Trots att jag visste utgången, trots att jag var upp och sa farväl så gör det nu så ont.
Cansern segrade, morfar dog idag. Det känns förjävligt. En stor bit av mitt hjärta dog med morfar.
Allt känns så meningslöst nu. Jag fick skjuts in till kyrkan. Kyrkan var stängd. Hur kan kyrkan vara stängd på en söndag?
Trots att jag läst teologi i så många år så förstår jag inte, jag förstår inte vad morfar gjort som förtjänade att lida så på slutet och jag förstår inte hur Gud kan vara så elak, om det nu finns en Gud. Jag hoppas du får vila i frid nu morfar. I WILL ALWAYS LOVE YOU! Saknaden kommer vara stor, och jag kommer göra dig stolt. Jag ska ta min lärarexamen som jag lovat dig och jag ska göra allt för att i alla fall bli hälften så bra lärare som du, både i skolan och vad det gäller livets rikedomar och erfarenheter.
Det gör fruktansvärt ont. Jag förmår mig inte att skrika, har ingen ork, ingen energi. Jag är i en dvala full med oförståelse och frågor. Jag vill ringa morfar men kan inte.
3 kommentarer:
Hej tjejen!
Beklagar det med din morfar! Förstår att det är fruktansvärt, och att det gör ont!
Det måste få göra det, tillåt dej själv att sörja ordentligt. Det kanske aldrig kommer kännes helt bra - men det kommer att kännas bättre med tiden.
Önskar dej lugn och ro, det har hänt mycket i ditt liv på sistonde.
Önskar dej styrka att fortsätta kämpa.
Önskar dej all lycka tjejen, och jag hoppas att du får ordenligt med tid till att sörja.
ta hand om dej, du finns mina tankar!
Kramar Camilla
skickar en STOR KRAM !!
Hej Erika
Är här inne och läser ibland, beklagar att din Morfar inte finns hos dig längre. Lucas skickar en stor slick och jag en kram!
Mvh Maria o Lucas
Skicka en kommentar