vetrinärdomen?

Sitter just nu med Hjalmar Branting i knäet.
Sitter och funderar på hur jag kommer reagera
om veterinären ger oss negativa besked om 2 timmar.
Jag älskar den där hunden för mycket för att
kunna fatta ett klokt beslut.
Fast hur ont det än kommer göra kommer det bli
bäst för honom, om veterinären nu skulle komma
med ett oundvikligt besked.
För hur stor kärleken än är så måste man
fatta kloka beslut och göra vad som är bäst för hunden.

Det är det bästa med djur, har de ont eller är gamla
och det inte kommer bli bättre och de inte blir yngre
så kan vi fatta beslutet att låta de somna in,
den rättigheten har vi inte på oss människor,
vi människor ska få ha ont och lida tills vi en
dag inte orkar mera och somnar in av oss själva.
huruvida vi ska tillåta dödshjälp eller inte på
människor är en stor fråga och det finns så
många olika aspekter på det hela.
vi diskuterade det under flera seminarier
på etiken som jag läste på uppsala universitet
oh alla hade vi olika åsikter, diskussionerna blev många
och intressanta men tror aldrig vi var överrens.

Som sagt sitter här med denna lilla underbara hund i knät
och jag undrar hur han egentligen mår.
han är pigg och glad men ack så smal.
han äter och äter, men går bara ner i vikt.
beror det på åldern? eller beror det på något annat?
idag kommer jag förhoppningsvis få alla svaren,
eller hur gammal hjalmar egentligen är det vet jag inte,
kanske ska be en 3dje veterinär om ett utlåtande?
veterinären som besiktade hjalmar innan jag köpte honom
sa att hjalmar är 2,5, min veterinär tror att han är mellan 8-14 år.
och det är just det med åldern som är avgörande för hur mycket
pengar han ska få kosta i veterinärkostnader,
är han 14 kanske han mår bäst av det jag mår sämst av?
är han 2,5 ja då har han ju minst 10 år till på sig att ha ett bra liv..

nu ska vi göra oss klara för att ge oss i väg till bruksgårdens veterinärklinik.
och jag grinar redan trots att jag inte alls vet utgången av dagens besök