Den skrämmande staden

Just nu sitter jag vid skrivbordet i mitt bibliotek och försöker läsa och skriva med en chihuahua flicka och en kise i knäet och en nybadad Elvis Presley som intagit den bästa platsen, mitt framför dataskärmen. Gissa om det blir mycket gjort! Det är väl deras sätt att tala om att det är hög tid att gå och lägga sig antar jag, jag har bara ett mail att skicka iväg innan jag ska ta med alla "barnen" till sovrummet, borde verkligen sova, måste gå upp tidigt i morgon också då försäkringsmannen och 2 andra män kommer hit tidigt i morgonbitti och ska mäta fukten i sovrummet och besluta hur mycket som måste rivas upp och när dem ska börja med det.

Dagen i Lund var oerhört rolig och nervös, jag var till och med så nervös i morse så att jag hade svårt att skriva såg jag men den största nervositeten släppte efter första korta mötet på 10 minuter med biskopssekreteraren på Lunds stift, onödigt att behöva åka buss i 1 timme för ett sådant kort möte kan tyckas men de 3 första sekundrarna är tydligen avgörande sägs det och den uppfattningen kan man inte bilda sig på telefon tydligen, därefter var det i alla fall lunch med min kompis S och hans 2 killkompisar för att sedan kl 13 befinna sig på det andra mötet som var oerhört roligt och 2 timmar längre, träffade många intressanta personer. 15.30 virrade jag sedan ner på stan i Lund för att försöka hitta till busstationen, gick ju vilse så klart både på ditvägen och hemvägen. Lund är verkligen en skrämmande stad, jag förstår inte. Jag är jätte rädd för den staden, undra om det någonsin kommer att lägga sig.

I morgon ska försäkringsmannen och besiktningsmännen komma hit och sen ska jag på rehabilitering, här i Trelleborg där jag i alla fall inte går vilse så länge jag kan se det gamla vattentornet.