Han hade precis vaknat ur narkosen och var väldigt groggy.
Denna groggyhet fortsatte sedan under större delen av eftermiddagen.
Elvis har och tycker fortfarande väldigt synd om sig själv. Även idag försöker han
med att han inte orkar gå, slänger sig platt på golvet och "titta mamma jag orkar inte gå, kan du bära mig?" och nog kommer han spela på detta några dagar till, det tror jag allt om jag känner honom rätt.
Men det är okey, Mr M och jag får faktiskt lite roliga stunder när han håller på.
Ett exempel är ju när han igår kväll/natt (ca 12 timmar efter uppvaket) är ute på kvällspromenad. Elvis är under promenaden väldigt pigg och beter sig precis som vanligt, men sen så fort vi kom innan för dörren kastar han sig platt på golvet, tar sig lite om munnen och gnyr. "mamma jag orkar inte gå, det är så synd om mig". eller "mamma jag har ju varit på sjukhus idag och de har hållit på i min mun, ge mig extra mycket godis nu".... Nu kan ju inte hundar prata men om han kunde så vet jag exakt vad han skulle säga. Min prins (Elvis) tycker nämligen att det var mest synd om honom av alla igår och även idag håller han på....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar