Det är något som fattas, det är ensamt och inte lika kul, även fast jag och hjalmar branting busat en hel del idag. Men Elvis fattas, både jag och hjalle saknar honom och vi längtar så tills han kommer hem i morgon.
Ibland är vissa saker så jobbiga, hur länge ska man känna denna klump i magen så fort jag hör om någon blir sjuk? man blir nästan lite stel och vet inte riktigt vad man ska säga. Jag vet ju själv vad klumpiga ord kan göra. På något sätt hamnar man i samma situation som sina vänner och man kan bara visa att man finns där utan att försöka använda klumpiga ord. Det gör ont att veta på något sätt, kanske just för att man precis varit med om det själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar