Näh men jag vet vi tar en OP till då

Åh jag kände det på mig, jag visste att det var något som var fel, jag visste det! men så tänker jag det kanske är så här det är efter att man fött barn? Det är klart att det gör ont, men hur ont skulle det egentligen göra och hur mycket skulle det fortsätta att blöda och hur komma ut där nere egentligen?
i måndags tog jag mig modet och ringde min BM, jag var där idag, hon skickade mig direkt till förlossningen och dess läkare i Ystad med orden "detta är inte normalt Erika", det innan hon ens hade undersökt mig....väl i Ystad undersökte de mig, mina sår har spruckit upp vilket kort och gott betyder en Operation till det har gått för lång tid efter första operationen så man kan inte bara sy igen det som spruckit upp, man måste ta upp allt och börja om...Så varför inte lixom?

Så nästa vecka ska jag till bäckencentrum på skånesuniversitets sjukhus i Malmö som tydligen ska vara de bästa i södra Sverige.....

..jag är inte redo att skriva min förlossingsberättelse ännu, speciellt inte ikväll när jag bara gråter och gråter pga detta. Men för att ge en liten bakgrund till er som inte är min familj så sprack jag väldigt illa under förlossningen och förlorade sammanlagt 2,5 liter blod, 1,5 liter uppe på förlossningen och ytterligare 1 liter nere på operation. Mitt hjärta påverkades väldigt mycke av detta och pulsen var uppe på 139 i flera dagar och jag fick ligga på nere på IVA från fredag kväll till måndag eftermiddag då hade pulsen vart nere under 100 i 12 timmar och när jag kopplades ner och fick åka upp till BB så hade jag en puls på 98...


hursom så har det gjort sjukt ont hela tiden trots starka värktabletter och jaja det gör ju ont och man ska ha ont efter förlossningen men hur ont då??, det har jag ju inte vetat, hur ska jag kunna veta? hur ska jag kunna veta vad som är normal avkastning eller vad det heter efter förlossningen? iaf så idag när jag väl tog mig mod och lät dem undersöka mig igen så har hela jag spruckit upp igen och det som kommer ut är inte normalt och allt lagat måste lagas om.....

..konstigt nog så det som gör mest ont psykiskt är att jag kanske inte kan ge S och B ett litet syskon...eller det är väldigt mycket som gör ont psykiskt just nu, men tänk om jag inte kan ge B ett litet syskon? Det är ju de här mammahormonerna som spökar, men tänk om jag inte får vara med om en graviditet och en förlossning till? varför tänker jag lixom på det som prio 1 när prio 1 är att se till att jag blir opererad redan nästa vecka och slipper gå en månad till med denna smärta .. och det jobbigaste är att jag måste göra om samma procedur igen, börja om med smärtan efter en ny operation.......

..förstår bara inte hur jag ska kunna njuta av att vara nybliven mamma fullt ut när jag har så ont hela tiden..jag vill också må super bra som alla andra nyblivna mammor och bara njuta fullt ut och följa B´s utveckling utan att behöva oroa mig för att jag måste opereras väldigt snabbt igen....
....fortsättning följer B gråter måste ta hand om henne