Tillskottet

Jag tror aldrig att jag sa att jag följde med till Aggarps Djurhem förra söndagen, ett stort stort misstag om man nu kan säga så och jag har är glad att Dvärgpinchern redan var tingad om vi säger så och att de andra hundarna som fanns där bara var stora schäferblandningar och dobermann hundar. Annars hade jag nog tagit med mig hela djurhemmet hem.

Det var loppis på Aggarps djurhem i Svedala och då tänkte jag passa på att titta efter en hund till svärmor, när jag inte hittade någon som jag tror skulle passa henne, förutom dvärgpinschern så slutade det med att jag gick till katthemmet och såg 3 ursöta kattungar, som J redan hade spanat in innan mig, och i går kom "lillskruttan" hem till oss. Nu hoppas vi bara på att hon är bra på att jaga råttor och spindlar nere i källaren och att hon kommer att komma bra överens med de andra familjemedlemarna, men hon har redan blivit "pappas lilla flicka" i alla fall.

Har ännu inte bestämt något namn på "lillskruttan" som kom hem i går, Rosalee har djurhemmet döpt henne till men det kan hon inte heta för Edith Piaff heter Rosalie i stamtavlan. Karin Boye tyckte jag eftersom den andra katten heter Selma Lagerlöw. Men man kan inte döpa en katt till Karin har jag hört. Elsa Beskow låter så mesigt på en kattunge som redan har satt de andra djuren på plats.

Nu är det bara elefanten och giraffen som fattas så har vi ett helt zoo här hemma. Tur att vi har stor trädgård.

Att Växa

I går gick man in i något som heter Trenighetstiden i kyrkligtspråk, det är en tid som handlar om att växa. Kanske är det därför man lägger konfirmationsgudstjänsterna under den här tiden, det finns väl inga som växer så mycket som ungdomar? Ena dagen är din lillebror tre decimeter kortare än du och har storlek 36 i skor, andra dagen har han växt om dig med två decimeter och har helt plötsligt storlek 48 i skor och pratar med både ljus och mörk röst, är han en supran eller bas?

Efter att ha suttit en hel del i trädgården i går och tittat på mina växter som bara växer vilket det gör per automatik nu på sommarhalvåret så var jag på konfimation, en konfirmationsgrupp som jag följt lite under läsåret 09/10 tog sin konfirmation i går och det var så fint, en av Stefans konfirmander ville dessutom ha mig som viktig vuxen så det var bara att ta på sig sommarkläderna och cykla till kyrkan. klockan 16 var det dags och klockan 17.15 var jag åter hemma i min trädgård och kunde lukta på blommorna höll jag på att säga, men det är nästan lite så. Jag beundrar mina konstverk men jag tycker nog att jordgubbsplantorna kan växa lite snabbare, smultronen, lavendeln, fingerborgsblomman och den stora blåklockan eller varför inte vinbärsbusken och alla de andra blommorna som är planterade? Bristen på tålamod och den väntan som ibland känns oändlig är ganska dominerande hos mig som ni vet. Allt ska vara utslaget på engång och allt ska vara stort och fint. Men visst är det trevligt att hålla på och påta i trädgården, det är en slags terapi och på onsdagmornar och lördagmornar går jag förbi torget med hundarna där det säljs olika blommor och tre gånger i rad har det slutat med att jag köpt en ny blomsort som jag senare kan plantera i min trädgård.

Att växa, jag tror att människor aldrig slutar växa, dels blir vi äldre och då blir vi klokare och sedan händer det saker i ens liv som blir viktiga milstolpar och med de växer vi automatiskt. Jag växte så det knakade efter min långa sjukhusvistelse, jag lärde mig saker om livet och mig själv som hm ja det blev en väckarklocka för mig och när man varit med om något sådant så gäller det att stanna upp och njuta av livet undertiden som kampen pågår med att komma tillbaka till ett normalt liv. Så mitt emellan alla träningar och träningar så sitter jag i min trädgård, planterar något nytt, sätter mig ner och gör absolut ingenting förutom att njuta av att bara vara i livet.
Då växer jag samtidigt som jag ser mina frön och lökar växa upp till knoppar som sedan växer till ståtligt fina blommor, grönsaker och frukter.

The End ( för i dag)

powerwalk, boxning, powerwalk

Oj, vad tiden går snabbt. Jag har varit borta från datorn i närmare 2 veckor och det per automatik gör att jag inte har bloggat heller.

