måndag 18 augusti 2008

Möta sitt X


Jag var på stan i ett regnit Uppsala med Sofia.
Jag började tänka på min förra pojkvänn R, undra om jag skulle stöta på honom, Uppsala är ju inte så stort menar jag.

Så kom då ögonblicket, mitt på gågatan går han förbi, ja hejar han hejar som man hejar på personer man inte känner, konfunderat säger jag : Men R det är ju jag. R tittar förvånat men Erika det är ju du.

Därefter blir situationen minst sagt pinsam, vad skulle jag säga? Fast jag tänkt igenom ett eventuelt samtal så noga innan så fick jag tunghäfta. Framför mig stod denna snygga man som jag engång haft i mitt liv. Jag kände mig som 14 och ville gå under jorden. Efter 5 minuters stelt samtal försvann R ut ur mitt liv igen, vinden svepte förbi lika snabbt som den kom.

R och jag pratar ibland men nu var det länge sen, troligen därför det blev så stelt, jag visste inte om jag skulle fråga hur det går med hans nya flickvän som jag vet om, jag vet inte om han vet att ja vet.

Nåja nu sitter jag på tåget hem till Malmö, jag längtar hem. Det känns som jag varit borta i 14 dagar, fast jag bara vart borta i 7. Jag vill hem till mitt liv, säng, lägenhet, jag vill hem till den avslappnade vardagen, ensamheten och vännerna. Saknar Malmö, bara 4h kvar nu.

Inga kommentarer: