Att Växa

I går gick man in i något som heter Trenighetstiden i kyrkligtspråk, det är en tid som handlar om att växa. Kanske är det därför man lägger konfirmationsgudstjänsterna under den här tiden, det finns väl inga som växer så mycket som ungdomar? Ena dagen är din lillebror tre decimeter kortare än du och har storlek 36 i skor, andra dagen har han växt om dig med två decimeter och har helt plötsligt storlek 48 i skor och pratar med både ljus och mörk röst, är han en supran eller bas?

Efter att ha suttit en hel del i trädgården i går och tittat på mina växter som bara växer vilket det gör per automatik nu på sommarhalvåret så var jag på konfimation, en konfirmationsgrupp som jag följt lite under läsåret 09/10 tog sin konfirmation i går och det var så fint, en av Stefans konfirmander ville dessutom ha mig som viktig vuxen så det var bara att ta på sig sommarkläderna och cykla till kyrkan. klockan 16 var det dags och klockan 17.15 var jag åter hemma i min trädgård och kunde lukta på blommorna höll jag på att säga, men det är nästan lite så. Jag beundrar mina konstverk men jag tycker nog att jordgubbsplantorna kan växa lite snabbare, smultronen, lavendeln, fingerborgsblomman och den stora blåklockan eller varför inte vinbärsbusken och alla de andra blommorna som är planterade? Bristen på tålamod och den väntan som ibland känns oändlig är ganska dominerande hos mig som ni vet. Allt ska vara utslaget på engång och allt ska vara stort och fint. Men visst är det trevligt att hålla på och påta i trädgården, det är en slags terapi och på onsdagmornar och lördagmornar går jag förbi torget med hundarna där det säljs olika blommor och tre gånger i rad har det slutat med att jag köpt en ny blomsort som jag senare kan plantera i min trädgård.

Att växa, jag tror att människor aldrig slutar växa, dels blir vi äldre och då blir vi klokare och sedan händer det saker i ens liv som blir viktiga milstolpar och med de växer vi automatiskt. Jag växte så det knakade efter min långa sjukhusvistelse, jag lärde mig saker om livet och mig själv som hm ja det blev en väckarklocka för mig och när man varit med om något sådant så gäller det att stanna upp och njuta av livet undertiden som kampen pågår med att komma tillbaka till ett normalt liv. Så mitt emellan alla träningar och träningar så sitter jag i min trädgård, planterar något nytt, sätter mig ner och gör absolut ingenting förutom att njuta av att bara vara i livet.
Då växer jag samtidigt som jag ser mina frön och lökar växa upp till knoppar som sedan växer till ståtligt fina blommor, grönsaker och frukter.

The End ( för i dag)