Vad har hänt här då? Jag har äntligen fått terapisamtal, krishantering bättre sent än aldrig med andra ord. Nu kanske jag kan slippa alla mardrömmar på nätterna??
utöver det så har jag börjat träna boxning som terapefeten och sjukgymnasten rekomenderade, det är jätte kul och jag var tydligen så duktig så jag blev direkt uppflyttad från nybörjargruppen till tävlingsgruppen "inte konstigt med tanke på aggressionen du har inom dig" sa terapeften och han vill nu att jag tränar boxning minst 3 gånger i veckan under hela juni månad samtidigt som jag går och pratar med honom. Fysiskt är jag ju nästan helt återställd, det är bara högerarmen som jag inte har full känsel i ännu men eftersom jag känner halva armen så hänger yttersidan per automatik med i träningen.

På tisdag ska jag på återbesök till Lund universitetssjukhus, jag hoppas dom har bra nyheter för jag känner mig bättre än på flera år fysiskt. Det är riktigt skönt att slippa alla tunga mediciner ska ni veta.

Omslagsflicka nummer 2

Jaha min stora systers unge Stina får inte känna sig utanför och den där vi föräldrar tävlingen är tydligen riktigt populär, undra om det finns en sådan för hundar?

Iaf jag har idag skickat ett röst även på lilla Stina som är 16 månader och vill man även rösta på henne så kan man göra det på följande länk :


http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/?view-id=31406



Vi har tillbringar förmiddag genom att följa med J på olika loppisar och jag förstår inte varför han vill ha med mig, det är sällan jag faktiskt följer med, för när vi stannar vid en loppis så funkar det så här. Bilen stannar, jag tar ut hundarna och redan där har J försvunnit. När jag sedan kommer fram till borden så är det dags att åka vidare till nästa ställe, antar att det är så att vara antikhandlare och jag ska inte klaga jag är lika fokuserad när jag är på tävlingar och utställningar att jag liksom glömmer bort sällskapet jag hade med mig. Elvis Presley han iaf hamna i bråk med 2 hanhundar och det var Edith Piaff dom slogs emot, när Taxen och Elvis hamnade i bråk gick Edith dit och tog Elvis parti, hon börja bli riktigt modig nu den där lilla krabaten och all ensamhetsträning har gett resultat.



Sockerkakan är i ugnen och nu är det dags att rensa ur garderoberna.

Omslagsflicka

Min systerdotter Emilija som är 8 månader har sagt till sin moster, mig, att hon jätte gärna vill bli omslagsflicka och självklart ska du bli det sa jag då.

Jag uppmanar nu alla mina läsare att gå in och rösta på världen bästa unge:

http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/?view-id=31427


Tack på förhand för många röster på Emilija :D

Debut

Drygt 4,5 år efter att jag och Elvis Presley började träna lydnad så har vi fortfarande inte kommit iväg på någon lydnadstävling, det har gått 3 år sedan han tävlings tränade Agility sist och inte heller där har han fått starta officiell tävling ännu. Hursom nu har vi att tacka Nina för att lydnadstävlings debuten kommer i sommar och inte vintern 2016. Vårt nya team "mini hundar" skall från och med i sommar starta en ny trend bland chihuahuor och Kineser att vara med på lydnad tänkte vi, Edith Piaffs lydnadsdebut kommer dock att få vänta till hm ja hon kommer nog förresten inte att ha någon karriär inom lydnad då hunden varken kan sitt eller ligg i nuläget och verkar vägra att fatta hur man lär in komandot. i söndags tog det ju 30 minuter för henne att fatta att hon skulle hoppa över det lilla agility hindret för att få godis så det kanske säger hur smart den hunden är?

Elvis Presley älskar att träna lydnad och kan alla moment som ingår i både lydnad 1 och 2 galant förutom aporteringen så det är väl den vi får öva på fram till debuten, sedan 1 år tillbaka ungefär äter han ju pinnar och ben så nu tycker han ju om att ha saker i munnen i a f så då borde apporteringsmomentet gå lättare att träna in.

Agility får dock Elvis Presley vänta med att debutera på officiell tävling till typ sena hösten eller vintern, jag tror nämligen att han behöver gå en uppfräshningskurs innan, om inte annat den som ska tävla med honom.

