Morfar och pappabesöket

I söndags träffade jag alltså min pappa för första gången på många, många år och Birgitta träffade sin morfar för första gången någonsin. Det var ett känslosamt möte på många sätt och vis, allt svek som varit var som bortblåst när jag såg denna sjuka man sitta i sin fotölj och titta på sporten, jag kände bara kärlek och när han sedan tog Birgitta i sin famn så började mina tårar att rinna, ja, inombords då! men jag hade aldrig försökt hålla tillbaka dem om inte hans fru hade varit där, om hon bara kunde ha varit tyst eller lämnat oss ensamma en stund så vi hade fått möjlighet att prata ut hade jag ju varit tacksam, men tyvärr man kan inte få allt här i livet. Jag är hursom oerhört glad och tacksam för den lilla stund vi fick tillsammans och det är första gången sedan 1999, eller jag träffade honom en gång sommaren 2004 när jag var dit och hämtade min lillebror så besöket i söndags var då andra besöket sedan 1998.

Min lilla pappa, han var så glad över sitt barnbarn och man verkligen såg hur det lyste om honom och hur han själv lyste upp när han sedan började prata med A och insåg hur mycket de 2 har gemesamt, det var skoj.

Min lilla pappa, tänk att livet har sådana märkliga vändningar, är så glad att jag fått en chans att lära känna dig på nytt och att du tog kontakt med mig i somras, att du ville försonas innan det är försent, nu kan vi båda 2 få ro och nu när jag vet vad det är för sjukdom du brottas med och när du äntligen ville tala om det för mig så ... jag är glad att vi kan prata igen.....

Salahelgen

I fredagskväll kom vi till Sala, mammas sambo hade gjort i ordning en god Älgamiddag till oss, smaskens. I lördags var det sedan det obligatoriska "gå på stan och träffa alla man känner besöket", jag hade hoppats på att stöta på Josefin som också var på besök i Sala men såg bara hennes sambo och hennes mammas sambo och ledsen blev jag. Hursom alltid när man är i Sala så är det ett måste, måste att besöka Linneskåpet som är "one of the kind" och där inne hittade vi nya sängkläder till Birgitta, min man sa att vi behöver inte köpa de här , de finns även hemma i Trelleborg, jag satt en hundralapp på att de inte finns här och det ska bli intressant och se i eftermiddag när vi går bort till vår lokala tygaffär och se vem som vinner vadet.

Ja åter till Salahelgen, efter några timmars shopping i Sala centrum som resulterade i en ny jacka till mig, sängkläder till Birgitta och lite dublolego till kusin Emilija så gick vi tillbaka hem till mamma och jag pyltade på Birgitta med lite mer kläder och så åkte vi iväg till Stallet, min lillasyster skulle rida och medan vi var där i ett par timmar så passade karlarna på att åka på sightseeing till gruvan och månsols, även de 2 obligatoriska måsten varje gång man är "hem" till Sala. På kvällen blev det kusinmys och tacokväll.

Så blev det snabbt söndag och i dag skulle vi då till Västerås och träffa min pappa mer om det besöket i ett eget inlägg, efter pappabesöket åkte vi till Heby för att träffa min lillasysters svärföräldrar, de vi bodde hos när vi var i Serbien i somras och även denna dag bara for iväg. Måndagen kom och vi satte oss på tåget där vi träffade på en kvinna som vägrade att flytta på sig från våra platser trots att konduktören sa åt henne, när jag sedan tog fram amningskudden och började amma Birgitta på sätet mitt emot där jag var tvungen att sitta, så sa hon i protest "jag flyttar mig väl till min egen plats då så kan ni fortsätta att bre ut er. jag ska skriva en insändare om det här", en insändare om vadå frågade jag, att jag måste amma på platsen som egentligen inte är min för att du vägrar att flytta på dig från den platsen som jag bokat och betalat 200 kr extra för?", överklasskvinnan gick bara (hon reste tydligen mellan stockholm och skanör)

Livets alla vändningar del Graviditet

I slutet av marsmånad 2011 vaknar jag till mitt i natten av att min då fästman i sömnen säger om och om igen " du kan ju iaf säga till om du är gravid", det var ett jädrans tjat tänker jag och dagen efter går jag till apoteket och köper ett graviditets test, och ett till och ett till.. jodå enligt de 3 första så var jag gravid, får tid hos barnmorskan några dagar senare och även ultraljudet visar att jag är gravid men det kan ju vara felaktigt så jag köper ett graviditetstest på vägen hem och inom loppet av 2 veckor hade jag gjort 2 ultraljud och 6 graviditetstest från apoteket, jo då allt visade att jag var gravid.

Vem kunde tro i februari 2010 när jag låg på sjukhusbädden och kämpade för mitt liv att jag 1 år senare skulle vara gravid? 8 månader senare efter ett antal graviditetstester visar det sig dessutom att barnen är friskt och välmående och dessutom tidigt utvecklad. Vem kunde tro detta när jag låg där i februari?

Min graviditet var väldigt enkel och det gör att jag längtar till att bli gravid igen. I min första trimester mådde jag som om jag var överkörd av en ångvält och där kanske jag kände ett flertal tillfällen att det här med graviditet är nog inte min grej, men min storasyster tröstade mig och sa att ju sämre du mår desto bättre..
...Trimester 2 eller från vecka 16 har jag sedan mått kanoner kalkoners. Åh det var ljuvligt att vara gravid i trimester 2, fast magen växte ju lite långsamt. det enda som var i trimester 2 var ju att fötterna var så svullna så jag behövde gå med stödstrumpor hela sommaren, vilket jag naturligtvis vägrade de få dagarna de var högsommarvärme, och när vi var i serbien. Under den här tiden hade jag dessutom fotomani på magen.

