Det vackra huset

idag var jag vid det vackraste huset igen,
idag var jag inne i huset,
idag satt jag i husets trädgård i timmar
och drack te, jag tog lite hallon
ur hallonbusken, lite krusbär och
flöt mest runt i trädgården på moln.

huset är så vackert,
det vackraste jag sett.
och i dag fick jag veta lite mer,
i dag vet jag mer om husets historia
och ju mer jag får veta desto
mer kär blir jag i huset.
hur kan det vara så vackert?

Jag borde sova men kan inte tänka på annat
än det vackra fina huset,
jag vill sova i huset, jag vill äta min frukost där.
Kanske kan huset bli mitt?
ju fler besök jag gör så kanske huset blir mitt?
Jag borde göra ett besök efter arbetet i morgon
och fråga eller så kanske jag får svaret i helgen?
Jag är otålig och vill veta nu,
men vill samtidigt inte skrämma bort
denna fantastiska känsla.


Det är verkligen en underbar känsla,
fast den gör nästan ont.
Jag bara vet att huset en dag kommer bli mitt,
det kan inte kännas så här annars.
Det skulle vara så orättvist om inte huset blir mitt.

jag är så knäsvag, enkänsla jag inte haft på
flera flera år