Nu är vi hemma igen. Hela dagen har vi slappat och är glada att vi överlevde tågresan hem igår. 

Som jag skrev tidigare så tror jag dem försökte kväva oss i tåget som tog oss till Norrköping och för oss stackare som överlevde fick en ny prövning i x2000 tåget från Norrköping ner till Malmö. På detta tåget verkade det som deras uppdrag var att frysa ihjäl oss. Det var så kallt! Men vi överlevde så vi får nog se det som en slags seger. 

I dag har vi inte orkat göra något alls. Jag låg ute hela dagen, Mr M låg kvar inne. Elvis låg ute halva dagen, även han var trött, om man inte orkar leka med Katten då är man trött. 

Vad ska man säga om Sala då? Det var väl trevligt. Det bästa var nog att träffa Morfar och få umgås en hel eftermiddag på tumanhand med honom och Lisa. Det var även självklart oerhört skoj att träffa vänner och bekanta igen som jag inte träffat på flera år. Men över lag så är jag inte så mycket för Sala längre. Jag hör inte hemma där. 

Borta bra men hemma bäst är det jag känner idag.  Hemma får återgå till mitt liv 

och jag kan ta av mig masken igen och bara vara mig själv. Nästa tripp till Sala blir nog först om ett år då det är dags för Kusinens studentfirande.