Nappflasketräd efterlyses

Tänkte höra om någon av er vet vart man kan få tag på ett nappflasketräd
Ni vet ett sådant speciellt diskställ för nappflaskor, designat i form av ett träd.
ett måste för varje småbarnsförälder.......iaf för oss känns det som så om någon vet vart jag kan köpa ett sådant vore jag tacksam

Babysim

Sådär då är B anmäld till Babysim och vi får börja i gruppen redan på torsdag, eftersom B är så förkyld sa jag till henne att jag är inte säkra på att vi kan komma på torsdag men vi hoppas ju naturligtvis att hon blir bra till dess.

B älskar vatten och har gjort det sedan första badet, fick hon bestämma skulle hon bada varje dag så ur den synvinkeln så skulle vi kunna gå till badhuset och bada själva och babysim kan anses onödigt för henne eftersom hon som sagt aldrig visat tendes till att vara rädd för vatten MEN 9 veckor har gått sedan B kom till världen och i morgon är det 3 år sedan jag flyttade till Trelleborg, jag har hittills aldrig kommit i väg till badhuset, inte ens när jag bodde granne med badhuset i 2 år, så för att jag ska ta mig i kragen och komma i väg och bada med B så krävs det att det kostar 900 kr och är en stående tid varje torsdag kl 09,00 fram till vecka 19.

Rolig kommentar av ett barn

Tittade på familjen annorlunda och barn är ju så himla roliga, i slutet av programet när man får se vad som händer i nästa vecka så säger ett barn: " jag tror inte att det kommer att gå så bra för min mamma (i pajtävlingen) för man vet att det är andra som tävlar", som jag skrattade, . .

som en blixt från en klar himmel-.....

....som en blixt från en klar himmel kom förkylningen även till mig.

somen blixt från en klar himmel-.....

....som en blixt från en klar himmel kom förkylningen även till mig.

Hon är ju så liten trots allt

När 9 veckors bebisen är väldigt, väldigt förkyld då blir man påmind om hur liten hon faktiskt är. hon är väldigt trött och kinkig men också väldigt pigg och glad mellan varven och en sådan stund hade hon naturligtvis när vi var på BVC idag, det var ju jätte skoj att ligga på vågen och väga sig och det var ju jätte skoj att ligga på skötbordet och som hon kunde skratta när bvc sköterskan pratade med henne, "oj är du så förkyld" var av B svarar med ett jollrande och ett jätte skratt. Men efter den kvarten så har hon sovit nästan hela dagen oh när hon har varit vaken har hon varit jätte ledsen, förutom när storebror S kom hem från skolan, då förvandlades hon till sitt vanliga pigga jag igen men det höll i sig i 10 minuter...

..matade vid 16 tiden strax därefter så hade vi en kräkfontän i barnrummet, jag såg den inte men kände den på min rygg och såg kräkdammen på golvet som blev resultatet, nu sover flickebarnet igen och jag har torkat bort resultatet, väntar på att mannen ska komma hem så jag kan ta ut hundarna.

När jag torkade kräkdammen på golvet så kände jag att nu vet jag hur det är att vara kvinna på riktigt, eller ja iaf en mamma. och appropå att vara mamma, ikväll börjar familjen annorlunda på Tv, MÅSTE ses!

Kinkigt

Redan i torsdags märkte jag att något var pågång för B var ovanligt kinkig och rinnig i ena ögat men jag tänkte mest att det var för vi varit igång hela veckan så igår tog vi en dag till att bara vara hemma, hon hostade lite och var rinnig i ögat och lite täppt i näsan, vi åkte bara en kort sväng till IcaMaxi på morgonen igår och köpte blöjor men sedan var vi hemma hela dagen, hon var inte ens med ut med hundarna (hundarna gick ut när S var hemma), hon kräktes en del igår och hade Diarré vid 2 tillfällen och i morse tog jag näsfrida på hennes näsa och näsdroppar, när jag sedan kom hem från jobb berättade A att hon hade kräkts en hel del och mycket riktigt har det fortsatt på eftermiddagen så eftermiddagen har tillbringtas till att torka kräka lite här och var och framför allt att ta hand om en liten hängig B. Har pratat med sjukvårdsupplysningen nu på kvällen och inuläget avvaktar vi med att åka in, hon är pigg och glad mellan varven men rätt som det är så kommer det kräk och så blir hon ledsen igen, fullt förståligt när man är 9 veckor gammal..

Sedan har vi en kinkig tonåring här hemma också. ..men det är av helt andra anledningar, inte för att han är sjuk utan för att han har en bonusmamma som säger samma sak som hans biologiska mamma och då har man tydligen "damp", vad det nu är.

2 månader

Hallå tiden!!! Hallå! Vart tar tiden vägen? Alla dagar bara springer iväg och jag hinner inte med, B är redan 2 månader gammal! Stanna upp, snälla tiden stanna upp och låt mig få ha kvar B som bebis, det är lite blandade känslor det där för samtidigt som jag vill att B ska växa upp och bli en liten människa så vill jag ha kvar henne som bebis, hon är redan så stor, vart ska detta sluta?

Vi har firat denna 2 månaders dagen genom att gå på babycaféet och efter sång och rytmikstunden där idag så hade vi vår första babymassage kurs, det var mysigt.

Efter babycaféet gick vi ner på stan och skulle shoppa lite nödvändigheter MEN gissa vad jag kom ihåg av detta? INGENTING! eller JO jag kom ighåg att köpa hörselskydd till B som hon ska ha när vi är på handbollen och fotbollen och sedan kom jag ihåg att köpa silvertejp men när man går in på apoteket och undrar vad man gör där, vänder om, åker hem och sedan 2, 5 timme senare kommer man på det " just fatsiken stödstrumpor till pappsen var det jag skulle köpt" eller som nu när det var dags att ge hundarna kvällsmat och kommer på det att jag skulle ju ha köpt hundmat, så de fick leva på köttbullar och leverpastej ikväll också.

Grattis Prinsessan B på din 2 månaders dag idag!

Planera dop

Vi är precis som många andra småbarns föräldrar just nu uppe i dop planeringen, av olika anledningar så kommer det inte att bli dop förrän i maj och jag korsar fingrarna att B kan ha dopklänningen som gått i arv på hennes pappas sida även då. Hursom så ska vi skicka ut inbjudningarna den här veckan, det kommer bli fint och jag ser fram emot det, jag tror dessutom att min önskan om att min storasyster ska sjunga kommer att gå i uppfyllelse..
och "alla" som vi ville skulle bli B´s faddrar (och gudföräldrar som jag föredrar fortfarande) tyckte att det skulle bli en ära att bli fadder till henne, otroligt roligt. Vi har valt 4 st. Det är en del som ska fixas och planeras men nu är kyrkan bokad och prästerna (vi kommer ha 2 tjänstgörande präster på plats) är bokade, musikerna är bokade och ja nu ska vi skicka ut inbjudningarna den här veckan vilket är viktigast så Salafolket kan planera in att de ska komma ner då i maj...

blir lite kort inlägg om dopet för B vaknade precis i spjälsängen här bredvid och måste byta blöja... återkommer

Give A Little Bit by Roger Hodgson

Syster K: Vad tror du om denna?

En alldeles egen matchtröja

B har fått en alldeles egen och unik, one of the kind, matchtröja. ingen annan i hela Trelleborg hbk eller i Sverige eller en i hela världen har en likadan som hon. Nr 7 har hon tagit över efter sin storebror S som spelar i tröja nummer 7 i sitt handbolls lag och nummer 7 var mitt favoritstart nummer när jag tävlade.

Mjölkproduktion

Detta inlägget ska, precis som rubriken säger, innehålla en text och lite tankar om mjölkproduktion, min mjölkproduktion och ni som inte är intresserade av att veta om den kan sluta läsa nu.

Jo min mjölkproduktion är väldigt riklig och jag har mjölk så det räcker och blir över, har ärvt detta av min storasyster fick jag höra. B brukar äta vid 23 på kvällarna och sedan äter hon inte förrän tidigast kl 06 igen och då brukar hon inte äta så mycket så jag måste pumpa ur då, helst ska jag göra detta innan hon börjar äta för det bokstavligen sprutar och blir överflöd i hennes mage annars, hursom så brukar det då blir så att vid 06,15 varje morgon måste jag pumpa ur och det handlar om mellan 250-300 ml som jag får ur. När hon sedan ätit en liten sväng så måste jag pumpa ur igen för det är fortfarande väldigt mycket mjölk men eftersom jag inte orkar så mycket mer med handpumpen så blir det "bara" mellan 60-70 ml till och när jag sedan gjort det så vill hon äta igen någonstans mellan 07,30-09,00 och då äter hon väldigt mycket.

Men nu är det så här att igår kväll så åt min flicka vid 23 som vanligt men kl 23.30 så var det så mycket kvar, det var bokstavligen en fontän från mig så jag var tvungen att pumpa ur för hon var mätt men det var mycket mat kvar men eftersom jag var så trött så orkade jag inte pumpa så mycket så det blev 75 ml att frysa in, hade jag haft en elektrisk pump så ja då hade det nog kommit mer än 300 tror jag.

Iaf jag har en Philip Avent som jag fått låna av min lillasyster, fungerar riktigt bra men jag måste ha en elektrisk också speciellt då den vänstra produktionen är lite trögare och behöver mer kraft och stimulans för att töma baljan eller kranen så att säga, för att inte prata klarspråk. baljan/kranen behöver mer aktivitet för som det är nu har jag inte tillräcklig ork för att driva den manuellt vilket gör att baljan/kranen är överfull men det är stopp i tippen.

Så kort sagt: mjölkproduktionen är i överflöd men den vänstra baljan/kranen skulle behöva drivas elektroniskt då det lätt blir stopp i den kranen så dagens aktivitet förutom att köpa blöjor, ny dammsugare till hemmet och gå och se bonussonen spela handbollsmatch, är att hitta en elektrisk pump till mjölkproduktionen.

I dag ska vi till Ystad och träffa Barnmorskan samt en av de två läkarna som opererade mig efter förlossningen, det är andra gången vi träffar barnmorskan K efter att vi kom hem från BB men det blir första gången sedan det beslutades att jag måste opereras igen och det blir första gången som vi ska träffa en av de två läkarna.

Min mamma har hela tiden sagt att det är tur att vi inte förstår hur illa det är, för det är faktiskt så att jag har fram till i går inte riktigt förstått och inte heller A och när överläkaren på kirugen sa "jag förstår att du har jävulskt ont" så var det mer som en lättnad att någon verkligen tog smärtan på allvar även om det var 3 veckor försent och när sjukvårdspersonal både från Malmö sjukhus, Trelleborg lasarett och Ystad lasarett ringer hem och frågar hur det är stup i kvarten så har vi mest tagit det som en ren omtanke och att de själva mår dåligt över att det inte blev en till operation 2 dagar efter förlossningen som de övervägde, inte har vi tagit det som att de är rädd att tillståndet försämras. Eller som när läkarna i ystad satte fart och ringde runt som galningar då när vi var inne före jul så tänkte vi också att det mest var för rena omtanken, inte för att det är så allvarligt.

Hursom så jag gick in och läste i går för jag ville vara lite förberedd till dagen, BIG BIG MISSTAKE!!!! Det var väldigt nyttigt att läsa och det är många frågetecken och man blir nästan lite förbaskad också, väldigt förbaskad faktiskt om jag ska vara ärlig men mest bara ledsen och satt länge och jag satt och kramade om B hårt medan tårarna bara rann, ja sprutade ut om jag ska vara ärlig, vi har haft sådan tur som har henne och som har mig kvar vid livet. Men varför är det ingen som pratat klarspråk och varit riktigt ärlig med oss förrän vi träffade kirurgen i Malmö? Varför lindade man in det och A´s största fråga är: Varför sa de inget till mig när vi var på sjukhuset i november?

