torsdag 29 september 2011

Gravida har också känslor!













När man är gravid då får folk, även främmande folk, tydligen säga vad man vill. Jag tror jag har skrivit ett inlägg om det förrut.


Hursom jag får ständigt höra hur liten mage jag har och det sårar som fatsiken! Tror ni inte själva att jag tycker att jag har mindre mage än jag "borde ha" i vecka 32. Senast i morse så sa jag till min man " men usch jag tycker inte min mage växer", ca 20 minuter senare är jag ute och går med hundarna, träffar en annan hundägare som naturligtvis först ställde de klassiska frågorna "när är det dags?" och "vet du vad det ska bli?" därefter "men du har väldigt liten mage" Mitt svar med gråten i halsen blir alltid: ja men barnmorskan säger iaf att bäbisen växer som den ska och att den är stor för sin ålder" , vilket jag innerligt hoppas att den fortfarande är, ska ju på ultraljud i morgon så det kanske lugnar ner mig lite. Mätningarna som görs av barnmorskan varannan vecka visar iaf att bäbisen följer kurvan som den ska, men detta tilltrots så är det ett ständigt orosmoment att allting inte står rätt till med bäbis.


Men folk verkar liksom inte tro att vi gravida har några känslor, fast det i självaverket är så att vi har mer känslor än någon annan människa på detta jordklot! Vi sväller över av känslor, är det inte hysteriska skrattanfall för en dålig roligt historia så sitter vi och gråter för ingenting eller så är vi flyförbannande fast vi har ingen aning om varför. Våra hormoner spelar ett spratt med oss och alla som kommer med kommentarer och åsikter om våra magar och våra graviditeter borde kanske ta sig en funderare på hur det var när de själva var gravida.


Man ska inte jämföra olika magar för om man då jämför mig och Cornelia så är min mage 3ggr så stor som hennes och hon ska ha 2 veckor efter mig, MEN Cajsa som ska ha samma datum som Cornelia har större mage än mig. Allt hänger ju på hur din kroppsform var innan du blev gravid. Jag vägde 62 kilo vid inskrivningen och hade storlek 34/36 i jeans. När jag vägde mig vecka 29 så vägde jag 87,3 kilo och hade storlek 44 i jeans. Från small i tröjor till medium/large.


Jaja appropå det där med känslor, här är en historia som jag läste igår som jag tyckte var hysteriskt rolig:


Det var två bajskorvar som var ute och gick... Sen kom en diarre..... Aaaahahahahahahaha!!!!!! Just picture it:)


Ha ha ha ha ha!!!!! Jag döööööööör! AAAAAAHAHAHAHAHA!!!!!!!!! (Humor på hög nivå???)


Något annat som spelar spratt med mig är bloggen! Det är alltså inte med avsikt det blir sådana här stora styckehopp utan jag har tryckt enter engång och då tycker bloggen att jag har tryckt enter 5 gånger.

2 kommentarer:

AKP sa...

usch! håller med, när man är gravid får folk tydligen säga vad tusan dom vill till en :/
Och gravidar har "oxå känslor" jo... MYCKET MER till och med !Hade samma "problem" jag med.. ett evigt tjat om hur liten mage jag hade ...

Anna sa...

Du är inte ensam om att ha "liten" mage. Men det beror ju helt på hur man bär barnet! Jag får ofta kommentarer om att min mage är liten och ändå är jag större nu än när jag väntade Malva... Och i dag när jag var hos bm så mätte SF-måttet 33, vilket är på den övre delen av normalkurvan! Men det är tydligen helt ok att säga vad som helst och göra vad som helst med gravida kvinnor. Hur många människor klappar andra på magen? Hur ofta får du frågan som icke gravid om hur mycket du väger eller har gått upp i vikt? Och hur ofta kommenterar folk storleken på dina kroppsdelar (bröst, mage, svullna fötter)?

Så jag avslutar den här kommentaren med att säga att enligt det jag ser på bilderna så har du en alldeles perfekt - jättefin bebismage!
kram