dagen före allahelgona och rädisorna smakar ingenting

Idag är det dagen före allahelgona,
jag var inne på kontoret en halvdag
men kom iaf inte hem före kl 15.

Nåja vid 16 åkte vi iväg till City Gross och handlade
och jag var jätte sugen på rädisor och chillichips.
men varken rädisorna eller chillichipsen smakade
speciellt mycket tyckte jag och jag blev besviken,
J förstod inte vad jag menade och tog rädisor
ur samma knippe och hans smakade visst rädisor,
inte speciellt starka men dom smakade Rädisor,
men varför gjorde inte minna det då?
det blev iaf hemma gjord Nachotallrik idag igen,
jag var så hungrig när jag kom hem eftersom
jag inte ätit mer än 2 äpplen sedan igår kväll.
men jag kände mig inte speciellt hungrig,
trots att vi hade chillichips som sagt och
jag tog extra stark krydda till köttfärsen
så var det ganska smaklöst.

Nåja just nu är det beslutsångest,
frågan lyder :
ska jag vara social och ha mysig kväll i soffan med
vackraste J och djuren eller en kväll i gungstolen
och den litterära sfären?

Tandläkare o sjukhus

Nu på morgonen var jag hos tandläkaren, andra gången på mycket, mycket länge. När jag var där igår på undersökning så kunde jag inte minnas varför jag hade tandläkarskräck, ja menar undersökningen var inte ett dugg läskig förutom hans 32 upprepningar " intackt" och jag då trodde att jag hade hål i varenda tand. Men näh inte ett enda hål bara tandsten och missfärgning av snuset på 2 tänder så det var det jag fixade idag, och det var obehagligt vill jag lova. Trots bedövning så rann tårarna men nu har jag vitare tänder än självaste pebsodent reklamen igen.

Nu väntar jag på att vackraste J ska komma hem, han ska följa med till neurologen om 2 timmar. Vi ska träffa min doktor för att jag varit så trött och illamående den sista tiden och vi ska prata om framtiden.

Näh ska lägga mig och vila lite nu, ja förstår inte varför jag är så trött hela tiden.

Fredags fin

så var jag hos Frisören idag
och är glad att jag förvarnade J om
att det skulle se lite annorlunda ut.
Men det känns ju mindre bra när
reaktionen från honom blir:
- ska du åka och handla själv eller?
hm tolkade det inte på ett bra sett
och sa lite fint:
- men det ser alltid konstigt ut
när Frisörerna har stylat håret
och lådsades som att det inte alls skulle
se ut på detta sättet.

Det kändes som en evighet att vara hos
Frisören i morse, 2 timmar kändes som 45,
minst! Inte för att det var tråkigt utan
för att det var jobbigt.
Jag fick ont i magen och mådde illa.
och när Frisören äntligen var klar så
hoppade jag hem på kryckorna så
fort som jag bara kunde.
Väl hemma satt jag mig i gungstolen
och läste min Islamologi rapport
som jag konstigt nog tyckte var tråkig.
Hur kan något så intressant kännas tråkigt?

nej jag får kanske ta och borsta ner frisyren lite
eller sätta på mig en mössa nu så J vågar gå
i mataffären med mig.
Här i Trelleborg kan man förövrigt inte
göra något i hemlighet utan vill man ha
något hemligt så måste man åka in till Malmö,
det också i smyg för det går så lätt ryckten på stan...

8329

Jag satt i morse och gosade med Selma lagerlöf
och kom genast att tänka på att hennes tatuering
i örat påminner om den tatuering som Nazisterna
satte på judarna under andra världskriget.
8239 och sen en bokstav efter det.
8329 heter min katt och inte Selma lagerlöf
som det står i pappren.

Vet inte om det bara var jag som var trött
eller yr och hur jag egentligen tänkte
förutom att jag tyckte det var lite skrämmande
att vi har märkt alla djuren med nummer.
Människorna har gjort det engång med
andra människor och frågan blir ju om
det kommer att bli så igen?
Med tanke på att vårt samhälle bara blir mer
och mer övervakat, snart kanske vi alla
har ett chip eller en tatuering som identifierar oss
och som man kan följa på en skärm?

kanske bättre att sluta yra och göra något vettigt?

Märkligt men sant

Jag har en sådan matt och märklig känsla i kroppen.
Det tar att hoppa runt på kryckor så mycket som
jag måste när jag ska till kontoret,
idag orkar jag inte en komma ur sängen.
orkar knappt skriva då jag upplever en slags
träningsvärk i armarna vilket kanske inte är så konstigt?
Att foten är en klumt har jag ju börjat vänja mig vid nu,
det ska visst ta några veckor och månader till sa doktorn.

Men sedan är det något annat som oroar mig också,
jag försöker att inte tänka så mycket på det,
men hur lätt är det? Det är väl snarare en
rädsla än ett orosmoment tror jag.
En rädsla för att det inte blir som jag vill,
en rädsla för att det ska gå fel.
Om det bara kunde bli nästa torsdag nu.

Jag är så grymt trött idag och vet
inte om jag fått bieffekter av Svininfluensa vaccinet
eller vad det är men har mått illa till och från hela dagen.
Kanske är jag bara utmattad och överansträngd
eller så kanske det är något annat, jag vet faktiskt inte.
Jag känner inte igen mig själv idag iaf och vill bara
komma hem till sängen.
Jag behöver vila.

Näh jobba undan det sista nu så jag får komma
hem till mina vovvar och min vackraste J någongång.
kan inte klockan bli 19 nu?

högst levande

För er som tror på sånt så ställer en
viss herre till med saker och ting i livet.
även om han bara är en stjärna på himlen
sedan snart ett år tillbaka så verkar han
ha en del makt och vara högst levande.
Vad det hela handlar om tänker jag inte gå in
på i närmare alls, jag bara känner att
idag är det hans dag och det
har han verkligen visat oss alla,
om man nu tror på sånt.
Men efter idag har till och med
den allra vackraste J förstått på allvar
vad jag har yrat om de senaste månaderna.

Som sagt idag skulle Morfar ha fyllt 81 år
och idag är det morfars dag
och det har han då visat på
de alldra vackraste och märkligaste sätt.
Grattis på din dag Morfar.

Grattis på födelsedagen Morfar

Grattis på födelsedagen Morfar.
idag skulle du ha fyllt 81 år.
Saknaden efter dig är enorm,
det finns inga ord för den saknaden.
Här hemma har vi iaf bestämt
att vi ska göra något positivt
åt saken och vi ska äta tårta,
prinsesstårta med extra marsipan
som vi alltid fick hemma hos dig när vi var små.
men först ska jag till kyrkan
som vanligt på tisdagar men idag är det lite speciellt.