Jag tränger ju bort och försöker att inte tänka så mycket på det trots att jag blir påmind från smärtan 24/7, för det går inte att njuta av dagarna med B då eller jobba eller något alls om jag hela tiden ska gå och må så dåligt, det är bara till att bita ihop och göra det bästa av situationen och sedan njuta av B istället. Men i dag ska vi alltså till Ystads BB och träffa barnmorskan K och en av läkarna (om de inte har väldigt mycket att göra på BB idag för då ska vi inte dit) och på måndag ska vi till Ystad BB´s kurator och fylla i lite papper till patientförsäkringen om det som hände.....

,....Men nu ska jag klä på mig och gå ut med hundarna innan jag ska väcka B och vi ska åka till församlingshemmet och jobba lite med konfirmanderna innan vi ska till Ystad...

"gänget och jag"

Tisdag, onsdag och Torsdag har vi fullt upp, ja egentligen även måndagar och just denna vecka även lördag och söndag. Hursom i Onsdags var vi på babycaféet och i torsdags var vi på öppet hus och B tycker det är så roligt att vara där, speciellt i onsdags för då var det fler bebisar i hennes ålder på plats för första gången.

Igår hade vi iaf en välförtjänt lugn dag, vi gick en lång morgonpromenad med hundarna och en halvlång lunch promemand med hundarna i solen, det var nästan vårväder ute och som vi mös. Hundarna har sedan länge accepterat B som en i flocken, lite som Mowgli i djungelboken kan jag tycka.

Min fantastiska dotter

Min söta och helt fantastiska dotter, vad skulle jag göra utan dig? Hur skulle jag få dagarna att gå och hur skulle jag orka om du inte hade varit så himla fantasisk och underbar på alla sätt och vis?

B har varit helt fantastisk underbar idag utöver det vanliga. Vi gick hemifrån kl 07,50 imorse för att ta bussen ner till kyrkan, under morgongudstjänsten låg hon och sov mest hela tiden, hon vaknade till en liten stund men sa inte ett ljud, vi gick in till församlingshemmet för morgonfika "med gänget" och hon "hängde" lite hos AM medan jag fikade, hon somnade i AM´s knä, efter en timme hoppade vi på bussen och åkte bort till icamaxi, hon sov och var vaken om vartannat men gnällde inte en enda gång trots att klockan började närma sig många timmar hemifrån, hon somnade påvägen hem från Maxi så jag skyndade mig att göra iordning hundarna medan hon sov och så gick vi en längre tur med dem, 40 minuter senare kom vi in och jag fick ta av hundarna i lugn och ro och packa upp varorna medan hon snällt väntade, sen var det som om hon kände det på sig att nu ställer mamma in sista varan i kylen och då talade hon minsann om för mig att nu vill jag ha mat...

Sen när hon hade ätit lite mat och vi hade myst i soffan (framför hem till gården) i en timme så la jag henne i hennes spjälsäng och för första gången någonsin somnade hon i den och det hände inte bara engång idag utan hela 3 (!) gånger, jag blir tårögd vad tiden går snabbt, det känns genast som hundra år sedan hon var beroende av att somna i min famn, nu kan hon helt plötsligt nöjt somna i sin spjälsäng, så fort tiden går....men det är klart hon är stor tjej nu..7, 5 vecka...

ett childhoodarmband rikare

"Varje pärla på armbandet har en egen färg och beskriver en artikel i barnkonventionen. Pärlorna och Childhood vill påminna dig om allas rätt till en barndom. Överskottet från armbanden går direkt till Childhoods projekt runt om i världen. Du kan även köpa armbandet i Doc Morris apotek. Armbanden säljs per styck för 100 kronor och hela försäljningssumman går till Childhood. "

Ovanstående står på childhoods hemsida och det läste jag EFTER att jag hade köpt mitt childhoodarmband i ett doctor Morris apotek i förra veckan. Jag vill tro att jag har gjort någonting bra och att pengarna verkligen har hamnat hos barnen som har det svårt.

Är pappan barnvakten?

Jag är med i en föräldragrupp på internet, vi har den dels på ett föräldraforum men sedan även startat den på facebook, en sluten sådan. Bjöd in min bloggvän A också, jag trivs väldigt bra i den här gruppen och det förs intressanta diskussioner varje dag.

Hursom så diskuterades det om när det är okey att lämna iväg bebisen till barnvakt första gången och då var det en mamma som skrev att hon hade lämnat bebisen ensam med pappan för första gången i går (barnen i den här gruppen är 2 månader) och då tänkte jag att om det räknas att lämna iväg bebisen till barnvakt när man lämnar bebisen med pappan så, ja då var B bara 5 minuter gammal när hon lämnades med pappan första gången och då var hon dessutom ensam med honom 3 dagar i sträck...i övrigt har jag då barnvakt varje dag till B eftersom jag brukar sköta morgon och kvällspromenaderna med hundarna utan B och hon blir hemma med pappan.

Och jag skulle vilja påstå att pappan inte ska ses som en barnvakt och därför är det inte samma sak, iaf inte i mina ögon, att lämna iväg bebisen till en barnvakt och lämna bebisen i pappans händer.

kräkfontän

Halvsitter för tillfället i sängen med en sovande B på mitt bröst och surfplattan i min hand, pluttenuttan hade för en timme sedan kräkfontän och kräktes ned halva mig, sig själv, sängen och golvet, det blev översvämning i lilla magen med andra ord. B var dock pigg efter insidenten och vi hade sång och rytmikstund, nu sover hon dock sedan 10 minuter och jag ska försöka lägga ned henne i hennes säng så jag kan gå och duscha av mig kräkorna innan hundar o man ska väckas, A har nämligen sovit i tonåringensrum och skonat mig och B från den matförgiftning han råkade ut för igår efter ett besök på kinarestaurangen. Tonåringen är inte hemma ska tilläggas.

Aj aj i mammahjärtat

Usch och fy vad ont det har gjort i mammahjärtat idag! Hur klarar ni föräldrar det? Man kanske vänjer sig, antagligen för annars skulle väl inte en enda unge gå på dagis!?!?

Jo alltså idag tjänstgjorde jag på en begravning och då säger det ju sig själv att det inte är så lämligt att ha en 7 veckors bebis i kapellet, det går väl an om man visst att hon skulle sova och vara tyst hela tiden men hur ska det gå till? Ge henne sömntabeletter? Visserligen gör hon ju ljud genom att prutta högt även när hon sover så även då skulle hon störa.. jaja hursom A jobbade idag och han var inte så glad i idéen att behöva ha henne på jobbet under den 1,5 timmen jag skulle vara borta och jag vågade inte ringa till min prästkollega AG och fråga om hon ville ha B på kontoret så jag stod lite i velet hur jag skulle göra, då sa J att hon kunde ju ha B hemma tillsammans med hennes tvillingar på 1 år eftersom vi iaf sen skulle gå på öppna förskolan..ja visst sa jag men aj aj vad det sved i mammahjärtat..

Precis före begravningens början så kände jag att jag inte visste vilket som var värst, tjänstgöra på en begravning för första gången någonsin eller lämna lilla dottern till barnvakt...dessa 2 händelser går ju naturligvis inte att jämföra så klart då båda 2 gjorde ont på olika sätt, det gjorde lixom jätte ont att se en nära vän och granne vara så ledsen och förstörd över sin anhöriga samtidigt som det gjorde ont på ett annat sätt att vara utan sin dotter om ni förstår.

Begravningen gick bra och jag fick beröm av både min mentor, de anhöriga och övriga som var där och så snart jag var klar sprang jag så fort jag kunde bort till J för att ta B i min famn och bara krama om henne, jag ville säga att jag aldrig mer kommer att lämna henne men det är ju inte sant.. om ett år ska hon ju börja på dagis och det kommer troligen fler tillfällen innan dess då hon måste vara hos barnvakt i någon timme...

..när jag kom tillbaka till församlingshemmet på eftermiddagen stötte jag och B på kollegan AG som sa att nästa gång ska B lämnas in på hennes kontor och ingen annanstans ...

Nattedax

De senaste veckorna har vi kommit i säng så sent (runt 23.30) vilket har resulterat i en övertrött B på kvällarna och att hon somnat i famnen runt 20 för att sedan bli väckt av att vi går och lägger oss och så får vi börja om nattprosiduren när vi kommer till sängen, sen sover hon ju hela nätterna och går inte upp förrän runt 9-10, men det är just det jag vill undvika så idag var det tänkt att hennes 20.00 sömn skulle ske i sängen...

