Erkännade

i morse hände något maffigt i kyrkan,
eller på församlingen efteråt.
Det var stort och verkligt
och det peppade ordentligt.
mycket skoj med andra ord.

jag har ju som sagt legat i influnensan
men då jag var piggare i söndags
så följde jag med kyrkan till Diakonvigningen i Lund
och tog emot nattvarden av ingen mindre än självaste
biskopen, det var stort, riktigt stort och det går
ju inte alls att jämföra med det som hände i kyrkan idag.
Men det idag var stort av en mer personlig orsak
och det var en slags bekräftelse som till och med
fick den vackraste att bli lite stolt.

vad har jag gjort som förtjänat denne man
som faktiskt är stolt över mig?
Det var inte många år sedan jag hade en pojkvän
som faktiskt uttalat sagt att han inte var stolt över mig
och det har liksom på något sätt hängt över mig
de senaste 10 åren och följde hela tiden med i mitt förra förhållande.
Men att jag faktiskt kan och att jag faktiskt vill
räcker långt och att jag sedan har funnit en man
som stöttar mig i alla väder det trodde jag
lixom inte existerade på denna jord.
men det var skoj att höra honom bli stolt
när jag berättade vad som hänt i församlingen
efter självaste gudstjänsten och det var skoj
att se honom så stolt när vi sedan träffades.

Nåja att få detta erkännandet jag fick i församlingen
idag var en häftig upplevelse,
att få denna presentationen blev på något
sätt ett erkännande, något roligt
och något peppande.
jag ska inte göra er besvikna.,
framför allt jag ska inte göra mig själv besviken
utan jag ska orka hela vägen ut.

Att ha församlingen och den vackraste bakom sig
betyder jätte mycket, att dem accepterar den jag
är och den stig jag klivit in på kunde inte betyda mer
och det är helt otroligt hur en flytt till Trelleborg
kunde öppna alla dessa dörrar och ge mig detta
välkomnade som det faktiskt gjort.
undrar just om jag skulle ha samma pusch
och stöttande i mellan Sverige,
jag tror faktiskt inte det, jag vet att det
stödet och den stolthet jag har fått här nere
inte räcker sig enda upp till mellan Sverige.