onsdag 31 mars 2010

30årsdagen närmare sig alltmer

Det var då ett evigt tjat om denna 30 årsdag. Ja, det är en vecka och 2 dagar kvar nu, ja nästa lördag har jag passerat 30 års sträcket, det kommer inte att bli någon stor fest och troligen inte mer än någon tårta heller och nej jag har faktiskt inte en blekaste aning om vad jag önskar mig i 30 års present. Av läkarna har jag fått vet att jag kommer att bli frisk, måste man önska sig något annat?? Det är lång väg kvar och hård träning men i alla fall.

Så åter till denna 30 årsdag som infaller fredagen den 9 april 2010. Det kommer troligen inte att hända någonting den dagen och jag kan i dagsläget inte riktigt förstå varför jag i 3 års tid har längtat efter att fylla 30, förutom att mor och Janne kommer ner på eftermiddagen/kvällen och det blir en enkelt middag så kommer jag på dagen att ha sjukgymnastik i form av att gå en promenad med hundarna om vädret tillåter och sedan blir det ett pass med pilatesbollen, det vanliga med andra ord. På lördagen blir det säkert lite shopping och kanske lite grillning, inget märkvärdigt med andra ord, sedan vaknar man upp på lördagen och inser att man faktiskt är 30 år. Jag vet fortfarande inte varför folk befarar den dagen och jag har snarare insett att det är inget märkvärdigt med att fylla 30 utan får snarare sikta in mig på 40 istället.

Nåja dags att göra sig klar för ett snabbt besök hos läkaren och sedan sjukgymnastik.

söndag 28 mars 2010

Mitt bidrag till Världen igår

Så i går var det den här världstimmen igen, mitt bidrag i år var lite av det annorlunda slaget och ganska elakt kan tyckas. Trelleborg bidrog som vanligt med att släka ner det gamla vattentornet men inget annat vad jag kunde se, precis som förra året.

Jag gjorde som jag brukar vid den obligatoriska världstimmen, jag släkte lamporna och tände ljus. Selma lagerlöw, hundarna och jag satt i soffan, Selma Lagerlöw blev irriterad på Edith Piaff och hoppade upp på bordet och vid nedgång från bordet går hon för nära de brinnande ljusen och vad händer då? Jo, Selma Lagerlöws päls tog fire, vad heter det på svenska? Den började brinna och mitt bidrag till jorden blev en stor katthårtuss mindre på detta jordklot och förutom att det luktade bränt i hela huset så hade jag en mycket uppskakad katt här hemma och jag hoppas att hon har lärt sig något av detta, att inte gå förnära brinnande ljus!

I dag har jag annars varit så slut i kroppen så hela eftermiddagen låg jag orörlig i soffan och tittade på film ( läs sov), Edith Piaff och Elvis Presley tyckte att det var ganska trevligt och kurade ihop sig både på mig och bredvid mig och Selma Lagerlöw har hållt sig borta från soffbordet trots att jag inte haft några ljus tända.

lördag 27 mars 2010

Motorcyklar är en dyr hobby.

Motorcyklar är då ingen hobby för den fattige det är då en sak som är säker.
J frågade igår eftermiddag om jag ville följa med in till Malmö, så jag packade in mig och Edith Piaff och Elvis Presley in i bilen. Efter en runda på biltema och en runda till Arkens Zoo, ute på svågertorp, så jag fick köpa hundmat och hundben till "bäbisarna" så skulle vi tydligen till MChuset och jag fick en smärre chock när jag tittade på skinställ och skor till mig (ni vet jag som aldrig ska åka på den där gråröda motorcykeln i garaget måste ha ett skinställ). Skinstället skulle gå på 8998 kronor och skorna skulle kosta 2450 kr och sedan skulle handskarna kosta 675 kronor. Det fanns ett 2 delat skinställ som jag tyckte om också där byxorna kostade 3450 kronor och jackan kostade 3000 någonting och när jag stod och provade jackan så var det ganska nära kassan där det var en annan tjej som betalade, "då blir det 10870 kronor" sa kassörskan utan att skämmas och sedan var det en man som skulle betala till en annan kassörska och jag såg inte vad han hade köpt men det var 2 kartonger " 8755 kronor tack" sa den kassören, hutlösa priser vill jag lova! När jag stod där och velade så sa J " men du kan nog låna M´s skinställ hon och P har sålt deras motorcykel. Tack sa jag och sa att jag kunde nog köpa en till chihuahua för de där pengarna istället och lovar dyrt och heligt att jag har mer nytta av en till hund istället för ett skinställ.

