Men det känns som vi inte har något val. Ska vi ha en hund som går i avel som med det kissar ner lägenheten, bråkar med andra hundar och vägrar äta eller ska vi ha en hund som är harmonisk och en ren lägenhet?
Om Elvis beteende ändras finns ingen säkerhet på men med tiden brukar hundarnas beteende ändras vid en kastrering, så det finns hopp men den första tiden kommer Elvis ha ett pinkskydd på sig inomhus och när vi är hos bekanta med hund, för säkerhets skull menar jag.
Varför jag känner mig så dum som kastrerar? Jo, för jag är emot kastrering på hundar, om det inte är ett måste. Jag vill undvika kastrering så långt det går för hundens eget bästa. Och jag ville egentligen inte kastrera Elvis för hans gener och psyke är sådant som är eftertraktade i hundvärlden och det är därför han går i avel. Men jag tycker det är så uppenbart att Elvis inte alls mår bra under Tikarnas löpperioder och då kanske det är bäst att knipsa kulorna?
Men fram till i morse var jag övertygad om att Elvis kisserier här hemma mera var ensamhets stress och protestkiss för att jag inte är hemma, samtidigt som jag funderade på att det kanske var markeringskiss. Han har ju inte längre lika lätt att komma upp i fönstret och kunna skrämma iväg hundarna på gatan genom morr och markera att "kom inte in här, här bor jag" utan nu får han markera med kiss för att berätta att här inne bor jag.
3100 kr fattigare blir jag på tisdag men förhoppningsvis är det värt det. Veterinären på det stora Djursjukhuset här i Malmö tror ju att detta är det bästa. och som min goda vän Maria S sa: Elvis har ju alltid markerat, när han var liten och när han kommer hem till dominanta hundar...men utfallen mot hundar, markeringskiss hemma och utfall mot Tv:n ...det har kommit efter parningen förra året... och frågan är: Ska vi ha det så hela livet? Ska det gå så långt så jag och Mr M ska separera för att jag vill behålla kulorna på Elvis och inte göra det yttersta för att bli av med problemen som verkligen blev ett problem för 2 månader sedan?
Näh, jag får nog ha mitt dåliga samvete ett tag och känna mig dum men samtidigt så ska jag intala mig om att jag gör det enda rätta. Jag vill i första hand ha en hund som mår bra och mår han bra genom att få bort sina kulor och sina manliga hormoner så, ja då får vi vara glada att han i a f han få en kull och hoppas att de valparna någon gång i framtiden kanske skaffar valpar så Elvis gener förs vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar