jag glömde ju berätta...

I fredags mitt uppe i allt som var så ofantligt jobbigt och en timme innan vi skulle säga adjö till pappa i Sjukhuskapellet så träffade jag på Anna och det är så himla roligt för hon känner ju min storasyster också och det visste varken hon eller jag om när vi började följa varandras liv på våra respektive bloggar. Så när A dök upp där på Västerås lasarett i fredags så kändes det så underbart även om det egentligen var helt fel tillfälle, men det var bara så mysigt att träffa henne och lilla F, F som är född dagen efter B.

Och A var precis så underbar som jag hade föreställt mig att hon skulle vara, det var första gången vi träffades på riktigt, fast vi har "känt" varandra i ett år nu. och när jag åker upp nästa gång ( i början av april) så ska vi träffas på riktigt, på riktigt eller vad man ska säga.

Inget ont som inte har något gott med sig, det var trots allt väldigt trevligt att träffa Anna i fredags även om det kanske egentligen var helt fel tillfälle, men vad är oddsen att man bara stöter på varandra så där på västerås lasarett utan vetskap om att den andra ska dit? Om och när det händer så måste det finnas en mening med det....