torsdag 5 mars 2009

Resfeber.


Jag har kännt mig ovanligt lugn och trygg inför resan, kanske för att det hänt så mycket annat i mitt liv de senaste veckorna.

Men idag när jag pratade med min kollega marie gick det upp för mig. Jag har total panik inför resan!!! Och snus, ja måste köpa snus för 2 veckor! Det blir katastrof om jag glömmer det! Kommer planet störta? Eller finns det en pilot? Hittar ja bussen på flygplatsen i porlamar? Kommer elvis rymma igen som han gjorde sist jag var på semester utan honom? Kommer jag hem levande? Kommer ja träffa på folket jag lärde känna för 2 år sedan? Vad gör dom idag? Hur mycket har förändrats? Vad har turismen gjort med ön? 2 veckor, 14 dagar, utan pojkarna och utan telefon helt själv, vad faan tänkte jag med?

Men jo jag ser fram emot det. Det är bara en skräckblandad förtjusning just nu. Ren jävla panik som lägger sig så snart jag kommer på flyget på måndag och 11 timmar senare landar på ön, hittar bussen och checkar in på hotellet, då, när jag kliver in i min bungalow, då lägger sig paniken och min semester blir riktigt bra! Eller? Den blir nog perfekt, eller?

Hur reagerar cos när jag kommer tillbaka och vill rida choclate? Jag har inte sagt att jag kommer, måste nog skicka ett mail, var länge sedan nu som jag mailade med farmen. Sist vi mailade skulle jag boka resan, det är 5 månader sedan. Och camille, jobbar hon kvar i hennes mammas affär på stranden eller har hon fått råd att läsa på collage nu? Ja tog aldrig hennes mailadress så jag har inte haft kontakt med henne. Och hennes söta lillasyster, ett ansikte jag inte kunnat glömma. Och den fattiga familjen längs den långa stranden vi stannade vid på jeepsafarin.lever dom fortfarande på havets rikligheter utan att ha råd att sända dottern till skolan, eller har turismen förbättrat deras standard?

Många frågor och funderingar och panik. Det är liksom inte till sala jag ska, eller hem till trelleborg, nej ja ska till andra sidan jordklotet!

Inga kommentarer: