Jag är med i en föräldragrupp på internet, vi har den dels på ett föräldraforum men sedan även startat den på facebook, en sluten sådan. Bjöd in min bloggvän A också, jag trivs väldigt bra i den här gruppen och det förs intressanta diskussioner varje dag.
Hursom så diskuterades det om när det är okey att lämna iväg bebisen till barnvakt första gången och då var det en mamma som skrev att hon hade lämnat bebisen ensam med pappan för första gången i går (barnen i den här gruppen är 2 månader) och då tänkte jag att om det räknas att lämna iväg bebisen till barnvakt när man lämnar bebisen med pappan så, ja då var B bara 5 minuter gammal när hon lämnades med pappan första gången och då var hon dessutom ensam med honom 3 dagar i sträck...i övrigt har jag då barnvakt varje dag till B eftersom jag brukar sköta morgon och kvällspromenaderna med hundarna utan B och hon blir hemma med pappan.
Och jag skulle vilja påstå att pappan inte ska ses som en barnvakt och därför är det inte samma sak, iaf inte i mina ögon, att lämna iväg bebisen till en barnvakt och lämna bebisen i pappans händer.
söndag 15 januari 2012
lördag 14 januari 2012
kräkfontän
Halvsitter för tillfället i sängen med en sovande B på mitt bröst och surfplattan i min hand, pluttenuttan hade för en timme sedan kräkfontän och kräktes ned halva mig, sig själv, sängen och golvet, det blev översvämning i lilla magen med andra ord. B var dock pigg efter insidenten och vi hade sång och rytmikstund, nu sover hon dock sedan 10 minuter och jag ska försöka lägga ned henne i hennes säng så jag kan gå och duscha av mig kräkorna innan hundar o man ska väckas, A har nämligen sovit i tonåringensrum och skonat mig och B från den matförgiftning han råkade ut för igår efter ett besök på kinarestaurangen. Tonåringen är inte hemma ska tilläggas.
torsdag 12 januari 2012
Aj aj i mammahjärtat
Usch och fy vad ont det har gjort i mammahjärtat idag! Hur klarar ni föräldrar det? Man kanske vänjer sig, antagligen för annars skulle väl inte en enda unge gå på dagis!?!?
Jo alltså idag tjänstgjorde jag på en begravning och då säger det ju sig själv att det inte är så lämligt att ha en 7 veckors bebis i kapellet, det går väl an om man visst att hon skulle sova och vara tyst hela tiden men hur ska det gå till? Ge henne sömntabeletter? Visserligen gör hon ju ljud genom att prutta högt även när hon sover så även då skulle hon störa.. jaja hursom A jobbade idag och han var inte så glad i idéen att behöva ha henne på jobbet under den 1,5 timmen jag skulle vara borta och jag vågade inte ringa till min prästkollega AG och fråga om hon ville ha B på kontoret så jag stod lite i velet hur jag skulle göra, då sa J att hon kunde ju ha B hemma tillsammans med hennes tvillingar på 1 år eftersom vi iaf sen skulle gå på öppna förskolan..ja visst sa jag men aj aj vad det sved i mammahjärtat..
Precis före begravningens början så kände jag att jag inte visste vilket som var värst, tjänstgöra på en begravning för första gången någonsin eller lämna lilla dottern till barnvakt...dessa 2 händelser går ju naturligvis inte att jämföra så klart då båda 2 gjorde ont på olika sätt, det gjorde lixom jätte ont att se en nära vän och granne vara så ledsen och förstörd över sin anhöriga samtidigt som det gjorde ont på ett annat sätt att vara utan sin dotter om ni förstår.
Begravningen gick bra och jag fick beröm av både min mentor, de anhöriga och övriga som var där och så snart jag var klar sprang jag så fort jag kunde bort till J för att ta B i min famn och bara krama om henne, jag ville säga att jag aldrig mer kommer att lämna henne men det är ju inte sant.. om ett år ska hon ju börja på dagis och det kommer troligen fler tillfällen innan dess då hon måste vara hos barnvakt i någon timme...
..när jag kom tillbaka till församlingshemmet på eftermiddagen stötte jag och B på kollegan AG som sa att nästa gång ska B lämnas in på hennes kontor och ingen annanstans ...