Och sedan tittade vi på motorcyklar och jag studerade människorna som var ute och provkörde och som köpte cyklar. Det var en del sterotyper där, ni vet sådana där muskelknuttar tatuerade upp till öronen som man föreställer sig kör sådana där farliga saker, och sedan var det en heldel äldre män som troligtvis önskar att de var i 20års åldern igen och de få kvinnorna jag såg fick mig att inse att jag nog ska hålla mig till mina djur i stället när jag blir frisk för jag tillhör inte någon av kategorierna som kan åka motorcykel, jag är varken en äldre man, tatuerad upp till öronen eller en brat.

fredag 26 mars 2010

Solen lyser idag igen

Ja! I dag lyser solen igen , den på himlen alltså som gör att man får energi och kan sola och i dag ska vi premiär grilla.
Min läkare som jag skulle ha träffat den här veckan är sjuk så nu har jag tid på måndag och vi hoppas att han är frisk tills dess annars får dom faktiskt sätta in en annan läkare.

Ja har en överbusig 1åring här hemma som måste aktiveras när katten Selma är ute om dagarna och igår när Selma hade varit ute i 10 minuter och Edith Piaff började driva mig till vansinne så satte jag mig ute i trädgården och där satt jag i närmare 2 timmar medans hund och katt busade oavbrutet, då tror man ju att hunden är trött när man tar in henne´men oj så fel man kan ha. Elvis och jag bara skakade på huvudet och jag valde att gå hemifrån. Hon hittar på så mycket satyg den där hunden och jag kan inte minnas att Elvis var sådan som 1 åring, nu har han iof alltid varit en ovanligt lugn hund.

idag ska jag ta det lugnt med träningen för jag har så ont i kroppen. Jag har inte kunnat sova på 2 nätter pga smärtan. jag ska lämna vovvarna hos deras "farmor" och sedan ska jag gå och få min förtidiga 30 års present och i eftermiddag ska vi grilla om vi inte åker in till Malmö.

"vi" har köpt motorcykel, en sådan där grå sak som jag kan titta på i garaget, jag kommer då troligvis aldrig att åka på den i alla fall men kan titta på den på håll. Vad är det med karlar och motorfordon och teknik? Det verkar som att det alltid måste vara det nyaste och det värsta.
När jag har bil sen så räcker det med att den går framåt och tar mig dit jag vill och jag kan inte skilja på om det är en motor x754 eller en motor c543 i en bil och jag kan inte se skillanden på om bilen är ditoxbehandlad eller inte, jag bryr mig inte heller så det kanske är därför. Jag borde dock ha lärt mig allt om bilar vid detta laget med tanke på vilka jag har umgåtts med i mitt tidigare liv höll jag på att säga, T som jag delade lägenhet med under åren i Uppsala jobbade på motor, vad heter det, sådan där som reparerar bilar, hursom och min förre detta sambo pratade ju inte om något annat ett tag om det inte var datorer och hade jag haft det intresset så hade jag troligvis vetat skillnaden på varför man ska ha en bmw istället för en audi, eller en honda istället för en golf.Nu står i alla fall den där motorcykeln i garaget och det ska bli intressant att se hur ofta den kommer att användas.

