Jag tycker bilden på hjalmar branting förklarar ganska bra hur våran lördag varit.
Vi har med andra ord varit ganska trötta idag. Det ända vettiga som gjorts är, hm ja ingenting faktiskt. Jo jag var iväg & tankade vespan ifall jag skulle iväg i kväll, men nu blir jag hemma och får troligen besök hemma om en stund.
Ibland blir man så blyg eller rädd att göra bort sig, specielt när man så gärna vill att något ska bli så bra. Men det är oftast när man blir så där blyg och generad som allt bara riskerar att bli pannkaka. Ska man då säga vad som bekymrar? Eller ska man bara bita ihop, samla mod, blunda och hoppas på det bästa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar