Att prata i Telefon

Usch, jag förstår inte varför jag har en Telefon. Jag hatar verkligen att prata i telefon

och jag är inte speciellt bra på det heller, varken att svara när det ringer eller prata i den. 

Jag tror jag fick min dos av telefonpratet när jag var i tonåren och hade, som alla andra 

tonårstjejer, skyhöga telefonräkningar för att man pratade så mycket, med vänner man ändå träffade dagligen. 

Men nu, om jag svarar i telefon, så tycker folk att jag låter otrevlig och dem tror att jag är sur på dem, men jag kan lugna er mina vänner, jag är inte sur, jag tycker bara det är så jobbigt att prata i telefon så jag är kortfattad och det kanske låter surt då, jag ska bättra mig.  

Jag förstår inte längre vitsen med att snacka skit och skvallra i telefon, bättre att bara ringa upp, bestämma när man ska träffas och sedan snacka över en fika eller en shoppingrunda istället. Fast snart vågar man väl inte det heller, jag menar om FRA lagen går igenom så kan ju vem som helst bli avlyssnad när som helst utan att vi vet om det...

Men PS. Det är inte alls samma känsla på "jobb telefonen", bara den privata telefonen som är så oerhört jobbig att prata i... Jobbet är bara skoj när det ringer, oftast glada människor som har ett ärende. Men privat, när man ska ringa och "små snacka" det har jag lagt av med och är som sagt absolut sämst på att svara i den privata telefonen och prata i den.