..just idag när jag måste sitta och jobba på kvällen så ska naturligtvis B stula vid insomningen och hennes 20.00 sömn slutade med att jag sedan jag kom in med hundarna 20.30 har legat med henne i sängen till 21,30 då somnade hon äntligen, trodde jag för i skrivande stund vaknar hon igen.. varför av alla kvällar måste hon krångla ikväll när jag MÅSTE jobba? känner hon det på sig?

Morfar och pappabesöket

I söndags träffade jag alltså min pappa för första gången på många, många år och Birgitta träffade sin morfar för första gången någonsin. Det var ett känslosamt möte på många sätt och vis, allt svek som varit var som bortblåst när jag såg denna sjuka man sitta i sin fotölj och titta på sporten, jag kände bara kärlek och när han sedan tog Birgitta i sin famn så började mina tårar att rinna, ja, inombords då! men jag hade aldrig försökt hålla tillbaka dem om inte hans fru hade varit där, om hon bara kunde ha varit tyst eller lämnat oss ensamma en stund så vi hade fått möjlighet att prata ut hade jag ju varit tacksam, men tyvärr man kan inte få allt här i livet. Jag är hursom oerhört glad och tacksam för den lilla stund vi fick tillsammans och det är första gången sedan 1999, eller jag träffade honom en gång sommaren 2004 när jag var dit och hämtade min lillebror så besöket i söndags var då andra besöket sedan 1998.

Min lilla pappa, han var så glad över sitt barnbarn och man verkligen såg hur det lyste om honom och hur han själv lyste upp när han sedan började prata med A och insåg hur mycket de 2 har gemesamt, det var skoj.

Min lilla pappa, tänk att livet har sådana märkliga vändningar, är så glad att jag fått en chans att lära känna dig på nytt och att du tog kontakt med mig i somras, att du ville försonas innan det är försent, nu kan vi båda 2 få ro och nu när jag vet vad det är för sjukdom du brottas med och när du äntligen ville tala om det för mig så ... jag är glad att vi kan prata igen.....

Salahelgen

I fredagskväll kom vi till Sala, mammas sambo hade gjort i ordning en god Älgamiddag till oss, smaskens. I lördags var det sedan det obligatoriska "gå på stan och träffa alla man känner besöket", jag hade hoppats på att stöta på Josefin som också var på besök i Sala men såg bara hennes sambo och hennes mammas sambo och ledsen blev jag. Hursom alltid när man är i Sala så är det ett måste, måste att besöka Linneskåpet som är "one of the kind" och där inne hittade vi nya sängkläder till Birgitta, min man sa att vi behöver inte köpa de här , de finns även hemma i Trelleborg, jag satt en hundralapp på att de inte finns här och det ska bli intressant och se i eftermiddag när vi går bort till vår lokala tygaffär och se vem som vinner vadet.

Ja åter till Salahelgen, efter några timmars shopping i Sala centrum som resulterade i en ny jacka till mig, sängkläder till Birgitta och lite dublolego till kusin Emilija så gick vi tillbaka hem till mamma och jag pyltade på Birgitta med lite mer kläder och så åkte vi iväg till Stallet, min lillasyster skulle rida och medan vi var där i ett par timmar så passade karlarna på att åka på sightseeing till gruvan och månsols, även de 2 obligatoriska måsten varje gång man är "hem" till Sala. På kvällen blev det kusinmys och tacokväll.

