Det onda, det overkliga och det sanna

Det finns något som fortfarande gör så otroligt ont
och jag kan inte låta bli att undra när
smärtan och sorgen ska gå över,
eller när man ska vänja sig vid
det nya livet utan morfar.

kommer smärtan någonsin att gå över?
Kommer saknaden alltid vara lika smärtsam.'
Kommer jag alltid att börja gråta med jämna mellanrum
och ha så ont??

När jag varit hos doktorn i morse
skulle jag bara gå på stan,
men av en konstig anledning började tårarna rinna
och jag gick till kyrkan.
Efter 45 minuter i tysthet
med tårar som ran längs kinderna
så gick jag fram och tände ett ljus
för morfar som jag saknar så mycket,
och jag vet att det låter konstigt
men i ljuset såg jag något som gav mig styrka,
hopp och en form av trygghet.

Och resten av dagen blev den bästa
dagen på länge, först rolig och sedan mysig.
Att sitta i trädgården vid det
vackra huset och dricka te
med den vackraste människa jag stött på,
kan det bli bättre?
jag ville aldrig att dagen skulle ta slut
och nu vet jag inte om jag orkar vänta till lördag
då jag ska umgås hela dagen med den vackraste.