Saknaden av det som betyder

Hon bestämde sig för att vara singel, orkade verkligen inte med flera idioter
och helt övertygad om sitt nya beslut blev hon då hon var på nattklubb och fick
panik när killarna närmade sig eller tafsade, panik och rädsla gjorde
att hon förstod att hon inte alls ville, hon ville vara själv för tillliten på killar
den finns verkligen inte där.

Så dök han då upp på facebook, hennes barndomskompis som hon kännt
i mer än 25 år fast aldrig riktigt umgåtts med, de har gemensamma vänner,
men trots det kan hon inte påminna sig om att de träffats på äldre dagar,
de bodde på samma område när de var barn, som hon lekte dunka boll
och röda vita rosen med och allt var det var, han som har en
lillebror som lekt naken på baksidan med hennes lillasyster
(när de var småbarn), när han och hans bror flyttade från området
'sa skvallrades det bland barnen att de var för dom var så busiga,
det skulle hända dem också om de inte var snälla och lydiga
han som hon gått i samma skola med under alla åren upp till studenten.

Nu står hon där helt oförstådd, har hon kännt sig vilsen
under alla dessa åren för att hon glömde kolla rakt fram?
har hon flyttat ner till skåne för att träffa honom som
bor i hembyn, 65 mil bort? vad var det hon missade innan?,
något finns där, har det funnits där hela tiden?
var kom den märkliga känslan i från?
Det var inte direkt igår de träffades och något fick dem
att söka sig till varandra, men vadå?