Elvis, Elvis, min Elvis

Elvis, inte nog med att han numera är en naken nakenfis, 

nej nu är han dålig också. Om det vore så väl som en förkylning

så hade jag varit glad, halsfluss hade också gått bra. 

Nej, men varför nöja sig med det lilla när man kan slå till på det stora? 

Nåja, vi ska till Djursjukhuset på torsdag, 

underförutsättning att han inte blir sämre innan,

och då får vi reda på exakt vad det är. 

Troligen är det bara Analsäcksinflammation 

men det är klart man blir orolig, 

man har hört att risken för prostatacancer ökar 

vid en kastrering, och det är ju inte länge sedan han kastrerades. 

Min älskade Elvis, nakenfisen Elvis. 

Han blev ganska söt när han blev nedrakad trots allt. 

Han ser ut precis som sina valpar...

jag ska slänga upp kort någon dag så får ni se likheten. 

Nej, dags att äta Himmelska jordgubbar, 

det är utan tvekan de bästa, och dyraste, 

och de godaste jag ätit i år. 

Små ord betyder så mycket

Tänk vad små ord kan värma mycket, 

Tänk att små ord kan betyda så mycket. 

Att man kan bli så glad för så lite,

eller helt varm av bara några få ord. 

Man blir så glad, så där pirrigt glad. 

Varför känns det lite förbjudet? 

Det är något mysigt och underbart,

men förbjudet. 

Varför det känns förbjudet det vet jag inte. 

Just nu känner jag mig bara glad och 

varm i hjärtat.  och nu längtar jag ännu mera...

Så kom hösten..

Så kom hösten till Malmö,

och det blåser lika Yrigt ute i skogen,

som det gör i mitt huvud just nu. 

Det ösregnar

Det verkligen öser ner ute, 

så det blev ingen hundträff imorse heller. 

Jag försökte släpa ut Elvis, 

satte på han regnoverallen och allt. 

När vi kom utanför porten så vägrar han att gå,

jag drar han lite, han totalt vägrar, 

bara till att gå in igen. 

Men ska det regna så här hela dagen 

så måste han gå ut, 

han ska inte tro att han får kissa inne 

bara för att det regnar ute, 

och det inte passar att gå ut då. 

Dagens ris går till Neurologen i Malmö. 

Först får jag sitta i telefonkö i 18 minuter 

för att sedan inte få ut några mediciner 

eftersom min ordinarie läkare är sjukskriven,

och ingen läkare vill skriva ut, som inte träffat mig, 

och de har inte tid att träffa mig. 

Vad som händer utan bromsmediciner 

och värktabletter, det vill varken ni eller jag själv veta. 

The Happening

För 2 veckor sedan var jag hemma hos Markus,

ja min ex sambo Markus som jag flyttade i från 

1 vecka innan, hursom så tittade vi på The Happening. 

Nåja den kvällen, då för 2 veckor sedan,

när jag tittade på The Happening,

så hoppade jag till och skrek några gånger, 

men klarade mig ändå ganska bra, 

jag hade ju Markus knä att hoppa upp i,

och även fast jag sov hemma på natten så kunde ja sova,

vilket är ovanligt efter en sådan typ av film. 

Nu har det börjat blåsa ute,

det började redan i går kväll 

och jag fick på något sätt för mig att samma sak, 

som hände personerna i filmen, skulle hända mig. 

Det värsta var nog idag, när jag gick i skogen med Elvis

och det blåser upp ordentligt och sedan lägger sig,

jag stannade upp och andades ut när jag efter en stund

upptäckte att inget farligt hände. 

Men The Happening har skadat mig. 

Om det för all framtid förvärrat min mörkerrädsla, 

eller om det bara är febern, det får tiden utvisa. 

Men just nu, när det blåser ute, så är det otäckt. 

Frisk luft

För en liten liten stund

på en endaste plats 

kunde jag andas in riktigt,

riktigt frisk luft. 

Det kändes som regn i luften. 

Jag njöt. 

När jag sedan gick vidare,

så kom stadslukten tillbaka, 

ni vet, avgaser, cigarettrök och svett.

När jag gick tillbaka samma väg med Elvis,

hamnade jag på samma plats igen, 

där den friska luften var. 

Jag stannade till en stund och andades in. 

Jag till och med slapp hostan för den lilla stunden. 

Så underbart. 

Nu är jag tillbaka i sängen igen. 

Får avverka några sex and the city avsnitt till, 

innan John bund kommer. 

Kanske är hostan bättre i morgon 

och febern gått ned lite till? 

vecka 3 är slut

Den tredje veckan i nya lägenheten är slut, 

det känns verkligen mycket längre. 

Jag själv skulle tippa på att jag bott här i,

ja i alla fall i ett halvår. 

Men faktum är att det var den 12 juli vi flyttade in. 

Förra veckan firade jag mitt 2 veckors jubileum med 

att shoppa och gå ut på krogen. 

Denna vecka firar jag genom att ligga i sängen och titta på sex and the city. 

Jag har dock lägre feber idag och känner mig lite piggare, 

jag tror faktiskt att jag ska ge mig på att äta lite idag, 

inte bara tvångs svälja soppa. 

Sedan ska Elvis få gå runt två hus idag istället för bara ett. 

Efter att Elvis dragit ner 2 soppåsar från diskbänken 

och grävt  ut alla sopor på golvet igår, 

så släpade vi oss i väg till hundträffen i morse 

så han fick leka av sig lite. 

Elvis tyckte det var väldigt roligt och nu på förmiddagen 

har han faktiskt bara legat snällt i sängen med mig. 

Det värsta med att vara sjuk är att man inte kan träffa den man vill. 

I o f så kan jag det i alla fall inte då min kära vän är bortrest i helgen. 

Men på tisdag kommer vännen hem, får vi träffas då, eller måste 

jag vänta tills jag är helt frisk? Vilket i bästa fall blir dagen innan 

jag åker till Sala/Uppsala/Stockholm? 

Hur ska jag stå ut? 

Tur att det finns telefoner. 

Men så eftersom jag äter Pensellin så borde jag inte längre smitta? 

Någon som vet? 

är Trött på skiten

Var in till sjukhuset igår kväll,

kunde inte svälja alls.

Jag fick Pensellin, 

har blivit bättre i halsen 

Men är allergisk mot medicinen, 

min vårdcentral tar inte emot, 

utan måste tillbaka till sjukhuset 

som skrev ut medicinen. 

Dom skulle behöva lägga in mig, 

eftersom jag varken kan äta eller dricka

och magen gör uppror, åt två håll. 

men jag kan inte läggas in eftersom jag 

inte har någon som kan ta hand om Elvis.

Det är sådana här dagar man är så trött på allt, 

man vill bara ge upp, flytta tillbaka dit familjen är, 

kanske kan någon av dom hjälpa till? 

Fast idag svarar de ju inte ens i telefon. 

Så jag kanske har det bäst här nere i ensamheten i alla fall? 

Nu ska jag hursom ta mina 39,5 graders feber, min onda kropp 

och min upprors mage och gå ut med Elvis. 

Därefter ska jag tillbaka till sjukhuset.

Frågan är vad dom kan göra, när jag inte kan läggas in?