Låt mig presentera...:

Den flickiga variantenten av Emil i Lönneberga:

Jag gjorde mig klar innan vi skulle till dagis i fredags & när det är tyst vet man att det är hyss påge, min dotter är en blandning av Emil i Lönneberga & Pippi Långstrump, vad ska det bli av denna tös?

Jag var i badrummet, det var tyst, sedan hör jag hur saker åker i golvet, smyger till köket & finner detta:

Nervositeten har kommit krypande

Om 48 timmar går jag mot bussen som tar mig till Malmö där tåget väntar, om 49 timmar sitter jag på tåget som tar mig till Göteborg & första utbildningsdagen på nya företaget, så spännande men jag tänker inte avslöja för er ännu vad mitt nya jobb blir, håller er på halster lite till. Nervös är jag iaf.

Sökte jobbet för skoj skull, skulle va lite som en en dröm om jag fick det, blev kallad på intervju & av alla dessa människor som dels sökte & sedan blev uttagna till intervju så är det jag som på måndag skriver kontrakt, häftigt! Är det konstigt att jag inte kan sova?

Kulhuset

Idag var vi några timmar på kulhuset, det är som busfabriken, Leos lekland & allt vad det heter.

Det fanns en tid...

..Då jag alltid bar Jeans, oavsett om det var fest eller vardag så hade jag alltid jeans på mig,
sedan kom en tid då jag började bära andra byxor än jeans och även Kjol, klänning bar jag kanske 3-4 gånger om året. Efter det kom den tiden då jag började använda Kjol mer och mer och byxorna lades på hyllan och användandet av klänning utökades till 3-4 gånger i månaden. Fick ett bakslag på något år och återgick till byxor och kjol för att sedan ganska snabbt komma tillbaka till tiden då det blev mer en regel än ett undantag att använda kjol.

Efter det blev jag 32 + och användandet av byxor och jeans existerar knappt, under hösten 2012 bar jag jeans vid 3 tillfällen.  Och så kom sen den dagen då jag var på stan och skulle köpa mig ett par nya skor till nya jobbet och kom hem med 4a nya klänningar, detta endast 3 veckor efter att jag köpt 2 andra klänningar.

Har ni träffat matvraket?

Jag skulle vilja presentera matvraket nummer 1. Från att totalt matvägrat, gått ner i vikt & stannat i längden så har hon med stort B nu börjat äta som en häst!

Så sent som i onsdags grät jag av oro (& smärtan i mjölkkranarna när B ammade) längtade med skräckblandad förtjusning tills undersökningarna i nästa vecka, vad är felet? Varför äter du inte unge?

Sen var hon heldag på dagis i torsdags & då bestämde jag mig för att nu har mjölkkranarna stängt, mycket oxå för B hade bitit eller snarare slitit sönder slangarna med sina 2 tänder, så det var för smärtsamt. Så vad händer? jo som från ingenstans kom matmonstret & landade i Birgittas lilla kropp. Bara till lunch åt hon 3! Smörgåsar & 1/2 banan , fram till i onsdags var vi glada så länge hon fick i sig 1/3del smörgås eller iaf 1 tesked gröt & drack hon mer än 30 ml välling var det till att ta fram tutorna & festen var i fullgång. Bara nu på morgonen har hon druckit 220 ml välling & ätit 1 smörgås.

Nästa vecka har vi tid igen för mätning & vägning & nu ser vi fram emot det, för sen i fredags bor det ett matmonster, eller ett matvrak hemma hos oss. En tung sten föll från våra hjärtan, nu hoppas vi att det håller i sig.

Och dessutom säger hon till själv att hon vill ha mat " ma" betyder macka & "me" betyder antingen välling eller frukt beroende på vad hon gör med händerna samtidigt!

Ångest!

Fy farao! Hur klarar ni det? Hur står ni ut? Alla ni småbarns-föräldrar som måste lämna era barn på dagis/förskola eller skola i en hel dag, dag ut och dag in tills helgen kommer då ni förhoppningsvis har 2 hela dagar med era barn, hur står ni ut?

Jag har sådan fruktansvärd ångest, bara sovit någon timme inatt, mår illa! Idag ska B till dagis för första gången sedan den 19 december och det är inte bara 3-4 timmar NEJ hela 6 timmar ska hon vara på dagis, jag har lust att sjuka mig från jobbet, skicka sms till alla mina konfirmander och säga att jag är sjuk, bara för att få vara hemma med min älskade B!

Men åh andra sidan älskar jag mina ungdomar och våra lektioner och jobbar dom på idag får de sluta redan kl 14 och jag kan hämta B 14.30 istället för 15.30. Det skulle vara Lycka!

Men sen är det ju så här också att den 14 januari börjar jag på mitt nya jobb (kombinerat med det nuvarande till den 9 feb) och då ska B vara heltid på dagis, den veckan ska jag dessutom vara borta en hel vecka från henne, hur ska det gå? Åh nu blev ångesten om än möjligt ännu större, får säga till min finska Pinne, nej jag menar min man att han ska vinna på LOTTO nu på lördag så jag kan vara hemmaFRU på heltid.

För några år sedan infördes ju sådant här bidrag så man kunde vara hemma med sina barn istället för att ha dem på dagis, finns sådant fortfarande? kanske vore något? För hur mycket jag än älskar mitt nuvarande jobb och vet att jag kommer trivas ypperligt bra på mitt nya jobb så gör det ont, vänjer man sig någonsin?

Finska pinnar & norska havrebollar

Fast det är inte jag som känner mig påhoppad & diskriminerad av ordet finska pinnar utan min man som är från Finland & smal som en pinne, jag själv ser mer ut som en halv norsk havreboll för tillfället....

Finska Pinnar? jag är diskriminerad!

Min man är lång och smal och FINNE, han känner sig diskriminerad av att vi har kakor som heter Finska Pinnar! Än värre är det att vi kallar ACNE för Finne!

Nej men seriöst? får det forfarande heta röda bönor efter 1 mars då? Jag tänker på att då borde alla rödhåriga flickor känna sig diskriminerade, eller vita bönor? alla vita flickor, hur kul är det för dom att bli kopplade ihop med något som ligger och simmar runt i en röd sås?

Allt är bara så löjligt så jag måste bara reta upp mig precis som alla andra människor