Så blev det snabbt söndag och i dag skulle vi då till Västerås och träffa min pappa mer om det besöket i ett eget inlägg, efter pappabesöket åkte vi till Heby för att träffa min lillasysters svärföräldrar, de vi bodde hos när vi var i Serbien i somras och även denna dag bara for iväg. Måndagen kom och vi satte oss på tåget där vi träffade på en kvinna som vägrade att flytta på sig från våra platser trots att konduktören sa åt henne, när jag sedan tog fram amningskudden och började amma Birgitta på sätet mitt emot där jag var tvungen att sitta, så sa hon i protest "jag flyttar mig väl till min egen plats då så kan ni fortsätta att bre ut er. jag ska skriva en insändare om det här", en insändare om vadå frågade jag, att jag måste amma på platsen som egentligen inte är min för att du vägrar att flytta på dig från den platsen som jag bokat och betalat 200 kr extra för?", överklasskvinnan gick bara (hon reste tydligen mellan stockholm och skanör)

Livets alla vändningar del Graviditet

I slutet av marsmånad 2011 vaknar jag till mitt i natten av att min då fästman i sömnen säger om och om igen " du kan ju iaf säga till om du är gravid", det var ett jädrans tjat tänker jag och dagen efter går jag till apoteket och köper ett graviditets test, och ett till och ett till.. jodå enligt de 3 första så var jag gravid, får tid hos barnmorskan några dagar senare och även ultraljudet visar att jag är gravid men det kan ju vara felaktigt så jag köper ett graviditetstest på vägen hem och inom loppet av 2 veckor hade jag gjort 2 ultraljud och 6 graviditetstest från apoteket, jo då allt visade att jag var gravid.

Vem kunde tro i februari 2010 när jag låg på sjukhusbädden och kämpade för mitt liv att jag 1 år senare skulle vara gravid? 8 månader senare efter ett antal graviditetstester visar det sig dessutom att barnen är friskt och välmående och dessutom tidigt utvecklad. Vem kunde tro detta när jag låg där i februari?

Min graviditet var väldigt enkel och det gör att jag längtar till att bli gravid igen. I min första trimester mådde jag som om jag var överkörd av en ångvält och där kanske jag kände ett flertal tillfällen att det här med graviditet är nog inte min grej, men min storasyster tröstade mig och sa att ju sämre du mår desto bättre..
...Trimester 2 eller från vecka 16 har jag sedan mått kanoner kalkoners. Åh det var ljuvligt att vara gravid i trimester 2, fast magen växte ju lite långsamt. det enda som var i trimester 2 var ju att fötterna var så svullna så jag behövde gå med stödstrumpor hela sommaren, vilket jag naturligtvis vägrade de få dagarna de var högsommarvärme, och när vi var i serbien. Under den här tiden hade jag dessutom fotomani på magen.

I slutet av trimester 2 och i starten av trimester 3 fick jag problem med ischias men en duktig sjukgymnast gav mig rätt övningar och efter några få veckor hade jag inget problem med ryggen något mer. och hela trimester 3 mådde jag primadonna, njöt varje minut av graviditeten och brottades med viljorna att förbli gravid och att bäbisen skulle komma ut. Vem var den där hyresgästen i magen?

Livets goda vändning, att vara gravid var helt fantastiskt, underbart och magiskt, något jag hoppas att jag får uppleva igen.

Livets alla vändningar

År 2012 har börjat och det började mindre bra för mina bästa, bästa grannar, fy vad jag grät när K berättade, "för oss började 2012 mindre bra, Y´s bror dog när han gick hem från oss i natt". Y´s bror hade jag aldrig träffat men det kändes som att jag kände honom, han har nämligen samma sjukdom som min biologiska far nämligen KOL. Sedan jag fick kontakt med min far igen i somras så sa vi att vi måste åka upp så snart som möjligt eftersom jag visste att han är allvarligt sjuk i KOL, när jag pratade med min far på julafton så önskade han att jag och B kom upp så snart som möjligt, jag hörde ju på honom att han blivit sämre på bara de få veckorna som gått sedan jag talade med honom sist..

..vi hade preliminärbokat att åka upp till sala och västerås nu på fredag och när jag sedan på nyårsdagen fick reda på vad som hände med Y´s bror som avled så hastigt i KOL så blev det bestämt till 100%, på fredag åker vi upp till sala/västerås, talade med min far om det och han blev glad.

Tänk vad livet kan ta sådana drastiska och snabba vändningar, den ena stunden skålar man in det nya året, 15 minuter senare har man vandrat vidare till himlen....helt plötsligt längtar jag efter min far som jag inte pratat ordentligt med sedan 1997.