Jag börjar tro på det nu.
Överallt hör jag och läser om småbarnsföräldrar som skiljer sig, på grund av att dom inte har tid för varandra och allt vad det är. Kanske är det så som forskarna säger, att man är lyckligare utan barn. Men då står man där i ett vägskäl. Ska vi skaffa barn och skilja oss om 2 år eller ska vi strunta i barn och kanske vara gifta hela livet? Men vad säger att man kommer att vara tillsammans hela livet fast man INTE har barn? och vad talar för att man skiljer sig fast man skaffar barn? Vem bestämmer att jag ska skilja mig bara för att jag skaffar barn?
Jag vet inte, vi står i a f i det där vägskälet om vi vill ha barn eller inte, och vi borde verkligen börja planera nu. För även om vi börja planera nu så kommer det inte ett barn i morgon utan troligen inte förrän om 4-5 år för det är så långtid det tar att adoptera.
Men jag vet inte, Varje gång vi möter "snälla och gulliga" barn så vill vi ha egna barn, men sedan så fort vi går till mataffären eller sitter på bussen så skriker barnen och vi tänker " vi ska aldrig skaffa barn" och vi har ju Elvis, vår snälla lilla vovve som bara är så underbart go (nu när han slutat kissa inne igen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar