Jag har en jätte jobbig känsla och har haft det sedan B föddes. Missuppfatta mig rätt. Jag VET att B är min, bara, bara min (och hennes pappas) MEN jag har en hemsk känsla av att hon bara är till låns, det är fruktansvärt att känna så här, att känna att hon snart ska lämnas tillbaka.För en stund sedan ringde min BM från BB (allt klarnar för er sedan när jag skriver min förlossningsberättelse) och hon frågade hur det var efter allt, så fysiskt sätt så läker jag jätte bra och har väl så ont som man brukar ha antar jag efter en förlossning, och jag känner mig jätte pigg konstigt nog efter allt som hände. Men så har jag den här otroligt jobbiga känslan som gör att jag bara vill sitta med B i ett hörn och bara gråta och tala om för henne hur mycket jag älskar henne och att hon måste stanna kvar hos mig. Kanske kommer den här känslan för att hon de första dagarna bara fick vara hos mig kortare stunder och inte dygnet runt? och att jag inte kom upp till henne och hennes pappa på BB förrän efter 2,5 dygn? Kanske har det att göra med att min mamma var här på besök och åkte hem i går?
Vi ska iaf tillbaka till BB i Ystad på tisdag och prata med BM där om det som hände fredag den 25 november , förutom att världens sötaste och mest underbara "docka" kom till världen.
2 kommentarer:
Stort grattis till dottern! Jättesöta bilder på henne.
Du, de där jobbiga känslorna är nog hormonerna som hoppar runt i kroppen, det kan bli så ett tag efter förlossningen. Lycka till!
/Biggan
Amningshormoner kombinerat med vad jag förstår en minst sagt händelserik förlossning är förklaringen på dina känslor. Om du inte blir erbjuden, så kräv att få gå på sk KLARA-samtal (ibland heter det AURORA eller något annat kvinnonamn) Där får du träffa erfarna barnmorskor och/eller kuratorer som hjälper dig att bearbeta förlossningen och alla känslor kring den. Väldigt värdefullt för att du ska kunna gå vidare och njuta av lilla B och resten av ditt liv. (och kanske en dag våga dig på äventyret att ge lilla B ett syskon till?)
Kram
Skicka en kommentar