Jo alltså idag tjänstgjorde jag på en begravning och då säger det ju sig själv att det inte är så lämligt att ha en 7 veckors bebis i kapellet, det går väl an om man visst att hon skulle sova och vara tyst hela tiden men hur ska det gå till? Ge henne sömntabeletter? Visserligen gör hon ju ljud genom att prutta högt även när hon sover så även då skulle hon störa.. jaja hursom A jobbade idag och han var inte så glad i idéen att behöva ha henne på jobbet under den 1,5 timmen jag skulle vara borta och jag vågade inte ringa till min prästkollega AG och fråga om hon ville ha B på kontoret så jag stod lite i velet hur jag skulle göra, då sa J att hon kunde ju ha B hemma tillsammans med hennes tvillingar på 1 år eftersom vi iaf sen skulle gå på öppna förskolan..ja visst sa jag men aj aj vad det sved i mammahjärtat..
Precis före begravningens början så kände jag att jag inte visste vilket som var värst, tjänstgöra på en begravning för första gången någonsin eller lämna lilla dottern till barnvakt...dessa 2 händelser går ju naturligvis inte att jämföra så klart då båda 2 gjorde ont på olika sätt, det gjorde lixom jätte ont att se en nära vän och granne vara så ledsen och förstörd över sin anhöriga samtidigt som det gjorde ont på ett annat sätt att vara utan sin dotter om ni förstår.
Begravningen gick bra och jag fick beröm av både min mentor, de anhöriga och övriga som var där och så snart jag var klar sprang jag så fort jag kunde bort till J för att ta B i min famn och bara krama om henne, jag ville säga att jag aldrig mer kommer att lämna henne men det är ju inte sant.. om ett år ska hon ju börja på dagis och det kommer troligen fler tillfällen innan dess då hon måste vara hos barnvakt i någon timme...
..när jag kom tillbaka till församlingshemmet på eftermiddagen stötte jag och B på kollegan AG som sa att nästa gång ska B lämnas in på hennes kontor och ingen annanstans ...
onsdag 11 januari 2012
Nattedax
De senaste veckorna har vi kommit i säng så sent (runt 23.30) vilket har resulterat i en övertrött B på kvällarna och att hon somnat i famnen runt 20 för att sedan bli väckt av att vi går och lägger oss och så får vi börja om nattprosiduren när vi kommer till sängen, sen sover hon ju hela nätterna och går inte upp förrän runt 9-10, men det är just det jag vill undvika så idag var det tänkt att hennes 20.00 sömn skulle ske i sängen...
..just idag när jag måste sitta och jobba på kvällen så ska naturligtvis B stula vid insomningen och hennes 20.00 sömn slutade med att jag sedan jag kom in med hundarna 20.30 har legat med henne i sängen till 21,30 då somnade hon äntligen, trodde jag för i skrivande stund vaknar hon igen.. varför av alla kvällar måste hon krångla ikväll när jag MÅSTE jobba? känner hon det på sig?
..just idag när jag måste sitta och jobba på kvällen så ska naturligtvis B stula vid insomningen och hennes 20.00 sömn slutade med att jag sedan jag kom in med hundarna 20.30 har legat med henne i sängen till 21,30 då somnade hon äntligen, trodde jag för i skrivande stund vaknar hon igen.. varför av alla kvällar måste hon krångla ikväll när jag MÅSTE jobba? känner hon det på sig?
tisdag 10 januari 2012
Morfar och pappabesöket
I söndags träffade jag alltså min pappa för första gången på många, många år och Birgitta träffade sin morfar för första gången någonsin. Det var ett känslosamt möte på många sätt och vis, allt svek som varit var som bortblåst när jag såg denna sjuka man sitta i sin fotölj och titta på sporten, jag kände bara kärlek och när han sedan tog Birgitta i sin famn så började mina tårar att rinna, ja, inombords då! men jag hade aldrig försökt hålla tillbaka dem om inte hans fru hade varit där, om hon bara kunde ha varit tyst eller lämnat oss ensamma en stund så vi hade fått möjlighet att prata ut hade jag ju varit tacksam, men tyvärr man kan inte få allt här i livet. Jag är hursom oerhört glad och tacksam för den lilla stund vi fick tillsammans och det är första gången sedan 1999, eller jag träffade honom en gång sommaren 2004 när jag var dit och hämtade min lillebror så besöket i söndags var då andra besöket sedan 1998.
Min lilla pappa, han var så glad över sitt barnbarn och man verkligen såg hur det lyste om honom och hur han själv lyste upp när han sedan började prata med A och insåg hur mycket de 2 har gemesamt, det var skoj.
Min lilla pappa, tänk att livet har sådana märkliga vändningar, är så glad att jag fått en chans att lära känna dig på nytt och att du tog kontakt med mig i somras, att du ville försonas innan det är försent, nu kan vi båda 2 få ro och nu när jag vet vad det är för sjukdom du brottas med och när du äntligen ville tala om det för mig så ... jag är glad att vi kan prata igen.....
