( Lånade en bild från min storasysters blogg)Igår var det då begravningsgudstjänsten för pappa, det var inget sista adjö eftersom vi ska åka upp med honom till Dalarna oxå så där kommer det bli det sista farväl, men hursom så var det tungt igår i alla fall.
Det var en fin begravningsgudstjänst och jag orkade läsa dikten jag hade skrivit till honom.
jag utgick från Psalm 799 men la till och tog bort en del, så det blev så här:
Det är svårt att mista en far, en bror, en make, en vän, så svårt .
Något fint går itu. Här är jag var är du? Jag vill tro, att vi träffas igen.
Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört, så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag. Var är du?
Det är svårt att mista en far, en bror, en make, en vän,
så svårt att mista en far, en bror, en make och en vän.
Något väldigt fint går itu.
Här är jag. Var är du?
Jag vill tro att vi träffas igen.
Min älskade pappa. Birgittas älskade och saknade morfar. Det gör ont att du inte är här hos oss, men jag vet eller jag tror att du satt med igår, det kändes som det, som om du satt längst bak och dinglade med benet, tittade på klockan och undrade om vi inte skulle få kaffe snart. och jag hoppas att du tyckte att det var en fin stund i kapellet och jag hoppas att du uppskattade Birgittas hälsning till dig, och Stinas teckning och alla våra blommor, min läsning och Katharinas otroligt fina sång. Snart ska du få komma upp till Dalarna och där ska du få din sista vila. Älskar dig pappa.
Och som jag, min lillasyster och min lillebror skrattade i bilen från Kapellet igår, vi han inte ens lämna förrän bilen med pappa for förbi oss, det var han det i ett nötskal, alltid steget före alla andra, så perfekt.