onsdag 24 mars 2010

Rubriklös igen

I dag blev jag påmind om att det bara är 2,5 vecka kvar tills jag fyller 30 år. Denna fina påminnelse gav Guldfynd mig då de skickade ut "guldfynd gratulerar dig på din födelsedag med personliga erbjudanden" , och sedan tipsar dom mig om att jag kan köpa en 18 karats guldring TILL MIG SJÄLV! för 12.998 kronor (ordinariepris 20.898 kronor) , ja just det, för det är precis vad jag önskar mig mest av allt i födelsedagspresent, hur kunde guldfynd veta det??! En 18 karats guldring som jag köpt åt mig själv! Att blir helt återställd är längst ner på listan, skulle inte tro det. Nej, för den bästa present jag kan få när jag fyller 30 är det som min kropp kan ge mig, ett friskt liv.

I går var det 3 pass sjukgymnastik, det mittersta var grymt. Jag fick ett midjebälte och skulle dra min sjukgymnast för att på det sättet få stabilitet i min gång och se om jag kunde hitta högerbenet och känna tyngden som lades på högra foten, det fungerade inte vill jag säga men det stabilicerade gången under själva dragningen och jag kunde inte lägga allvikt på bara det vänstra benet som jag litar mest på. Sen skulle jag träna Bålen och magen och det ska jag göra 3-4 gånger om dagen nu och varje kväll ska jag sitta på pilatesbollen och träna balansen. I dag blir det bara 2 gå pass och ett kvällspass på pilatesbollen.

Någon krishantering har jag fortfarande inte fått och i morgon när jag träffar min läkare igen så kommer jag att kräva att det sker nu. Det har gått 3 veckor sedan jag kom hem och jag har fortfarande inte fått träffa någon att prata med om det som hände med min kropp, eftersjukvården suger rent ut sagt och som sjukgymnasten sa "det psykiska går hand i hand med det fysiska". Ångesten och rädslan, det går som i en bergodalbana, upp och ner, upp och ner och det går fasligt fort i svängarna. Jag försöker hitta annat att fokusera på men blir ständigt påmind om hur dålig min kropp är. När jag talade med Trelleborg i går så var det ett halvårs väntetid på krishantering, ett halvår! 6 månader! Som jag sagt tidigare, jag kommer inte att rösta borgligt detta valet, över min döda kropp för att visa hur anti jag är till de borgliga partiernas sjukvårds reform. Dom skulle satsa på rehabiliteringen sades det i valet 2006, jag var själv med och diskuterade rehabilteringsåtgärderna under 2007 och vad har hänt? Ingenting!

måndag 22 mars 2010

lite besviken

Helgen har väl varit så där, det har varit hård träning både fysiskt och psykiskt.
Trots att det gick åt pipsvängen för Edith Piaff i helgen så var det skoj att träffa Elvis valpar i kinesringen, som dessvärre också fick 2or men jag tyckte dom skötte sig fint och vår kompis Emma blev bästa unghundstik i Papillionringen så det var riktigt skoj och vid Kines ringen träffade jag 2 gamla tjejkompisar, det var riktigt skoj.

Konstigt nog var det jobbigast att vara vid chihuahuaringen så där var jag inte så mycket vilket jag ångrar i dag. Jag blev besviken på hela utställningen i alla fall, när utställningarna blir så där stora så blir dom inte så personliga och alla människor känns så viktiga, som jag skrev innan helgen "alla perfekta människor med sina perfekta hundar" . Nu var ju inte jag och J så mycket vid "vårt gäng" vid chihuhua ringarna så vi kanske får skylla oss själva som uppfattade det så men det känns iaf som att det är en annan anda vid mindre utställningar, där det är mer gemenskap och trevligare. Som jag skrev innan så alla tittar snett på mig för att jag har rullatorn och sedan en konstrande hund och jag hade rätt.

Jag tog min kraft och min tävlingsmänniska väktes i mig på utställningen så rullatorn fick stå utanför ringen och jag gick in själv med Edith Piaff. Det gick faktiskt bra., det handlar ju inte om så många steg.