Min lilla pappa, han var så glad över sitt barnbarn och man verkligen såg hur det lyste om honom och hur han själv lyste upp när han sedan började prata med A och insåg hur mycket de 2 har gemesamt, det var skoj.
Min lilla pappa, tänk att livet har sådana märkliga vändningar, är så glad att jag fått en chans att lära känna dig på nytt och att du tog kontakt med mig i somras, att du ville försonas innan det är försent, nu kan vi båda 2 få ro och nu när jag vet vad det är för sjukdom du brottas med och när du äntligen ville tala om det för mig så ... jag är glad att vi kan prata igen.....
Salahelgen
I fredagskväll kom vi till Sala, mammas sambo hade gjort i ordning en god Älgamiddag till oss, smaskens. I lördags var det sedan det obligatoriska "gå på stan och träffa alla man känner besöket", jag hade hoppats på att stöta på Josefin som också var på besök i Sala men såg bara hennes sambo och hennes mammas sambo och ledsen blev jag. Hursom alltid när man är i Sala så är det ett måste, måste att besöka Linneskåpet som är "one of the kind" och där inne hittade vi nya sängkläder till Birgitta, min man sa att vi behöver inte köpa de här , de finns även hemma i Trelleborg, jag satt en hundralapp på att de inte finns här och det ska bli intressant och se i eftermiddag när vi går bort till vår lokala tygaffär och se vem som vinner vadet.
Ja åter till Salahelgen, efter några timmars shopping i Sala centrum som resulterade i en ny jacka till mig, sängkläder till Birgitta och lite dublolego till kusin Emilija så gick vi tillbaka hem till mamma och jag pyltade på Birgitta med lite mer kläder och så åkte vi iväg till Stallet, min lillasyster skulle rida och medan vi var där i ett par timmar så passade karlarna på att åka på sightseeing till gruvan och månsols, även de 2 obligatoriska måsten varje gång man är "hem" till Sala. På kvällen blev det kusinmys och tacokväll.
Så blev det snabbt söndag och i dag skulle vi då till Västerås och träffa min pappa mer om det besöket i ett eget inlägg, efter pappabesöket åkte vi till Heby för att träffa min lillasysters svärföräldrar, de vi bodde hos när vi var i Serbien i somras och även denna dag bara for iväg. Måndagen kom och vi satte oss på tåget där vi träffade på en kvinna som vägrade att flytta på sig från våra platser trots att konduktören sa åt henne, när jag sedan tog fram amningskudden och började amma Birgitta på sätet mitt emot där jag var tvungen att sitta, så sa hon i protest "jag flyttar mig väl till min egen plats då så kan ni fortsätta att bre ut er. jag ska skriva en insändare om det här", en insändare om vadå frågade jag, att jag måste amma på platsen som egentligen inte är min för att du vägrar att flytta på dig från den platsen som jag bokat och betalat 200 kr extra för?", överklasskvinnan gick bara (hon reste tydligen mellan stockholm och skanör)
tisdag 3 januari 2012
Livets alla vändningar del Graviditet
I slutet av marsmånad 2011 vaknar jag till mitt i natten av att min då fästman i sömnen säger om och om igen " du kan ju iaf säga till om du är gravid", det var ett jädrans tjat tänker jag och dagen efter går jag till apoteket och köper ett graviditets test, och ett till och ett till.. jodå enligt de 3 första så var jag gravid, får tid hos barnmorskan några dagar senare och även ultraljudet visar att jag är gravid men det kan ju vara felaktigt så jag köper ett graviditetstest på vägen hem och inom loppet av 2 veckor hade jag gjort 2 ultraljud och 6 graviditetstest från apoteket, jo då allt visade att jag var gravid.
Vem kunde tro i februari 2010 när jag låg på sjukhusbädden och kämpade för mitt liv att jag 1 år senare skulle vara gravid? 8 månader senare efter ett antal graviditetstester visar det sig dessutom att barnen är friskt och välmående och dessutom tidigt utvecklad. Vem kunde tro detta när jag låg där i februari?
Min graviditet var väldigt enkel och det gör att jag längtar till att bli gravid igen. I min första trimester mådde jag som om jag var överkörd av en ångvält och där kanske jag kände ett flertal tillfällen att det här med graviditet är nog inte min grej, men min storasyster tröstade mig och sa att ju sämre du mår desto bättre..
