Hund vs barn..1

Idag blev min härliga sommar eftermiddag förstörd.
En grannunge retade mig så jag fick tejpa igen truten för att inte säga något dumt.

Denna grannfamilj är rädda för hundar, okej det köpte jag för 2 år sedan när de flyttade in, men nu köper jag det inte längre. Okej att det kanske generellt är rädda för hundar, men de har träffat Lilla Elvis nästan varje dag i 2 år nu och vet att han inte är en farlig hund. Ani våran "dag" hund har dom träffat nästan varje dag sedan augusti 2007..hon skäller ibland och jag har sagt att hon gör inget om dom inte gör något mot henne. Hon är dessutom oftast kopplad så jag har koll på henne...

Iaf idag sitter jag på baksidan och solar, läser en spännande bok och jag och hundarna har en helt underbar dag..sedan kommer då denna familjen ut...ungen ropar efter Elvis, Elvis börjar då närma sig honom, då får ungen fnatt och skriker som en jävla blådåre och det låter som han blir misshandlad, Elvis har bara gått 2 meter från mig och står fortfarande 7 meter från barnet.

Eftersom detta inte är första gången utan snarare 611 gången denna unge gör så här och jag har numera sådan humörsvängningar, p.g.a. mina mediciner, så brast det för mig idag...

Jag höjde rösten till barnet och sa " men om du är så rädd för Elvis och inte vågar leka med honom, ropa då inte på honom, om du ropar på Elvis så tror han ju att ni ska leka...." När ungen sedan har ropat efter Elvis 4 gånger till och samma sak upprepar sig, ungen skriker när Elvis närmare sig honom och så vidare... då får jag total fnatt och skriker igen åt både ungen och mamman " nu får ni fasiken sluta, ropa inte på Elvis om ni är så rädda för honom..när ni ropar så tror han att ni vill leka eller ge honom mat, bara låt han vara så går han inte i närheten av er och ni borde veta vid detta laget att Elvis är världens snällaste hund! "

Ani, våran daghund hade jag i koppel och tur var det för hade hon varit lös....låt säga och nöja oss med att hon är inte lika snäll och tålmodig mot barn som Elvis är ....

Jag respekterar folk som inte tycker om hundar, eller jag köper det, alla kan inte tycka om hundar precis som jag köper att vissa människor inte tycker om barn....

Jag tycker om barn, ibland..så länge dom är snälla, inte skriker och bråkar, inte bajsar och skräpar ner....jag har några favorit barn, som min systers barn, min kompis Tonys lilla prinsessa Agnes och min vän Li´s bäbis som ligger i magen just nu... men ungar som bråkar i mataffären, på restaurangen och provocerar mina hundar och skitar ner.. dem har jag inte mycket för...

Det värsta är att detta har blivit värre med åren. När jag var tonåring jobbade jag mycket med barn på ridskolan, jag har jobbat som lärare i skolan och på dagis och jag ville ha minst 4 barn när jag blev stor, för barn var de bästa jag visste... men nu....näh jag har inte mycket för barn ... jag har till och med börjat leka med tanken på att inte skaffa barn överhuvudtaget..om det har att göra med att vi har väldigt svårt att få barn pga min sjukdom och måste adoptera, det vet jag inte ..eller har det med att göra att jag nu bara har blivit så less på grannens 3 åring?

Det finns folk som inte tycker om hundar, vi har folk i vår umgängeskrets dit inte Elvis är välkommen, det är okey..jag respekterar det och får nu lära mig hur det är att skaffa "barnvakt" innan vi ska i väg till dem... men frågan är om man kan säga samma sak när de får barn? "jag tycker inte om barn så ert barn får aldrig sätta sin fot hemma hos oss, dom skräpar ner och är äckliga.. men ni får gärna komma på brunch på söndag..bara ni inte tar med er unge?"