Det brustna hjärtat i skuggan

Vad är det nu igen dom sjunger i mamma mia musikalen?
Jo just det något som " jag är trött på ord, jag orkar inte mera. Sår från länge sen går lätt upp igen, varje kort är lagt, vi har inga flera, ljuset det brann ut och spelet det tog slut. En människa står kvar mister allt hon har och vinnaren tar/tog allt, i skuggan är det kallt, förloraren får stå ensam kvar och se på. Jag var bara din, Så blev man dömd en dag och människor som jag känner oss så små, jag är trött på ord, dom kan lätt förvirra, varför kom du hit? i skuggan är det kallt så enkelt att förstå varför klaga då"

Är inte hundra på hur dom sjunger just nu men men. Har haft en riktigt ledsen dag idag, en tycka synd om dag? Nej det är nog så att man inte orkar mer ibland, att bli bränd igen kanske tog mer än jag vill erkänna fast åh andra sidan har jag nog mer insett att det är och var förtidigt. Separtionen från mr M spökar fortfarande och den gör väldigt ont. Det gör ont att veta att jag förlorat och aldrig får tillbaka något, varken mina sista 4 år, min vän eller min partner, Det är förlorat, jag försökte ta mig upp igen ganska snabbt, men jag föll ner med en dunst och kände att jag är absolut inte redo och jag vill aldrig vara med om det igen. Som jag skrev härom dagen, jag vill inte mera och jag ska lägga jakten och tron om att finna någon ny på hyllan. Visst jag vill gifta mig och skaffa barn, den biologiska klockan tickar, men ja vette faan om det är värt det? Är det värt att kasta sig ut i tomma intet igen där man blir så svag? Är det verkligen värt risken att bli så sårad och ledsen igen?


Och varför kämpa för andras skull? Jag måste övervinna sjukdomen för min egen, för 2 år sedan var jag helt förlamad i rullstol, ja till och med delar av vintern som var nu. Idag går jag helt utan rullator och har inga planer på att ta fram den igen, men vad hjälper det? Hos er duger jag i alla fall inte, eller hos dig rättare sagt. Det finns inget jag kan göra för att få dig tillbaka, jag kan aldrig bli en vinnare igen. Jag ska inte lägga skulden på mig själv säger mina vänner, jag är visst perfekt, men jag kan inget annat göra, för det är jag som ensam står kvar och det är jag som förlorat igen. Det är kallt i skuggan men jag får vänja mig för här lär jag få stå kvar väldigt, väldigt länge.

Så mina vänner nu har jag blottat mig och visat att när det kommer till ett brustet hjärta, ja då är jag inte så stark längre, väldit svag för att vara exakt. Men nu ska jag göra hundarna sällskap i sängen, i morgon är en annan dag eller hur?