I slutet av trimester 2 och i starten av trimester 3 fick jag problem med ischias men en duktig sjukgymnast gav mig rätt övningar och efter några få veckor hade jag inget problem med ryggen något mer. och hela trimester 3 mådde jag primadonna, njöt varje minut av graviditeten och brottades med viljorna att förbli gravid och att bäbisen skulle komma ut. Vem var den där hyresgästen i magen?

Livets goda vändning, att vara gravid var helt fantastiskt, underbart och magiskt, något jag hoppas att jag får uppleva igen.

Livets alla vändningar

År 2012 har börjat och det började mindre bra för mina bästa, bästa grannar, fy vad jag grät när K berättade, "för oss började 2012 mindre bra, Y´s bror dog när han gick hem från oss i natt". Y´s bror hade jag aldrig träffat men det kändes som att jag kände honom, han har nämligen samma sjukdom som min biologiska far nämligen KOL. Sedan jag fick kontakt med min far igen i somras så sa vi att vi måste åka upp så snart som möjligt eftersom jag visste att han är allvarligt sjuk i KOL, när jag pratade med min far på julafton så önskade han att jag och B kom upp så snart som möjligt, jag hörde ju på honom att han blivit sämre på bara de få veckorna som gått sedan jag talade med honom sist..

..vi hade preliminärbokat att åka upp till sala och västerås nu på fredag och när jag sedan på nyårsdagen fick reda på vad som hände med Y´s bror som avled så hastigt i KOL så blev det bestämt till 100%, på fredag åker vi upp till sala/västerås, talade med min far om det och han blev glad.

Tänk vad livet kan ta sådana drastiska och snabba vändningar, den ena stunden skålar man in det nya året, 15 minuter senare har man vandrat vidare till himlen....helt plötsligt längtar jag efter min far som jag inte pratat ordentligt med sedan 1997.

Gott nytt år!

Jag och B önskar er alla ett gott nytt år!

babygunga

I dag inhandlades denna från blocket (bilden är tagen från annonsen), undra vem som är mest lycklig, vi föräldrar eller barnet själv?

Lyckligt lottad

Jag är trots allt väldigt lyckligt lottad för tänk om jag hade haft ett bråkigt barn eller en kolikdotter eller något sådant. Vi är friska från sjukdomar än så länge och jag har en dotter som behagar att sova hela nätterna och en väldigt väldigt snäll dotter, hade jag inte haft det hade jag nog aldrig orkat med för det tar på krafterna att inte vara frisk själv.

Undersökningen på bäckenbottencentrum i malmö igår var mindre rolig men som tur var hade jag en läkare med humor vilket gjorde det hela lite lättare. Eftersom sätesmuskeln är hel, tur i oturen, så väljer man att vänta med operationen till om 3 månader, skulle de gå in och operera redan nu så kommer det med all säkerhet att gå upp igen och då blir 7ggr värre berättade läkaren, så jag måste stå ut med denna vidriga smärta och allt som kommer ut genom hålet i 3 månader till, men blir det för outhärligt så blir det operation tidigare.

Det känns bara så orättvist, när alla andra nyblivna mammor kan lägga förlossningen bakom sig ganska snabbt så måste jag gå runt med ett stort hål på ett mindre skojsigt ställe och med denna smärta, men jag vet ju att det kommer bli riktigt bra när de kan laga mig så småning om, MEN 3 månader är trots allt 3 månader och under den perioden händer det väldigt mycket under Birgittas liv. jag försöker att bara fokusera på henne istället och när hon är vaken så tränger jag bort smärtan och bara njuter av att ha en sådan underbart snäll dotter som jag har.

Min idol är min storasyster!

Åh vad min beundran till min storasyster har stigit enormt sedan jag fick barn själv. Jag har alltid haft min storasyster som en av mina största idoler men på något sätt så beundrar jag henne mer nu när jag fått barn själv. Hur hinner hon med allt? Nu har hon visserligen inga spädbarn längre eller inväntar en operation eftersom hon fortfarande är trasig efter förlossningen MEN hon är 4 barns mamma med ett heltidsjobb där hon gör raket karriär + barnens aktiviteter och ändå hinner hon med både en sångkarriär, sin egen träning 7 dagar i veckan + att hon är bodystep tränare och gu vet allt, hennes dygn måste vara 38 timmar har jag räknat ut.

Jag gör dock mitt bästa för att hinna med i hennes fotspår, speciellt idag för jag har så fruktansvärt ont och mina värktabletter hjälper ju inte längre så istället för att sitta still så tog jag och möblerade om medan B sov. Garderoben som B hade i sitt rum har jag släpat in i vårt sovrum och så flyttade jag ut byrån som A hade sina kläder i och där byrån stod ställde jag en av bokhyllorna, ska inte tala om hur jag mår nu när jag har gjort detta som jag absolut inte skulle ha gjort själv, fick dock hjälp sista biten med bokhyllan av vår tonårsson som precis kom hem efter handbollsturneringen.

jaja detta inlägget skulle ju inte handla om mig utan om min storasyster som jag beundrar. Om jag ens hinner med en tredjedel av det hon gör när jag blivit läkt efter förlossningen så kommer jag att tycka att jag är ambitiös. Folk tycker liksom att jag är duktig på att planera min vardag och undrar hur jsg hinner med allt, det är inget emot den superkvinna jag har till stotasyster ska jag tala om för er