0320

Allt går så lätt,
man nästan flyger fram,
samtidigt gör allt så ont.
Ett ytterst märklig känsla
jag inte kan känna igen.

Jag kunde knappt bärga mig
tills jag kom hem igår kväll,
men skulle jag ringa eller
skulle jag inte ringa?
Jag ringde och jag gick ditt.
Till det vackraste huset
och till den vackraste.
Hem gick jag 3 timmar senare,
och visst kunde jag somna lätt.

Men så vaknade jag kl 03.20
och då det inte var någon idé
att somna om så jag drog på mig
träningskläderna och drog ut och tränade,
vid 04,20 började det ösregna
men jag sprang på endå.
kl 05 hämtade jag hundarna
för deras en timmes promenad på morgonen.
och nu sitter jag på kontoret
och undrar just om jag kan
hålla mig till imorgon
eller om jag ska träffa
den vackraste idag igen.