I dag ska vi till Ystad och träffa Barnmorskan samt en av de två läkarna som opererade mig efter förlossningen, det är andra gången vi träffar barnmorskan K efter att vi kom hem från BB men det blir första gången sedan det beslutades att jag måste opereras igen och det blir första gången som vi ska träffa en av de två läkarna.

Min mamma har hela tiden sagt att det är tur att vi inte förstår hur illa det är, för det är faktiskt så att jag har fram till i går inte riktigt förstått och inte heller A och när överläkaren på kirugen sa "jag förstår att du har jävulskt ont" så var det mer som en lättnad att någon verkligen tog smärtan på allvar även om det var 3 veckor försent och när sjukvårdspersonal både från Malmö sjukhus, Trelleborg lasarett och Ystad lasarett ringer hem och frågar hur det är stup i kvarten så har vi mest tagit det som en ren omtanke och att de själva mår dåligt över att det inte blev en till operation 2 dagar efter förlossningen som de övervägde, inte har vi tagit det som att de är rädd att tillståndet försämras. Eller som när läkarna i ystad satte fart och ringde runt som galningar då när vi var inne före jul så tänkte vi också att det mest var för rena omtanken, inte för att det är så allvarligt.

Hursom så jag gick in och läste i går för jag ville vara lite förberedd till dagen, BIG BIG MISSTAKE!!!! Det var väldigt nyttigt att läsa och det är många frågetecken och man blir nästan lite förbaskad också, väldigt förbaskad faktiskt om jag ska vara ärlig men mest bara ledsen och satt länge och jag satt och kramade om B hårt medan tårarna bara rann, ja sprutade ut om jag ska vara ärlig, vi har haft sådan tur som har henne och som har mig kvar vid livet. Men varför är det ingen som pratat klarspråk och varit riktigt ärlig med oss förrän vi träffade kirurgen i Malmö? Varför lindade man in det och A´s största fråga är: Varför sa de inget till mig när vi var på sjukhuset i november?

Jag tränger ju bort och försöker att inte tänka så mycket på det trots att jag blir påmind från smärtan 24/7, för det går inte att njuta av dagarna med B då eller jobba eller något alls om jag hela tiden ska gå och må så dåligt, det är bara till att bita ihop och göra det bästa av situationen och sedan njuta av B istället. Men i dag ska vi alltså till Ystads BB och träffa barnmorskan K och en av läkarna (om de inte har väldigt mycket att göra på BB idag för då ska vi inte dit) och på måndag ska vi till Ystad BB´s kurator och fylla i lite papper till patientförsäkringen om det som hände.....

,....Men nu ska jag klä på mig och gå ut med hundarna innan jag ska väcka B och vi ska åka till församlingshemmet och jobba lite med konfirmanderna innan vi ska till Ystad...

"gänget och jag"

Tisdag, onsdag och Torsdag har vi fullt upp, ja egentligen även måndagar och just denna vecka även lördag och söndag. Hursom i Onsdags var vi på babycaféet och i torsdags var vi på öppet hus och B tycker det är så roligt att vara där, speciellt i onsdags för då var det fler bebisar i hennes ålder på plats för första gången.

Igår hade vi iaf en välförtjänt lugn dag, vi gick en lång morgonpromenad med hundarna och en halvlång lunch promemand med hundarna i solen, det var nästan vårväder ute och som vi mös. Hundarna har sedan länge accepterat B som en i flocken, lite som Mowgli i djungelboken kan jag tycka.

Min fantastiska dotter

Min söta och helt fantastiska dotter, vad skulle jag göra utan dig? Hur skulle jag få dagarna att gå och hur skulle jag orka om du inte hade varit så himla fantasisk och underbar på alla sätt och vis?

B har varit helt fantastisk underbar idag utöver det vanliga. Vi gick hemifrån kl 07,50 imorse för att ta bussen ner till kyrkan, under morgongudstjänsten låg hon och sov mest hela tiden, hon vaknade till en liten stund men sa inte ett ljud, vi gick in till församlingshemmet för morgonfika "med gänget" och hon "hängde" lite hos AM medan jag fikade, hon somnade i AM´s knä, efter en timme hoppade vi på bussen och åkte bort till icamaxi, hon sov och var vaken om vartannat men gnällde inte en enda gång trots att klockan började närma sig många timmar hemifrån, hon somnade påvägen hem från Maxi så jag skyndade mig att göra iordning hundarna medan hon sov och så gick vi en längre tur med dem, 40 minuter senare kom vi in och jag fick ta av hundarna i lugn och ro och packa upp varorna medan hon snällt väntade, sen var det som om hon kände det på sig att nu ställer mamma in sista varan i kylen och då talade hon minsann om för mig att nu vill jag ha mat...

Sen när hon hade ätit lite mat och vi hade myst i soffan (framför hem till gården) i en timme så la jag henne i hennes spjälsäng och för första gången någonsin somnade hon i den och det hände inte bara engång idag utan hela 3 (!) gånger, jag blir tårögd vad tiden går snabbt, det känns genast som hundra år sedan hon var beroende av att somna i min famn, nu kan hon helt plötsligt nöjt somna i sin spjälsäng, så fort tiden går....men det är klart hon är stor tjej nu..7, 5 vecka...

ett childhoodarmband rikare

"Varje pärla på armbandet har en egen färg och beskriver en artikel i barnkonventionen. Pärlorna och Childhood vill påminna dig om allas rätt till en barndom. Överskottet från armbanden går direkt till Childhoods projekt runt om i världen. Du kan även köpa armbandet i Doc Morris apotek. Armbanden säljs per styck för 100 kronor och hela försäljningssumman går till Childhood. "

Ovanstående står på childhoods hemsida och det läste jag EFTER att jag hade köpt mitt childhoodarmband i ett doctor Morris apotek i förra veckan. Jag vill tro att jag har gjort någonting bra och att pengarna verkligen har hamnat hos barnen som har det svårt.

Är pappan barnvakten?

Jag är med i en föräldragrupp på internet, vi har den dels på ett föräldraforum men sedan även startat den på facebook, en sluten sådan. Bjöd in min bloggvän A också, jag trivs väldigt bra i den här gruppen och det förs intressanta diskussioner varje dag.

Hursom så diskuterades det om när det är okey att lämna iväg bebisen till barnvakt första gången och då var det en mamma som skrev att hon hade lämnat bebisen ensam med pappan för första gången i går (barnen i den här gruppen är 2 månader) och då tänkte jag att om det räknas att lämna iväg bebisen till barnvakt när man lämnar bebisen med pappan så, ja då var B bara 5 minuter gammal när hon lämnades med pappan första gången och då var hon dessutom ensam med honom 3 dagar i sträck...i övrigt har jag då barnvakt varje dag till B eftersom jag brukar sköta morgon och kvällspromenaderna med hundarna utan B och hon blir hemma med pappan.

Och jag skulle vilja påstå att pappan inte ska ses som en barnvakt och därför är det inte samma sak, iaf inte i mina ögon, att lämna iväg bebisen till en barnvakt och lämna bebisen i pappans händer.

kräkfontän

Halvsitter för tillfället i sängen med en sovande B på mitt bröst och surfplattan i min hand, pluttenuttan hade för en timme sedan kräkfontän och kräktes ned halva mig, sig själv, sängen och golvet, det blev översvämning i lilla magen med andra ord. B var dock pigg efter insidenten och vi hade sång och rytmikstund, nu sover hon dock sedan 10 minuter och jag ska försöka lägga ned henne i hennes säng så jag kan gå och duscha av mig kräkorna innan hundar o man ska väckas, A har nämligen sovit i tonåringensrum och skonat mig och B från den matförgiftning han råkade ut för igår efter ett besök på kinarestaurangen. Tonåringen är inte hemma ska tilläggas.

Aj aj i mammahjärtat

Usch och fy vad ont det har gjort i mammahjärtat idag! Hur klarar ni föräldrar det? Man kanske vänjer sig, antagligen för annars skulle väl inte en enda unge gå på dagis!?!?

Jo alltså idag tjänstgjorde jag på en begravning och då säger det ju sig själv att det inte är så lämligt att ha en 7 veckors bebis i kapellet, det går väl an om man visst att hon skulle sova och vara tyst hela tiden men hur ska det gå till? Ge henne sömntabeletter? Visserligen gör hon ju ljud genom att prutta högt även när hon sover så även då skulle hon störa.. jaja hursom A jobbade idag och han var inte så glad i idéen att behöva ha henne på jobbet under den 1,5 timmen jag skulle vara borta och jag vågade inte ringa till min prästkollega AG och fråga om hon ville ha B på kontoret så jag stod lite i velet hur jag skulle göra, då sa J att hon kunde ju ha B hemma tillsammans med hennes tvillingar på 1 år eftersom vi iaf sen skulle gå på öppna förskolan..ja visst sa jag men aj aj vad det sved i mammahjärtat..

Precis före begravningens början så kände jag att jag inte visste vilket som var värst, tjänstgöra på en begravning för första gången någonsin eller lämna lilla dottern till barnvakt...dessa 2 händelser går ju naturligvis inte att jämföra så klart då båda 2 gjorde ont på olika sätt, det gjorde lixom jätte ont att se en nära vän och granne vara så ledsen och förstörd över sin anhöriga samtidigt som det gjorde ont på ett annat sätt att vara utan sin dotter om ni förstår.

Begravningen gick bra och jag fick beröm av både min mentor, de anhöriga och övriga som var där och så snart jag var klar sprang jag så fort jag kunde bort till J för att ta B i min famn och bara krama om henne, jag ville säga att jag aldrig mer kommer att lämna henne men det är ju inte sant.. om ett år ska hon ju börja på dagis och det kommer troligen fler tillfällen innan dess då hon måste vara hos barnvakt i någon timme...

..när jag kom tillbaka till församlingshemmet på eftermiddagen stötte jag och B på kollegan AG som sa att nästa gång ska B lämnas in på hennes kontor och ingen annanstans ...

Nattedax

De senaste veckorna har vi kommit i säng så sent (runt 23.30) vilket har resulterat i en övertrött B på kvällarna och att hon somnat i famnen runt 20 för att sedan bli väckt av att vi går och lägger oss och så får vi börja om nattprosiduren när vi kommer till sängen, sen sover hon ju hela nätterna och går inte upp förrän runt 9-10, men det är just det jag vill undvika så idag var det tänkt att hennes 20.00 sömn skulle ske i sängen...

..just idag när jag måste sitta och jobba på kvällen så ska naturligtvis B stula vid insomningen och hennes 20.00 sömn slutade med att jag sedan jag kom in med hundarna 20.30 har legat med henne i sängen till 21,30 då somnade hon äntligen, trodde jag för i skrivande stund vaknar hon igen.. varför av alla kvällar måste hon krångla ikväll när jag MÅSTE jobba? känner hon det på sig?