Tiden står stilla

Medans jag väntar på att alla utredningar ska bli klara etc så jag vet att jag är fit for fight och kan börja jobba igen så roar jag mig med att träna. Fysiskt skulle jag klara av att jobba anser jag men inte läkarna dom menar att så länge det psykiska släpar så på efterhand så ska jag vara hemma, tid för krissamtal har jag fortfarande inte fått och man börjar undra om det är lika lång väntetid för dom som har gått igenom ännu värre trauman än vad jag har gjort. Upp till 7 månaders väntetid på krissamtal sa sjukhuset igår, då sa jag att har jag inte fått en kallelse i slutet av maj så behöver ni inte skicka någon. I nästa vecka ska jag och min jurist sätta oss ner och fylla i den där anmälan till patientnämden och HSAN anmälan.

Hursom träningen, har insett att jag måste köpa andra skor för annars kommer mina hälsenor att gå av. När jag skulle göra höga kick ups och hopp i dag trodde jag helt ärligt att hälsenorna sprack så ont som de gjorde de inte så klart, dom är nog bara inflamerade och felbelastade. Ska bara träna överkroppen i morgon eftersom jag behöver friska hälsenor i helgen när jag ska springa efter snorungar när de är på vift i Berlin, kanske inte men gå mycket ska vi göra i Berlin iaf. Kortison kilorna verkligen rasar av mig nu, underbart, snart ser jag ut som en människa igen.

Min sjukgymnast tycker att jag ska börja på gymmet nu medans jag väntar på att få göra de resterande utredningarna. Det kanske inte vore en dum idé? Men vilket gym ska man gå på då? Finns det något där det inte finns några folk? hm Tror jag ska fråga min granne på andra sidan gatan som brukar gymma typ varje dag vart han går och vad han kan rekomendera för ställe.

Tycker bara det är så konstigt, sjukvården vill att man ska bli frisk så fort som möjligt men ändå dras det ut på tiden vilket resulterar i att patienterna hinner bli ännu sämre under tiden. Som jag sa till Läkaren igår "hade allting fungerat som det skulle så hade jag varit tillbaka på jobbet i april" men nu fungerar inte systemet som det ska och det är absolut inte ert fel utan de som styrs fel och det har resulterat i att ni inte anser att jag kan börja jobba ännu, har jag förstått er rätt?" Precis sa överläkaren på Trelleborgs lasarett och frågade fint om jag ville vara med i en undersökning som medicinarna gör på Göteborgs universitet, eftersom jag är en sådan typisk patient som skulle varit 100% frisk nu om sjukvården hade fungerat som den skulle, absolut svarade jag och fyllde snällt i den 20 sidor långa undersökningen innan jag cyklade hem och tränade sitt träning med min envisa tonårs tik.

Oansvariga hundägare

Blir så förbaskat förbaskad på onasvariga hundägare.
Det finns en hund som vi regelbundet träffar på i stadsparken som båda mina hundar är rädda för och det är förståligt för det var han som förstörde Hjalmar Branting i höstas, något jag tror att dom kommer ihåg utöver hans otäcka beteende.
Trots detta så låter ägaren hunden attakera och skälla ut mina små hundar varje gång vi ses och så fort jag kontrar henne att hålla i sin stora hund på 60 kilo och inte låta honom slå tassen på min lilla chihuahuas rygg som han gjorde mot Hjalmar Branting i höstas, så bara skrattar ägaren och sedan säger hon att det är mitt fel för att jag pjonkar för mycket med mina hundar. Jag blir så förbaskad! Ägaren och hunden är dessutom sedan i höstas dagligen med våra hundvänner vilket har resulterat i att jag inte kan gå dit så Elvis och Edith Piaff får leka av sig, nej det går inte eftersom den där hunden på 60 kilo bestämt ska attakera mina små och ägaren bara står och skrattar.

I dag träffade jag på dom igen, ägaren har numera hunden kopplad då det är många som klagat på den här stora hunden som springer och attakerar småhundar. Men vad hjälpte kopplet? Hon har ett stort och långt flexikoppel vilket resulterade i att hunden trasslade in hundarna och mig och jag höll på att ramla. Vad gör ägaren? Hon bara skrattar! De andra som var där sa till sist åt henne på ett snällt sätt " men försök att hålla hunden borta från Elvis och Edith", hunden skäller ju som en galning också och jag brukar ibland höra honom hemma i huset när han är borta i trädgården dvs han skäller så högt så troligtvis hela Trelleborg hörde den där hunden idag som han höll på.

Tycker det bara är så tråkigt med vissa hundägare, om de kunde hålla koll på sin hund/sina hundar så skulle allt vara så mycket trevligare. Det verkar vara allt vanligare att hunden styr sin matte/husse istället för tvärtom, Tror vi har träffat på 3 hundar den här vecka där det är hunden som är ute och går med sin husse eller matte istället för tvärtom.