Jag är osynlig

Jag har i flera dagar undrat om jag är osynlig.
Folk tränger sig, folk stöter in i mig, Folk ställer sig
framför och ser inte att det står eller sitter en annan människa där.

I morse på tåget ställde sig en kvinna framför mitt säte
och körde sin handväska rakt upp i ansiktet på mig,
Och trots att jag sa "ursäkta din handväska är rakt i mitt ansikte"
så flyttade hon den inte, precis som om jag varken syns eller hörs.

Och jag tycker det verkar vara så överallt, folk ser mig inte,
man går förbi mitt skrivbord utan att se mig, man tränger sig före i kön,
för det verkar inte stå någon där. Det är väl bara en tidsfråga innan någon
sätter sig i mitt knä på bussen eller tåget, för jag syns uppenbarligen inte.

Kanske smälter jag in i mängden för mycket,
kanske är det bara människor som blivit nonchalanta
och att världen blivit sådan "jag först" plats.
Det har blivit kallt och vart tog värmen vägen?