa gång 
någon säger så igen, troligen i morgon. 
Men jag skrattade lite när hon trodde att jag var en Leionheart, 
haha nej jag är en rosbos och har inte ens någon Leionheart hund 
i släckten, min pappa är dock en Maldinis och han är champion, 
faktiskt lika snygg som jag :D 

Tackar min bästa kompis Nemo för en underbar kväll, 
nu ska jag käka lite och sen inta soffan, mamma kommer få bära mig 
till sängen i natt. 

ha det bra alla 

// Elvis 

ps jag Elvis kommer att få en egen flik här på bloggen 
från och med i morgon så slipper jag sno Mammas. 



 

Det luktar kärlek?



För en stund sedan fick jag ett mail. 
Mitt leende gick från noll till 100,
 det räckte med att läsa "hey"
så förstod jag att det var varma ord,
och bättre blev det. 
När jag läste det oromantiska citatet
blev mailet romantiskt. 
Det var så rätt. 
Visst stämde det, 
att skriva ett brev 
till sin älskade, är som att 
rita en skinksmörgås. 
kunde man sagt det bättre själv? 

Nu vet jag,
är det löjligt och dumt?
Är det helt fel? 
Jag vet inte, vet du? 
Jag vet att jag skrattar,
jag vet att jag somnar lycklig,
konstigt, vi har ju inte ens träffats 
och ändå känns det som vi känt 
varandra i hundra år. 
Är den där känslan 
inte bra märklig? 

Äntligen

Äntligen har den kommit med posten. 
Som jag har väntat och längtat. 

Min favorit poet har skickat mig hans bok, 
jag har till och med fått den signerad :D 
åh vad jag ska läsaoch snyfta och kanske 
till och med skratta?? 

Om ni vill läsa Henry Bronetts blogg så kan ni titta här
eller titta i min blogglista.