I dag ska vi till Ystad och träffa Barnmorskan samt en av de två läkarna som opererade mig efter förlossningen, det är andra gången vi träffar barnmorskan K efter att vi kom hem från BB men det blir första gången sedan det beslutades att jag måste opereras igen och det blir första gången som vi ska träffa en av de två läkarna.

Min mamma har hela tiden sagt att det är tur att vi inte förstår hur illa det är, för det är faktiskt så att jag har fram till i går inte riktigt förstått och inte heller A och när överläkaren på kirugen sa "jag förstår att du har jävulskt ont" så var det mer som en lättnad att någon verkligen tog smärtan på allvar även om det var 3 veckor försent och när sjukvårdspersonal både från Malmö sjukhus, Trelleborg lasarett och Ystad lasarett ringer hem och frågar hur det är stup i kvarten så har vi mest tagit det som en ren omtanke och att de själva mår dåligt över att det inte blev en till operation 2 dagar efter förlossningen som de övervägde, inte har vi tagit det som att de är rädd att tillståndet försämras. Eller som när läkarna i ystad satte fart och ringde runt som galningar då när vi var inne före jul så tänkte vi också att det mest var för rena omtanken, inte för att det är så allvarligt.

Hursom så jag gick in och läste i går för jag ville vara lite förberedd till dagen, BIG BIG MISSTAKE!!!! Det var väldigt nyttigt att läsa och det är många frågetecken och man blir nästan lite förbaskad också, väldigt förbaskad faktiskt om jag ska vara ärlig men mest bara ledsen och satt länge och jag satt och kramade om B hårt medan tårarna bara rann, ja sprutade ut om jag ska vara ärlig, vi har haft sådan tur som har henne och som har mig kvar vid livet. Men varför är det ingen som pratat klarspråk och varit riktigt ärlig med oss förrän vi träffade kirurgen i Malmö? Varför lindade man in det och A´s största fråga är: Varför sa de inget till mig när vi var på sjukhuset i november?

Jag tränger ju bort och försöker att inte tänka så mycket på det trots att jag blir påmind från smärtan 24/7, för det går inte att njuta av dagarna med B då eller jobba eller något alls om jag hela tiden ska gå och må så dåligt, det är bara till att bita ihop och göra det bästa av situationen och sedan njuta av B istället. Men i dag ska vi alltså till Ystads BB och träffa barnmorskan K och en av läkarna (om de inte har väldigt mycket att göra på BB idag för då ska vi inte dit) och på måndag ska vi till Ystad BB´s kurator och fylla i lite papper till patientförsäkringen om det som hände.....

,....Men nu ska jag klä på mig och gå ut med hundarna innan jag ska väcka B och vi ska åka till församlingshemmet och jobba lite med konfirmanderna innan vi ska till Ystad...