I går var jag så arg på min kropp så jag tvingade ut den på inte bara en runda utan rullatorn utan två, i dag känner jag mig helt mörbultad någongång måste jag ställa den åt sidan och våga gå utomhus och lita på min kropp även där, så det gjorde jag i går, det var vingligt och jobbigt men nu ska jag fortsätta träna på det.

i dag ska jag försöka ha en halv vilodag tänkte jag. i eftermiddag blir det hårdträning igen.

söndag 21 mars 2010

Edith Piaff fyller 1 år




I dag fyller världens sötaste dumbo tik 1 år, liten blir stor, min lilla tjej fyller 1 år i dag. Hon har fått ett nytt halsband, två aktiveringsspel och en hel del ben utöver en del godis.
Utställningen gick åt pipsvängen för min lilla dumbo i går, hon tyckte inte om domaren och den österikiska domaren tyckte inte om henne. kritiken löd:
Smaller size, a litle small head, big ears at the moment, enough neck, correct topline, a little long, correct schoulders. Need more time. Movent must improve.
Nåja hon blev ju bäst i ras förra helgen i alla fall och Bäst i motsat kön i februari. Det roligaste med kritiken är ju "big ears at the moment", at the moment? ja, men vadå skulle vi komma tillbaka klockan 18 då så kanske öronen krymt? Hunden är 1 år och hennes öron kommer inte att krympa, då får jag nog slänga in henne i torktumlaren och sätta den på 95 grader i 3 timmar i så fall. Nej, min spanska dumbo till vovve duger precis som hon är och att det är en av 4 domare som inte tycker om henne knäcker inte hennes självförtroende.
Idag fyller hon 1 år och det firas med tårta och lek. Aktiveringsspelen som hon fått tyckte både hon och Elvis var riktigt roliga. Det ena är att hon ska lyfta klossar för att få fram godiset (hemma gjord) , det andra är Dog spinny där hon ska snurra en platta för att få fram godiset. Elivs hittade en svårare lösning av det, han stod på plattan och sparkade samtidigt vilket gjorde att han fick flytta hela sin vikt för att få fram godiset, bra workout?

lördag 20 mars 2010

Envis

Jaha, så är stunden kommen tänkte jag säga, dagen kommen i alla fall då Edith Piaff har sin första internationella utställning. Jag tror att hon är laddad men jag vet inte, hon ligger fortfarande under täcket och sover och det kan hon få göra i två timmar till innan vi ska åka.
Huruvida jag kommer att gå med henne själv i ringen eller inte bestämmer jag på plats, det beror helt på hur det känns när jag är där. Tävlingsmänniskan i mig säger dock att jag ska "springa" runt där i mina pippi långstrump flätor och ta den lilla kraft jag har till det, som om det inte vore nog att bara vara på plats. Edith Piaffs hundutställning blir alltså min psykiska och fysiska sjukgymnastik för dagen och återigen i samråd med sjukgymnasten.

Jag kommer så väl ihåg en dag på sjukhuset när jag låg i min sjukhussäng med två förlamade ben. Jag låg och tittade ut mot dörren och korridoren och ville bara gå därifrån, jag fantiserade om att jag kunde vara ute och gå precis som en vanlig människa och jag sa till benen "men gå då" "bara gå då" men dom gick inte, istället låg jag kvar orörlig i sängen, beroende av att andra människor skulle hjälpa mig och jag fick svälja min "jag kan själv" stolthet, inte minst när jag behövde gå på toaletten som jag inte klarade själv. Här hemma sväljer jag inte min stolhet, jag testar på allting själv och blir förbannad när jag inte klarar det och hittar andra lösningar istället, men hjälp det vill jag inte ha och envis är bara förnamnet. Jag har hittat tillbaka till mig själv. Varför stå i tacksamhet till andra människor, när du kan lära dig något nytt på vägen genom att ge dig på utmaningarna på egen hand?

Detta blir en dag jag troligvis aldrig kommer att glömma, antingen för att den går åt pipsvängen eller för att det blir en riktigt bra dag.