hm, det här med att vara arg, det är inte lätt.
Jag var jätte arg i morse på Mr M, för att han inte vaknade
när klockan ringde och jag fick gå upp helt själv.
Trots att jag är helt slut i kroppen för att jag har ett Skov.
2 timmar senare vaknar Mr M, jag tittar på honom
och kan inte vara arg längre.
För det enda jag gör, trots mer än 3,5 år tillsammans,
är att känna lycka när jag ser honom.
Mitt arga åskmoln i ansiktet
förvandlades till ett stort Leende.
Är det inte märkligt det där?
Att man inte kan vara arg på den man är kär i?
Eller det kanske bara är jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar