barnmissandel och vanvård av barn

När jag läste tidningen igår höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen.

Du behöver verkligen inte leta dig bort till Österike eller USA för

att läsa och höra om dessa hemskheter mot barn och andra människor,

nej det räcker med att åka några mil bort, till Stockholm eller Dalarna.

För några veckor sedan stod det i tidningarna om fosterfamiljen

i Dalarna som hade hängt upp barnen på krokar, låste in dem på vinden

och hängt ut dom för fönstret. I går kunde vi läsa om mamman i Stockholm

och idag kan vi läsa om barnen på ungdomhem som blir satta i isolering.

Under ett möte med en bekant och en väninna i går kväll så kom detta samtalsämnet upp,

vi alla tre ställde oss frågan hur man kan göra så mot sina barn?

Hur kan den här mamman i Stockholm kämpa så om att återfå vårdnaden om sina barn,

när hon sedan tänker misshandla dom och vanvårda dem så hemskt?

Jag har läst David Pelzers böcker, jag har läst " min mamma sa att jag var sjuk"

och jag har läst " det ingen ser" och vad har nu dessa gemensamt med barnen i Stockholm?

Jo alla har blivit misshandlade och vanskötta av sina föräldrar.

Det är pinsamt. Det är pinsamt att Socialen varit där och tagit ifrån mamman barnen

och sedan får hon tillbaka vårdnaden trots de missära förhållanden som råder.

Och det är pinsamt att man man inte reagerat tidigare på anmälningar.

Jag tycker det är hemskt. För det första om man tittar på Fosterföräldrarna i Dalarna,

hur kunde dem ens få tillstånd att bli fosterföräldrar?

jag trodde det var, precis som vid en adopotion, att det var föräldrarkurser mm innan man fick tillstånd att bli Fosterföräldrar?

Och sen familjen i Stockholm, tårarna började rinna när jag läste om dem barnen.

Hur kan man vara så grym mot andra människor och sina egna barn?

När det gäller ungdomshemen så har jag egentligen inga åsikter,

jag måste fördjupa mig i ungdomhem innan jag ens kan uttala mig

om det är rätt att isolera stygga barn eller inte.

Samtidigt som min spontana reaktion är,

herre gu det är barn vi pratar om inte vuxna kriminella.

Och vad hjälper isolering?

vad är det för förebyggande med att isolera?

Men dem kanske säger som vissa hundtränare?

Det hjälper inte alltid med positiv bestraffning

Jag är osynlig

Jag har i flera dagar undrat om jag är osynlig.
Folk tränger sig, folk stöter in i mig, Folk ställer sig
framför och ser inte att det står eller sitter en annan människa där.

I morse på tåget ställde sig en kvinna framför mitt säte
och körde sin handväska rakt upp i ansiktet på mig,
Och trots att jag sa "ursäkta din handväska är rakt i mitt ansikte"
så flyttade hon den inte, precis som om jag varken syns eller hörs.

Och jag tycker det verkar vara så överallt, folk ser mig inte,
man går förbi mitt skrivbord utan att se mig, man tränger sig före i kön,
för det verkar inte stå någon där. Det är väl bara en tidsfråga innan någon
sätter sig i mitt knä på bussen eller tåget, för jag syns uppenbarligen inte.

Kanske smälter jag in i mängden för mycket,
kanske är det bara människor som blivit nonchalanta
och att världen blivit sådan "jag först" plats.
Det har blivit kallt och vart tog värmen vägen?

kaoset i landstinget

tjugo över fyra var jag lika vaken som programledarna i P4as vaken.
Jag vaknade en timme före klockan skulle ringa.
Piggmurt var vad jag blev.
lika bra att ta en snus och starta datorn.,
att försöka somna om gör mig troligtvis bara trött under dagen senare,
jag känner min kropp alltför väl vid det här laget.

Jag läste att finanskrisen även nått landstingen nu,
det ska sparas ännu mer, personal ska bort,
sjukhus ska läggas ner. kanske dags att privatisera nu?
Svenska regeringen hävdar ju fortfarande att Sverige har den bästa sjukvården,
haha det vet vem som helst att det inte är sant, eller kanske menar dem
att när patienterna väl får vård så får de den bästa vård,
det kan nog stämma, iaf på Neurologen på UMAS.

men hur ska vårdgarantin på 3 månader kunna gälla
om det ska läggas ner och sparas mera? landstingen klarar den ju inte nu.
Och på detta jagas de sjukrivna av försäkringskassan
"ut och jobba nu" ja det som håller på och hända i Sverige nu
är kaos. Jag tror inte man kan använd ett annat ord än kaos
när vårdcentraler läggs ner, sjukhusavdelningar och
personal dras in och på detta läggas mer press på
personalen som arbetar kvar inte undra på att det sker misstag,
och det läggs press på patienterna som måste ut och arbeta samtidigt som de är sjuka.

Jag har ett förslag. För att spara pengar sluta hyr in konculter,
sluta hyr in personal från bemannningsföretag, det kostar er mer
än att ha en läkare eller sjuksköterska fast anställd.
Satsa på kvalitet istället för kvantitet.
Om man lyssnar på patienten från första början
och då gör en riktig undersökning direkt så kommer
denna att i slutendan kosta mindre.

jag vet själv hur det var när jag fick mina första symtom,
jag blev runtskickad i ett halvår innan jag tillsist satte mig på akuten
och där fick jag vård, efter 5 månader då jag inte längre
kunde kontrollera min kropp och endast vägde 42 kilo
fick jag den vård som akuten ansåg att jag skulle haft 5 månader tidigare,
och då gick detta snabbt.
Jag vet flera MS patienter på neurologen som fått gå år ut och år in,
innan det äntligen gjorts en magnetröntgen och ett ryggmärgsprov,
Advokaten tex, hon kom in i stadie 2 i MS innan hon fick medicin som bromsade.

Om politikerna lyssnade mer på patienterna och på
personalen som arbeter ute på avdeningarna så är jag säker
på att Sverige skulle ha en bättre fungerande sjukvård,
det är nämligen undersköterskorna, sjuksköterskorna och läkarna
som faktisk vet hur deras arbetsplats kan fungera bäst..
Jag tror man måste få ner bestämmandet på en gräsrotsnivå
innan Sverige kan se en fungerande sjukvård igen,
det eller privatisera.

Vänner o familj

Utan vänner och familj är man ensam. Man ligger där på sjukhuset helt ensam och ringer i panik, ingen svarar. Man ligger där i salen och dom enda som vet att man ska dö är sjukhuspersonalen.

Nu ska jag inte dö utan har bara varit på en emg undersökning som fick mig att bryta ihopa. Man vet fortfarande inte vad som hände på operationsbordet den 14 maj. Ingen kan svara på varför jag inte kan lyfta armen och har denna smärta som inte ens morfinen tar på. Och när man blir så skör så önskade man att någon i familjen iaf kunde svara i telefon. För man vill ha stödet där även om det är 70 mil emellan.

Utan vänner och familj är man ensam. Och jag tror faktiskt ingen människa mår bra av att vara ensam. Vi måste ha kärlek. Jag har iaf vänner och jag har en familj och för varje dag som går sedan ja blev singel för ett år sedan så funderar jag på att flytta upp till dem igen.

Men tänk dem som inte har vänner eller familj. Dem som sitter ensamma dag ut och dag in, det måste vara riktigt tufft och här med sänder jag en tanke till dem. Ta modet och ge er ut, kanske finner ni vänner, kanske bildar ni en familj.

Och till alla er som har familj och vänner, vårda den kärleken, ni vet aldrig när den tar slut. För ingen vet hur morgondagen ser ut

Midsommarafton

Det märktes att det inte var det vanliga pendlar folket som var ute och åkte i morse.
I vanliga fall brukar vi busspendlare stå i en fin kö och vänta på bussen,
vilket innebär att den som kommer först står först i kön och den som kommer sist
står sist i kön, inte svårare än så med andra ord.
Vi var 10 busspendlare i morse och resterande folk har aldrig åkt buss i hela sitt liv,
det var iaf inte den uppfattningen vi fick när dom ställde sig i en klump och försökte
tränga sig före oss som stod så fint i kö.
vi brukar nämligen stå fint i kö och när man kommer på bussen hejjar man på busschauffören
och byter några snabba meningar innan man fint går och sätter sig, därefter säger man hejdå när man kliver av, vilket brukar responsas med ett hejdå från alla passagerare och inte bara busschauffören, bussresan blir lixom så mycket trevligare då. Ofta småpratar man lite med dom i kön och dom på bussen. Men inte i morse.

Nåja, jag inhandlade midsommarmaten igår inkl jordgubbar
och när jag kommer hem i eftermiddag ( kl 15) så ska jag
grilla med Elvis och Hjalmar Branting, jupps jag är själv
med mina hundar, underbart NOT! Att vara ensam på midsommarafton
är nästan mer deprimerande än att vara ensam på julafton.

Jag tyckte jag var tidigt ute i år och planerade midsommarfirandet redan vid valborg,
men jag var uppenbarligen väldigt sent ute för alla hade redan planer, planer jag
inte kunde ingå i då jag är singel, gadäm jag hatar detta singelliv.
Nu har jag iaf varit ännu tidigare och redan planerat midsommarafton 2010,
då åker jag till Sala och firar med Cessan med familj.

Glad midsommar iaf till er alla som har någon att fira med....

Alla känner apan, apan känner igen

Igår hade jag ingenting att blogga om,
jag kunde dock bloggat om ingenting.
Det hade då blivit " jag bloggar nu om ingenting,
ingenting, ingenting"

men idag har jag massor att blogga om
så idag blir det inlägg må ni tro.

uttrycket " alla känner apan, apan känner ingen"
stämmer väldigt bra in på mig just nu.

Folk i Trelleborg hejjar hejvilt och jag hejjar tillbaka
utan att ha en aning om vem människan är.
Nu är det visserligen så i små städer att man hejjar för att
vara artig. Men så sent som i morse var det en person som hejjade
precis som vi kände varandra, men vem var han?
En arbetskollega? någon jag träffat på en fest för länge sedan?
någon kund på loppiset? en hundägare?
Eller bara människa som brukar säga " men hallåja" när han cyklar förbi?

nåja det är ju trevligt att folk "känner mig" eller vet vem jag är,
det hade dock varit trevligare om jag vetat vilka dem var.

lösspringande förrvirrad hund som skadade andra hundar

Efter sommarkrysset i lördags var jag ute och jagade en lösspringande hund över halva Trelleborg. Det var en svart schäferblandning som var på vift och den uppfattades farlig då den hade bitit en dvärgpudel högre upp på gatan, vad jag fick höra hade den fått åka till djursjukhuset, han hade även bitit en amstaff ganska illa några dagar innan. Då svaret från polisen var " den hunden brukar springa lös, vi skickar en bil om vi hinner" så slutade historien med att vi var 9 trelleborgsbor som försökte fånga in den här hunden som var en fara för både människor och hundar. När jag lyckats närma mig hunden märker jag att den är väldigt rädd och inte farlig, eller farlig pga sin rädsla för människor. Efter någon timme fann vi ägaren på andra sidan Trelleborg och då kom svaret på varför hunden var så rädd. Ägaren var hög som ett hus och skulle "pula" både oss och hunden om vi inte gick därifrån. Vi ringde återigen polisen, polisen skulle komma på engång, efter en timme hade dom fortfarande inte kommit. Ägaren hade då brytit ihop och grinde och jag frågade om han kom ihåg att han sagt att han skulle "pula" oss vilket han inte gjorde, han kom heller inte ihåg att han hade sagt att han skulle "pula" hunden. Efter 2 timmar lyckades vi fånga in hunden och polisen hade fortfarande inte kommit. Rosenrasande gick jag hem till mina hundar kl 22. 48 fast besluten om att sådana människor inte skulle få ha hund.

Hur långt ska det gå innan polisen aggerar? Jag hoppas innerligen att dvärgpudeln inte dog av sina skador och alla Trelleborgs hundägare bävar nu för att vi kommer möta den här lösspringande hunden igen. Jag uppfattade inte hunden som aggressiv utan snarare väldigt väldigt rädd och det kanske inte är undra på om nu ägaren brukar "pula" hunden, vilket han uppenbarligen inte kommer ihåg eftersom han tydligen brukar vara så påtänd som han var i lördags. Men det är ju heller inte kul att veta att varje gång man går ut med sina hundar så riskerar man att möta en lösspringande hund som biter andra hundar

min lilla tjyv

på bilden ovan ser ni min lilla tjyv (tjuv) som snodde en kaka ur skafferiet i lördags.

Mycket nöjd lägger han den i sin säng och varken jag eller hjalmar branting får gå i närheten,

han mårrar även åt människorna på Tvn, inte heller dom får komma åt hans fynd.

På frågan om Elvis ville följa med ut på kvällspromenaden så låg han bara kvar i sin säng

så jag och hjalmar branting fick gå ut själva, för Elvis lämnade inte sin säng.

Någon kunde ju ta hans fynd, även fast ingen skulle vara hemma.

medan Elvis låg i sin säng och vaktade sin kaka så satt jag och hjalmar branting i soffan och tittade på sommarkrysset.