Vem ringer halv två på natten? En torsdags natt från ett nummer jag inte kände igen, jag svarade inte men kan likförbannat inte somna om, det stör mig för jag ska upp klockan 05 och ville ha en pigg dag i morgon. Pojkarna snarkar här bredvid, någon av dom drömmer därnere i deras säng, vet inte vem men tror det är hjalmar som pratar i sömnen, jag är avundsjuk, vill också ligga och drömma.
Vad är det då som håller mig vaken? Jo något är annorlunda, tror att det är något som har hänt men vad? Det känns konstigt och det är lite otryggt att inte veta. Fast det kanske är lika bra att det är så, inte otryggt utan förändrat? Men jag vet att jag saknar något. Om det är för att klockan snart är tre och jag ligger ensam i min säng eller för att det faktisk är ett gift man inte kan vara utan låter jag vara osagt.
Usch jag är 29 nu, ja okey jag är snart 29. Jag börjar närma mig 30. När man är 30 ska man helst vara gift och ha barn, och var är jag? Jo, så långt bort ifrån det som man kan komma. Jag kanske har lite panik inför 30 sträcket i alla fall? Även om jag ser fram emot den dagen. Men 30 innebär vuxen, ingen mera lek och inget mera oseriöst, som iof aldrig varit min grej så förändringen blir nog inte så stor och det är ju trots allt ett år kvar, mycket kan hända även om barn inte är det första jag tänker på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar