Vill vakna upp

Ibland kan jag bara bli så trött och arg på denna sjukdomen.

ibland känns den bara som en stor, stor mardröm. 

Hur ska jag kunna satsa allt när jag aldrig vet 

hur morgondagen kommer att se ut? 

Ena dagen går allt jätte bra, andra dagen är jag 

som en 2 åring igen som ska lära sig gå utan att 

hålla i sig, eller en 1 åring som ska lära sig att stå och hålla balansen. 

Det var just det här med balansen i kväll,

 jag ramlade, och ramlade och ramlade

och åter ramlade, när jag inte tappade klotet. 

Det komiska var att i 3 av fallen gjorde 

jag strike, så kanske är det ett vinnande koncept?

Men jag blir så fruktansvärt less, 

arg på att medicinerna inte tar, 

arg på alla domningar och stickningar, 

arg på att hela tiden få börja om. 

Det är inte mitt fel att jag fått denna elaka sjukdom, 

så jag ska inte vara arg på mig själv, 

ska snarare vara arg på läkarna som inte ger mig bättre vård,

eller skåne landsting som vägrar skicka upp mig till Stockholm,

där den enda läkaren i Sverige sitter som verkligen kan sjukdomen.

Men trots detta är jag bara så arg på mig själv för att jag inte lyckas bättre. 

Arg på att jag inte klarar av allt. 

Arg på att jag fortfarande har sådana stora problem 

med att bara klä på mig själv, gå, äta, 

och så denna värken, denna fruktansvärda värken i kroppen.

Men detta till trots så är jag lycklig! 

Det är bara det att jag inte förstår det själv, 

jag förstår inte själv hur jag kan vara lycklig 

när det dagar som denna känns som jag lever i en mardröm. 

Med andra ord så gick det åt helvete på bowlingen idag, 

om jag inte ramlade så orkade jag inte hålla i klotet,...