...Trimester 2 eller från vecka 16 har jag sedan mått kanoner kalkoners. Åh det var ljuvligt att vara gravid i trimester 2, fast magen växte ju lite långsamt. det enda som var i trimester 2 var ju att fötterna var så svullna så jag behövde gå med stödstrumpor hela sommaren, vilket jag naturligtvis vägrade de få dagarna de var högsommarvärme, och när vi var i serbien. Under den här tiden hade jag dessutom fotomani på magen.
I slutet av trimester 2 och i starten av trimester 3 fick jag problem med ischias men en duktig sjukgymnast gav mig rätt övningar och efter några få veckor hade jag inget problem med ryggen något mer. och hela trimester 3 mådde jag primadonna, njöt varje minut av graviditeten och brottades med viljorna att förbli gravid och att bäbisen skulle komma ut. Vem var den där hyresgästen i magen?
Livets goda vändning, att vara gravid var helt fantastiskt, underbart och magiskt, något jag hoppas att jag får uppleva igen.
Vem kunde tro i februari 2010 när jag låg på sjukhusbädden och kämpade för mitt liv att jag 1 år senare skulle vara gravid? 8 månader senare efter ett antal graviditetstester visar det sig dessutom att barnen är friskt och välmående och dessutom tidigt utvecklad. Vem kunde tro detta när jag låg där i februari?
Min graviditet var väldigt enkel och det gör att jag längtar till att bli gravid igen. I min första trimester mådde jag som om jag var överkörd av en ångvält och där kanske jag kände ett flertal tillfällen att det här med graviditet är nog inte min grej, men min storasyster tröstade mig och sa att ju sämre du mår desto bättre..
...Trimester 2 eller från vecka 16 har jag sedan mått kanoner kalkoners. Åh det var ljuvligt att vara gravid i trimester 2, fast magen växte ju lite långsamt. det enda som var i trimester 2 var ju att fötterna var så svullna så jag behövde gå med stödstrumpor hela sommaren, vilket jag naturligtvis vägrade de få dagarna de var högsommarvärme, och när vi var i serbien. Under den här tiden hade jag dessutom fotomani på magen.
I slutet av trimester 2 och i starten av trimester 3 fick jag problem med ischias men en duktig sjukgymnast gav mig rätt övningar och efter några få veckor hade jag inget problem med ryggen något mer. och hela trimester 3 mådde jag primadonna, njöt varje minut av graviditeten och brottades med viljorna att förbli gravid och att bäbisen skulle komma ut. Vem var den där hyresgästen i magen?
Livets goda vändning, att vara gravid var helt fantastiskt, underbart och magiskt, något jag hoppas att jag får uppleva igen.
måndag 2 januari 2012
Livets alla vändningar
År 2012 har börjat och det började mindre bra för mina bästa, bästa grannar, fy vad jag grät när K berättade, "för oss började 2012 mindre bra, Y´s bror dog när han gick hem från oss i natt". Y´s bror hade jag aldrig träffat men det kändes som att jag kände honom, han har nämligen samma sjukdom som min biologiska far nämligen KOL. Sedan jag fick kontakt med min far igen i somras så sa vi att vi måste åka upp så snart som möjligt eftersom jag visste att han är allvarligt sjuk i KOL, när jag pratade med min far på julafton så önskade han att jag och B kom upp så snart som möjligt, jag hörde ju på honom att han blivit sämre på bara de få veckorna som gått sedan jag talade med honom sist..
..vi hade preliminärbokat att åka upp till sala och västerås nu på fredag och när jag sedan på nyårsdagen fick reda på vad som hände med Y´s bror som avled så hastigt i KOL så blev det bestämt till 100%, på fredag åker vi upp till sala/västerås, talade med min far om det och han blev glad.
Tänk vad livet kan ta sådana drastiska och snabba vändningar, den ena stunden skålar man in det nya året, 15 minuter senare har man vandrat vidare till himlen....helt plötsligt längtar jag efter min far som jag inte pratat ordentligt med sedan 1997.
..vi hade preliminärbokat att åka upp till sala och västerås nu på fredag och när jag sedan på nyårsdagen fick reda på vad som hände med Y´s bror som avled så hastigt i KOL så blev det bestämt till 100%, på fredag åker vi upp till sala/västerås, talade med min far om det och han blev glad.
Tänk vad livet kan ta sådana drastiska och snabba vändningar, den ena stunden skålar man in det nya året, 15 minuter senare har man vandrat vidare till himlen....helt plötsligt längtar jag efter min far som jag inte pratat ordentligt med sedan 1997.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
