Tiden står stilla

Medans jag väntar på att alla utredningar ska bli klara etc så jag vet att jag är fit for fight och kan börja jobba igen så roar jag mig med att träna. Fysiskt skulle jag klara av att jobba anser jag men inte läkarna dom menar att så länge det psykiska släpar så på efterhand så ska jag vara hemma, tid för krissamtal har jag fortfarande inte fått och man börjar undra om det är lika lång väntetid för dom som har gått igenom ännu värre trauman än vad jag har gjort. Upp till 7 månaders väntetid på krissamtal sa sjukhuset igår, då sa jag att har jag inte fått en kallelse i slutet av maj så behöver ni inte skicka någon. I nästa vecka ska jag och min jurist sätta oss ner och fylla i den där anmälan till patientnämden och HSAN anmälan.

Hursom träningen, har insett att jag måste köpa andra skor för annars kommer mina hälsenor att gå av. När jag skulle göra höga kick ups och hopp i dag trodde jag helt ärligt att hälsenorna sprack så ont som de gjorde de inte så klart, dom är nog bara inflamerade och felbelastade. Ska bara träna överkroppen i morgon eftersom jag behöver friska hälsenor i helgen när jag ska springa efter snorungar när de är på vift i Berlin, kanske inte men gå mycket ska vi göra i Berlin iaf. Kortison kilorna verkligen rasar av mig nu, underbart, snart ser jag ut som en människa igen.

Min sjukgymnast tycker att jag ska börja på gymmet nu medans jag väntar på att få göra de resterande utredningarna. Det kanske inte vore en dum idé? Men vilket gym ska man gå på då? Finns det något där det inte finns några folk? hm Tror jag ska fråga min granne på andra sidan gatan som brukar gymma typ varje dag vart han går och vad han kan rekomendera för ställe.

Tycker bara det är så konstigt, sjukvården vill att man ska bli frisk så fort som möjligt men ändå dras det ut på tiden vilket resulterar i att patienterna hinner bli ännu sämre under tiden. Som jag sa till Läkaren igår "hade allting fungerat som det skulle så hade jag varit tillbaka på jobbet i april" men nu fungerar inte systemet som det ska och det är absolut inte ert fel utan de som styrs fel och det har resulterat i att ni inte anser att jag kan börja jobba ännu, har jag förstått er rätt?" Precis sa överläkaren på Trelleborgs lasarett och frågade fint om jag ville vara med i en undersökning som medicinarna gör på Göteborgs universitet, eftersom jag är en sådan typisk patient som skulle varit 100% frisk nu om sjukvården hade fungerat som den skulle, absolut svarade jag och fyllde snällt i den 20 sidor långa undersökningen innan jag cyklade hem och tränade sitt träning med min envisa tonårs tik.