Det är med sorg.

Det är en del som varit emot mitt och Markus (Mr M) förhållande. 

Till och med dom jag inte trodde, och nu kan ni vara glada. 

Skadeglädje är den enda sanna glädjen eller vad är det man säger? 

Ni sitter säkert där i era hem och firar med champagne! 

Jag själv är "Förlorad igen", jag mår jätte dåligt. 

Och nu blev ni "motståndare" genast ännu gladare! 

Men jag är starkare än så här, jag ska ta mig upp på fötter igen. 

På lördag flyttar jag. 

Efter 3,5 år ska jag flytta till en egen lägenhet. 

Av er som redan vet detta så har jag fått frågorna: 

- vad ska du göra nu?

- Är nya lägenheten fin? 

- Kommer du att trivas där? 

Till svar har jag: 

1) jag har inte en blekaste aning, jag är en gammal avdankad 28 åring som går med Rullator. 

Det finns inte så mycket att välja på än att försöka göra det bästa av vardagen med Elvis. 

Och jag måste tänka över saker i lugn och ro. 

Jag har fått en lägenhet i Malmö till att börja med i a f. 

2) jo den är stor och fin

3) Trivas? Jag vill ju inte ens flytta! 

Elvis har i a f stort utrymme att springa på. 

Jag började packa i går. Shit, man har verkligen mer saker än man tror. 

Det är tungt men jag är nog fortfarande i något slags chocktillstånd.

jag går runt som en zombi samtidigt som jag försöker "vara mig själv" för Elvis skull.  

Jag hade inte en aning om att det skulle bli så här.

Det är ju jag och Markus mot världen! 

Det känns som jag lever i en hemsk, hemsk mardröm.

Jag bara väntar på att få vakna upp ...