Skvaller är människans bästa vän?

Läste precis en väns status på nätet som fick mig
att komma på att skvaller måste var människans bästa vän.

vännen skriver att hennes så kallade vänner på Facebook
förvrider saker i hennes blogg och går sedan och skvallrar om det.
Skriver hon A så har hon enligt skvallret skrivit B

Och så är det. Trots att jag knappt umgås privat med någon i Trelleborg
så vet alla vem jag är och vad jag åt till middag.
Jag fick tex ett telefonsamtal för ett tag sedan
av hundarnas förra dagismamma vilken sa
att hon hört att jag har ny hundvakt
till mina hundar och att den personen får si och så
mycket betalt för si och så många timmar i månaden.
jag skaffade ny hundvakt i april men vad hon får betalt
har vällan ingen med att göra förutom hundvakten och jag
och därför har varken F eller jag talat om det för någon,
men vem hade sagt det till henne? jag umgås ju inte ens med människan
eller hennes vänner och har inte träffat människan sen hundarna slutade dagis.

Men det finns även andra stunder där man aldrig kan lita på en person,
saker förträngs och personer man trott man kan lita på går
och pratar strunt och man börjar undra om människor
inte har annat för sig som att sköta sina egna liv?
Ibland känns det som dom fiskar efter information,
speciellt när man får höra det från chefen att det skvallras.
Seriöst? jag trodde det var vuxna människor på en arbetsplats
och ingen förskola för 6 åringar.

men att det skvallras runt om i världen är ju inget nytt
men jag bara undrar vad det är för roligt med det?
Finns det inte viktigare saker att diskutera?

Tuff brud i lyxförpackning

Klockan 18.09 igår så började jag min resa mot trelleborg med den lilla kissekatten. Efter en timme av ofrivillig uppmärksamhet pga en gallskrikande kattunge var jag hemma. Elvis blev överlycklig, hjalmar blev rädd.

Kissekatten skulle heta greta garbo och visade ganska snabbt att " jag är en tuff brud i lyxförpackning", men då kanske lillbabs passar bättre?

Kattungen hittades i ett bostadsområde mitt inne i malmö för en vecka sedan, efter att ett flertal personer gått runt och knackat dörr i hela området utan resultat och ingen som vill kännas vid henne. Och ingen ville ta in henne så jag hämtade katten igår. En kelig, tillgiven och tuff liten tjej. Hur kan man vara så grym och kasta ut en kattunge? Och var är mamman?

Att katter dumpas är ett vanligt problem, katthemmen i trelleborg, malmö och svedala är överfulla, samma sak i stockholm, uppsala, göteborg. Nu börjar dessutom semestrarna och problemet med utslängda katter kommer öka.

Greta garbo får iaf stanna under förutsättning att hon och hjalmar branting kommer bättre överrens.

Vånga Festen

Det händer verkligen grejer i Trelleborg.
I helgen var det något som heter Vångafesten.
Det var en slags marknad med Tivioli och öltält.
Jenny och Rickard drog dit mig i Fredagskväll
efter att jag och Rickard tittat på Teatern Jenny var med i.
"VångaFesten, hela Trelleborg är där" hm
nog bor det fler människor i Trelleborg än de 50 som var i öltältet?
men vi hade iaf trevligt och jag vill tacka Jenny och Richard för
en jätte trevlig kväll.

Teatern jag tittade på hette " så blir du av med din oro"
en mycket bra föreställning, dessvärre var vi bara 4 stycken i
publiken, men det blev ju personligt och bra då :D
Jenny var riktigt duktig, ja de andra tjejerna också så klart.


Men det är kul att det händer så mycket i Lilla Trelleborg.
på måndagarna i sommar är det konserter och allsång
i stadsparken, i helgen var det både VångaFesten,
revy och teater i Trelleborg stad och inom kommunen
var det även byalagsdagen i smygehuk och
andra aktiviteter. Så kom inte och klaga på att det aldrig händer
något, nu är det ju inte långt kvar till Trelleborgsfestivalen
och medans man väntar på det är det både revy och konserter
och byalagsdagar.

korkade köp

usch jag har gjort ett sådant korkat köp idag.
Jag köpte ny Tv, en alldelels för stor tv.
vad ska jag med en så stor Tv till?

nya soffan blev fin, hjalmar branting smälter in i den,
det är nämligen samma färg, hjalmar är iof lite ljusare.

dagens inköp blev alltså:

- en alldeles för stor Tv
- en ny soffa till grönarummet
- en diskmasin
- en micovågsugn
- nya kastruller och ny stekpanna

så nu är grönarummet äntligen klart,
det har varit sådana problem med det
hur jag vill ha det osv
men nu är de alltså klart
och nu är det bara köksmöbler
och målning av sovrum och kök kvar,
sen har jag fått mitt drömboende het klart.

nu är det dock frågan, ska den gamla tvn in i sovrummet
eller ska den in i finrummet?
Tror fortfarande inte att jag vill ha Tv i finrummet,
tror en tv ii det rummet förstör 1920tals känslan där.

den sanna dikten

När hela jorden sover
Guds öga vakar än.
I nattens tusen stjärnor
vi känner det igen.
När hela jorden sover
och mörkret faller på
hur ljuvligt att få tänka:
Min Gud ser mig ändå

trelleborg

känner att jag behöver sälja in trelleborg.

Trelleborg är en mysig stad och sydligare kan man inte bo i Sverige.
Trelleborg är en mysig stad där man känner trygghet
Trelleborg har faktiskt uteställen.
Trelleborg har mycket natur
Trelleborg har väligt bra bussförbindelser till Malmö, lund och ystad
Trelleborg får troligen tågtrafik 2015.
Trelleborg har nästan alla affärer
Trelleborg har ett bra uteliv med tanke på storleken på kommunen.
Trelleborg har ett fotbollslag i allsvenskan, ett bra lag.
Trelleborg har 2 bowlinghallar
Trelleborg har mig och mina vovvar

barnmissandel och vanvård av barn

När jag läste tidningen igår höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen.

Du behöver verkligen inte leta dig bort till Österike eller USA för

att läsa och höra om dessa hemskheter mot barn och andra människor,

nej det räcker med att åka några mil bort, till Stockholm eller Dalarna.

För några veckor sedan stod det i tidningarna om fosterfamiljen

i Dalarna som hade hängt upp barnen på krokar, låste in dem på vinden

och hängt ut dom för fönstret. I går kunde vi läsa om mamman i Stockholm

och idag kan vi läsa om barnen på ungdomhem som blir satta i isolering.

Under ett möte med en bekant och en väninna i går kväll så kom detta samtalsämnet upp,

vi alla tre ställde oss frågan hur man kan göra så mot sina barn?

Hur kan den här mamman i Stockholm kämpa så om att återfå vårdnaden om sina barn,

när hon sedan tänker misshandla dom och vanvårda dem så hemskt?

Jag har läst David Pelzers böcker, jag har läst " min mamma sa att jag var sjuk"

och jag har läst " det ingen ser" och vad har nu dessa gemensamt med barnen i Stockholm?

Jo alla har blivit misshandlade och vanskötta av sina föräldrar.

Det är pinsamt. Det är pinsamt att Socialen varit där och tagit ifrån mamman barnen

och sedan får hon tillbaka vårdnaden trots de missära förhållanden som råder.

Och det är pinsamt att man man inte reagerat tidigare på anmälningar.

Jag tycker det är hemskt. För det första om man tittar på Fosterföräldrarna i Dalarna,

hur kunde dem ens få tillstånd att bli fosterföräldrar?

jag trodde det var, precis som vid en adopotion, att det var föräldrarkurser mm innan man fick tillstånd att bli Fosterföräldrar?

Och sen familjen i Stockholm, tårarna började rinna när jag läste om dem barnen.

Hur kan man vara så grym mot andra människor och sina egna barn?

När det gäller ungdomshemen så har jag egentligen inga åsikter,

jag måste fördjupa mig i ungdomhem innan jag ens kan uttala mig

om det är rätt att isolera stygga barn eller inte.

Samtidigt som min spontana reaktion är,

herre gu det är barn vi pratar om inte vuxna kriminella.

Och vad hjälper isolering?

vad är det för förebyggande med att isolera?

Men dem kanske säger som vissa hundtränare?

Det hjälper inte alltid med positiv bestraffning

Jag är osynlig

Jag har i flera dagar undrat om jag är osynlig.
Folk tränger sig, folk stöter in i mig, Folk ställer sig
framför och ser inte att det står eller sitter en annan människa där.

I morse på tåget ställde sig en kvinna framför mitt säte
och körde sin handväska rakt upp i ansiktet på mig,
Och trots att jag sa "ursäkta din handväska är rakt i mitt ansikte"
så flyttade hon den inte, precis som om jag varken syns eller hörs.

Och jag tycker det verkar vara så överallt, folk ser mig inte,
man går förbi mitt skrivbord utan att se mig, man tränger sig före i kön,
för det verkar inte stå någon där. Det är väl bara en tidsfråga innan någon
sätter sig i mitt knä på bussen eller tåget, för jag syns uppenbarligen inte.

Kanske smälter jag in i mängden för mycket,
kanske är det bara människor som blivit nonchalanta
och att världen blivit sådan "jag först" plats.
Det har blivit kallt och vart tog värmen vägen?