Märkligt men sant

Jag har en sådan matt och märklig känsla i kroppen.
Det tar att hoppa runt på kryckor så mycket som
jag måste när jag ska till kontoret,
idag orkar jag inte en komma ur sängen.
orkar knappt skriva då jag upplever en slags
träningsvärk i armarna vilket kanske inte är så konstigt?
Att foten är en klumt har jag ju börjat vänja mig vid nu,
det ska visst ta några veckor och månader till sa doktorn.

Men sedan är det något annat som oroar mig också,
jag försöker att inte tänka så mycket på det,
men hur lätt är det? Det är väl snarare en
rädsla än ett orosmoment tror jag.
En rädsla för att det inte blir som jag vill,
en rädsla för att det ska gå fel.
Om det bara kunde bli nästa torsdag nu.